Du måste flytta på dig

Om en vecka om allt går enligt planerna flyttar jag in till Örebro.
Det känns vemodigt då jag kommer bli så fattig.
men sammtidigt en underbar och härlig känsla!

Bland allt flyttpackande dök jag ner i min minnes låda.
Däri ligger allt från resebiljetter, till ett gammalt peace and love armband från 06 till foton och tidningsurklipp, kondomer med utgångsdatum 08, mina bebis skor och mycket mer.

Mitt i allt hittade jag en mycket värdefull bok, en bok där jag sedan 2009 skrivit ner tankar, berättelser och mycket mer.
Hittade en liten "dikt" och jag är imponerad av mig själv.
Måste så klart dela med mig till er hur den lyder:

"Jag är en parasit som lever på kryptonit.
Oftast tycker jag att allt i liver bara är ren skit.

Ser du den mannen där?
Han blir bara äckligare när han damerna på sig bär.

Jag älskar att leva i missär.
Och tro mig, den här kvinnan hon kan aldrig bli kär.

Hon är en underdog i toppklass
Som älskar att ta emot skit i stora lass.

Ser du den vilsna kvinnan där?
Men hon är faktiskt mycket mer än vad du tror att hon är."

Jag är så fruktansvärt poetisk av mig!
Det slutar väll med att jag får börja skriva texter till Håkan? Eller?

Innan jag Carpe Diemar dagen

Innan jag tar tag i mitt liv idag, vilket kan vara att studera eller börja packa då flytten nu helt plötsligt ligger en vecka framför mig.
Så måste jag förse mig själv med lite pepping.
Jag är så trött på att vara rädd.

Jag har svårt för att binda mig.
Jag har aldrig lyckats binda mig till något i mitt liv.
Inte ens en man.

Jag är alltid påväg härifrån.

Därför är studierna så bra för de håller mig på plats men det skrämmer mig.
Jag har tagit mitt första lån.
Det känns fel på alla sett och vis.

Men jag påminner mig själv om att det här är min tid att bli hel igen och en lägenhet kommer att kunna bli min fristad.
Jag kommer leva något så fruktansvärt fattigt, men det är ju inget jag inte gjort förr.

Lyssnar om och om igen på den återkommande låten som ger mig en sånn fruktansvärd styrka.
Lathikas Theme, en låt från filmen Slumdog Millionaire.
Den påminner mig om när jag satt på en skumpande båt på min genom resa i asien.
Eller en natt då jag gick ut i mörkret på natten och satte mig på stranden och såg upp mot stjärnorna.
Den värmer mig och gör mig lycklig.

"I'll wait for you at the train station every day at five"

Ni kommer aldrig förstå, det spelar ingen roll heller.
In my memory I'll always keep you near.

Något att tänka på

Om Världen var en stad med 100 invånare så skulle den se ut så här:

80 Personer skulle leva i ohälsosamma och ovårdade hem
67 Vuxna skulle bo i staden, och bara hälften av dom skulle kunna läsa och skriva
50 Skulle lida av svält
33 Skulle inte ha tillgång till rent och färskt vatten
24 Skulle inte ha tillgång till elektricitet
Av de 76 som har elektricitet, skulle enbart använda det för lyse under natten.
42 skulle ha en radio, 24 TV, 14 telefoner och 7 datorer.
7 skulle äga en bil
5 personer skulle inneha 32 % av hela stadens hälsa.
De fattigaste i staden skulle enbart äga 3 % av stadens inkomst.

Om du vaknar med hälsan imorgon så är du mer välsignad än de miljoner som inte kommer att överleva den här veckan.
Om du aldrig har fått utstå faran i ett krig, rädslan och ensamheten av att fängslas, smärtan av att torteras eller att svälta, Så har du det bättre än vad 500 miljoner andra i världen har det.
Om du har mat i kylen, kläder i garderoben, tak över huvudet och en säng att sova i, så är du 75 % bekvämare än vad resten av människorna i denna värld är.
Om du har pengar på banken, i din plånbok eller ett sparkonto så är det du och 8 % som äger världens rikedomar.
2 miljarder människor skulle inte kunna läsa detta inlägg.

En del av mig skäms när jag läser det här, det blir så tydligt och jag kan inte ungdå från att ställa mig själv frågan: varför jag?
Vad ska jag ha förtjänat för att ha det så bra egentligen?

Den största sorgen jag någonsin har bearbetat har varit ett förlorat marsvin alternativt pojkvän.
Jag skäms över att livet är så förbannat simpelt och enkelt.
Som att man får allting serverat.

Jag vill aldrig mer må dåligt om det inte är för något som är betydelsefullt eller viktigt

En data kan jag alltid köpa en ny, har jag inte råd tar jag den på delbetalning.
En lägenhet kan jag alltid säga upp om det blir för dyrt eller för jobbigt.
En tenta kan jag alltid kugga på då jag kan göra en ny.
En helg utan alkohol och dans kan gå till spillo då ekorrhjulet bringar nya varje helg.
En filmkväll med fina vänner kan man missa när man inte orkar då det kommer nya.

Jag vill bli bättre. Och jag kan bli bättre.
Jag är tacksam (och lite sentimental)

När jag var i Kambodja blev jag och N vän med en ung kvinna som jobbade på hostelet vi bodde på.
Hon och hennes bror, hon om jag minns rätt var lika gammal som oss (89:a) och hennes bror var några år yngre.
Deras mamma gick bort när de var små och hade fått klarat sig själva ända sedan dess.
Hennes ögon tårades när hon berättade sin historia men hon var så fruktansvärt stark.
Hon berättade om att hon alltid hade drömt om att få studera, men hon hade aldrig haft de pengarna utan fått börja jobba direkt i tidig ålder.

Likaväl som jag har sanningen mitt framför mig så beställer jag in min cola med is och unnar mig en pasta. det skär lite i hjärtat men trots att verkligheten står och tittar mig djupt in i ögonen så lämnar jag bordet med känslan "det är inte min verklighet, det finns inte"
Vilket dagligt jävla hån och slag i ansiktet att se oss turister komma och leva livet varje dag, sitta med våra sedelbuntar som om de vore luft, medans de kämpar för att överleva varenda dag.
Det tog hårt på henne när vi berättade att i Sverige får vi alla gratis utbildning oavsett var vi kommer ifrån, vi har jobbgaranti och kan alltid vända oss någonstans när vi behöver pengar.
Vi behöver aldrig sova på gatan och vi behöver inte befara att något vidrigt lurar bakom hörnet.

I just hate when that shit happens

Hej internet, jag har en fråga till dig.

Internet är till för oss alla, där kan vi finna svaren på alla våra frågor.
Vi får vet exakta datum om när jorden går under och vilken dag vi kommer att dö på.
Vi kan med Internet ta reda på hur kallt det är ute och som en siare in a box få se väder prognos för de kommande dagarna.
Vi kan till och med dejta någon på andra sidan jorden tack vare skype.

Och det bästa med internet är ju att man kan, när man har glömt bort namnet på en bra låt bara skriva in en bit av texten och sedan söka efter lyrics, därav får vi fram svaret på den låt vi söker.
MEN
om man om 50 år är sugen på att lyssna på SHM och glömt bort hur låten går.
vad söker vi då på?

"öjöj dutudutudududutuuu dudududutuduuu dududuuu dudududuuut öjöjöj dututut, dururur ruu ru ruunt dunt dunt dunt dunt dunt"

Det är fan fördjävligt vart dagens musik har ledit oss till idag (och imorgon).

Därför gör jag mig en tjänst och skriver ner det en extra gång här (jag känner mig själv för väl):

SWEDISH HOUSE MAFIA - GREYHOUND

13

"När vi var tretton år, då var vi tretton år.

Idag är vi tjugotre fast vi inte är de.

Jag känns tretton och du känns trettiotre.

för jag är lika borta i själen idag som jag var då,
men du är lika trygg och säker nu som förr,
Och jag förstog aldrig riktigt hur det kunde bli så."

Idag skulle jag behöva plugga. jag har en tenta imorgon.
Men något har legat i vägen för det.
Det är ju så att när saker och ting börjar bli riktigt bra, så har mitt liv till en vana och rutin att gå in i försvarsposition, då det oftast vänder snabbt och blir turbulent.

De har alltid sagt att jag var en drömmare och det är ju vad jag är.
Fick jag bara blunda nu och se mitt drömliv framför mig så ser jag mig själv kliva ut på den där lilla verandan till min bungalow, jag möts av värmen och sångerna från havet.
Mina ben är bruna och myggätna, jag är en aningen uttorkad och hungrig, men jag vet att till frukost får jag en omelett med tomat, färskpressad mango juice och några färska ananas skivor.
Jag vet att jag kommer lära känna minst en ny vän under dagen och stressen ligger så långt borta från mig, jag vet aldrig vart jag kommer att vara imorgon och det är all fakta jag behöver.

Precis just nu som jag föreställer mig det här kan jag känna sanden mellan tårna, lukten och värmen till och med smaken av den där underbara havspastan som åts flitigt i Nha Trang.

Hitills har jag nästan överlevt en hel termin på Universitetet, jag har klarat alla tentor och jag har fixat svåra utmaningar.
Jag har traskat runt med ett tungt bagage på min rygg.
Men det har gått, och kanske men bara kanske börjar jag nästan att glömma vissa saker.

Det skulle vara skönt om jag kanske kunde få stänga igen den där dörren som leder in till rädslan.

Jag har väll aldrig haft det där flytet i mitt liv.
Men det är ju så, för att om allt hade varit en dans på rosor och perfekt hela tiden, så hade jag aldrig kunna uppskatta de vackraste och varmaste stunder lika bra i livet när dom väl sker.

Som när ens bästa vän går och skaffar barn.
Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det lilla livet och måste stoppa mig själv från att börja gråta.

Tretton, always yours to keep.

Hemligheten

De säger att hemligheten och nyckeln till ett lyckligt och hälsosamt liv är att alltid förhålla sig positiv till saker och det som händer runt omkring sig.
Att när man missar bussen bara tänka på att nästa kommer alldeles stax, "nu får jag 10 minuter till övers av att bara stå här, andas in friskluft och vara i nuet."

Att när man blir sjuk, känner sig ynklig och sårbar så ska man tänka sig frisk snabbt genom att tänka positivt. "Imorgon när jag vaknar mår jag bra igen, nu passar jag på att njuta av en heldag i sängen och bara dricka varmt te och titta på bra filmer."

men jag kan fortfarande inte undgå att tänka på de där orden, som förföljer mig än idag.
"jag vill inte förstöra dig själsligt" med okänslig röst och glimten i ögat.

Jag kämpar hela tiden, varje minut och vaken stund av mitt liv för att inte låta det slå in.
Men verkligheten verkar alltid ligga några steg före mig.

Jag har gått på flera olika vägar, testat och sett det mesta och mött de flesta.

men det finns något ont som alltid vilar runt hörnet i mina allra vackraste stunder i livet.

I mina mest trivsamma och trygga stunder.

Detta tomrum som ligger någonstans inom mig är fyllt av osäkerhet, rädsla och hat.

Hat för den misshandel jag fick utstå.
Rädsla för att det kommer att hända igen.
Och osäkerheten av att alla ser på och låter mig förnedras, igen.

Ska det alltid vara så här? Och ska jag någonsin bli fri?
Hur länge ska JAG betala av det svaga skuldbeloppet ni försatte mig i?

Jag tänker hela tiden på hemligheten, om att vara positiv till allt och då blir livet så där alldeles bra, men jag inser sammtidigt att hade det inte varit för att jag varit så förbannat positiv, hade det här aldrig hännt.

Jag såg allt med förbundna ögon, jag ville och kunde verkligen se det där lilla solskenet mitt i den turbulenta och nattsvarta storm som jag stod mitt i.

Om jag bara var positiv och tog emot några knytnävar till så skulle det vända sedan.

Det har varit tre långa år, med skratt, sorg, kärlek, hat och allt det där som hör till.

Utan det onda existerar inte det goda.

Hur länge till ska jag orka fortsätta vara så där positiv, när det enda det har gjort för mig är slita mig i stycken?

Strövtåg i hembygden

Det ska bli så skönt att få låta fingrarna falla längs med mitt älskade tangentbord.
Det var för länge sedan nu.
Insomnia har plågat mig denna natt och hela min kropp har gått in i någon form av försvarställning.
Så det enda rätta jag kan göra då är att lägga alkoholen vid sidan av för en tid framöver igen.

Det är bra att man kommit så långt att man själv vet vad som händer och vad som krävs för att hålla livet i en fungerande jämn våg, att försöka iallafall hålla det i schack.

Jag är student nu och tvivlar lite grann från dag till dag, jag trivs och vantris i omgångar.
det är bland det roligaste jag gjort och det får mig verkligen att må bra, sammtidigt som det kanske påminner mig och står för saker, saker som jag inte orkar med längre.

Nu var det exakt ett år sedan jag senast reste. mina älskade resor.
Och det var exakt två år sedan idag, jag tog det stora klivet.
Den 2 november 2010 klev jag på flyget som skulle ta mig till varmare bredgrader och nya äventyr.
Det värmer i min kropp när jag tänker på mina minnen, minnen från både hemifrån och någonstans där ute i världen.
Det var dessutom nästan exakt ett år sedan mitt liv tog en helomvändning och det firar jag idag med en stor förändring.

Jag har gått och blivit brunett.
Det är ju helt sjukt. Jag, inte blond?
Nej, ut med det gamla och in med det nya, för en stund iallafall.

Det här inlägget var nog inte allt för givande.
Jag vill skriva igen, jag lovar och svär på att jag har sex inlägg i mitt utkast.
Inlägg jag påbörjat men sedan bara inte vågat lägga ut.

Nu ska jag komma tillbaka!
Tack för att ni peppade mig.
Jag behövde sparken.

Jag tänker inte leva för dig

Vår värld består av drygt 7 miljarder människor.

Får detta dig att känna dig betydlig? Viktig? Ihågkommen?
I din lilla värld är du kanske en viktig del av din familj och dina vänners spindelväv.
Du spelar en tillfälligt viktig roll när du hoppar in och jobbar extra på Mc Donalds när din kollega har gått och blivit sjuk.

Du är en liten del av samhället som bidrar till att ekorrhjulet fortsätter att snurra.

Just dina tankar och åsikter spelar kanske roll i just den diskussion som lider när du så fint är med i ett grupparbete och gör din talan hörd.
Du kanske får någon att tänka om eller bara retar upp denne med enligt dig själv din kunnighet eller kanske i den andres ögon din okunnighet.

Alla vill vi självklart vara bäst på allt, vi vill absolut inte ha fel och vi vill helst få med oss alla.

Det är skönt för vårat ego när någon tycker att vi är snygga, smarta eller roliga.

Men den osäkerheten som lider inför kvällens kommande fest, "hur ser jag ut i håret? Kan jag verkligen ha de där shorsten? Ska jag ha utsläppt eller uppsatt? Kommer någon tycka att jag försöker för mycket? Ska man försöka vara den som pratar mest? Ska jag hålla mig lite bakom kulisserna? Tänk om någon tycker jag är konstig? Jobbig? Tråkig?"

Den som förnekar att den oftast, medvetet eller omedvetet tänker så här, ni ljuger för er själva.

Vet ni vad? Ni kommer att vandra på den här jorden, låt mig säga max 90 år drygt, när ni väl gått bort, så är ni bortglömda väldigt fort, ingen ska minnas er, för minns ni eran gammel gammel mormor?
har ni frågat era föräldrar om de minns?

Om det är någon eller några jag minns så är det elvis, marilyn, michael, michelangelo, einstein och bach.
De gjorde något betydelsefullt och epic.

Vad jag har räknat ut så kommer jag själv antagligen inte skriva någon större historia, efter mig lämnar jag kvar mina bloggar, mina vbloggar och ett par egocentriska kort tagna med mammas iphone.

Ingen skall minnas att jag gjorde det där valet den där dagen för att någon annan tyckte det, ingen skall minnas mig för att jag gjorde vad någon annan talade om för mig.
Ingen skall minnas mig som tjejen som ingenting vågade eller kunde för att hon var rädd för vad andra skulle tycka.

Vi lever idag, och vi lever i en ständig rädsla av andras tankar om oss, våra val i livet, hur vi ser ut, hur vi beter oss.
Tänk hur mycket vi låter varandra och omgivningen forma våran vardag?

Och vi som endå en dag kommer vara ett minne blott? inte ens det.

Börja lev ditt liv, skapa dina egna regler och kriv din egen regelbok.

Jag vägrar leva för dig, jag tänker leva för mig.

"Jag ska göra någonting, jag ska slå er med häpnad, Gå över en gräns, Jag ska bryta mig ut"

Get all lose On youtube, You ain't got nothing to loose

I början av veckan berättade jag ju lite om några projekt, nu klar med ett av dom och ganska så nöjd.

Jag har sedan jag var kanske 15 år velat göra något sådant och det har tagit mig nästan 8 år att våga ta mig hit.

Rädd för samhället, rädd för vad alla ska säga.

Det är så skönt att vara där nu, att man liksom inte riktigt bryr sig längre om vad andra ska tycka om dig.

Visst var jag orolig om den var för lång, eller om den var inte var rolig.

Jag till och med visade mamma innan jag lade upp klippet, Hennes ögon tårades och hon log.

Då visste jag, jag hade gjort henne stolt.

Nästa video hoppas jag inte ska dröja så länge, och den ska översättas så mina älskade resekompisar kan få ta del och förstå.

Men vad fan är nästa topic?

Måste ut och gå och låta hjärnan arbeta fram något.

SVERIGE!!

Åh jag fick precis en mellanmjölkschock igen och måste skriva av mig lite snabbt.

Det är och var angående dessa människor, som typ får 100000000 likes för att dom skriver kritik till företag som H&M eller varför inte den där bruden som klagade på att skattepengarna gick åt att bygga synagogor eller moskeer.

Till exempel, hur mycket skattepengar egentligen går åt ren skit? Tex att politkierna då ska ha festat för dom, i min mening får dom göra det, Hur skulle det se ut om dom hyrde en källar lokal och brännde egna cd skivor som gick på repeat? Nej inte så proffsigt kanske.
Det är inte så att de beställer in en champagne för en miljon om det är så folk tänker.

Men iallafall så är det riktigt fruktansvärt att vi bygger synagogor? Lägg av.
Religion är fruktansvärt viktigt i många andra länder, Sverige är inte så religöst av sig, därav har vi svårt att förstå detta.

Jag säger KÖR, kan ni ge skattepengar till ensamstående 15 åriga mammor som går med en emmaljunga vagn deluxe (jag klagar ej) så kan vi absolut låta pengar gå till sånt med.
Jag tycker faktiskt att Sverige är bra, tro mig jag har suttit i skiten på grund av vården i ett år nu men klagar jag? Visst blir jag frustrerad men det hjälper mig inte.
Har jag bett om något någonsin? Nej, så jag om någon borde känna irritation och ilska när jag får känslan av att skattepengarna prioriteras fel.

MEN

Sen kommer något ännu bättre, en kvinna som skriver ett klagobrev till H&M, VARFÖR, VARFÖR LÅTER NI BARA POJKARNA FÅ HA ANGRY BIRD T-SHIRTS?!

Ska vi börja prata moralkakor är ju inte H&M rätt företag att vända sig mot, Om ni tycker det är viktigare att de i reklamkatalogen tar på flickor angrybirds t-shirts framför att de styr upp avtalen till sina sina lågavtals slavar som sliter för liv och död någonstans i en svart källare utan airkondition i indien så, fine.
Så länge det är jämnställd i vårat samhälle, så pissar vi på resten av världen.

Sånt där gör mig alltid lika bitter, det är våran värld, vår svenska bubbla.
Det finns så oändligt mycket lidande, men så länge vi är trygga och hen får sin acceptans så.

Välkommen till Sverige.

Om man valde att fokusera på positiva saker, så skulle det komma till en mer, Om jag går in på H&M och fokuserar på hur anti "Hennigt" det är, då kommer det fortsätta vara så.
Om jag istället tänker att "den här angrybirds tröjan den sätter jag på min dotter oavsett, jag ser bortom avdelningarna och kör" så kommer det ske naturligt att då H&M börjar lansera sådant för både tjejer och killar.

Vietnam

Just nu är min bror tillbaka i Vietnam, Ho Chi Min staden.
Åh mina minnen, mina älskade minnen.

var allt en dröm?
gjorde jag alla de där sakerna i fem månader utav mitt liv?

Måste gå igenom alla bilder igen.

Jag ljuger inte när jag säger att jag går igenom mina asien album minst en gång i veckan.
Jag måste påminna mig själv om var jag en gång var.
Hur grym jag var.

Crazy Buffalo, Sailing Club, Why not Bar, The Apple åh jag ryser.

Ibland önskar jag mig, jag önskar mig bort igen så det värker i hela kroppen.
Sen måste man pausa sig själv och landa lite igen.

Jag önskar ibland att det kunde regna lite pengar över mig, jag önskar ibland att man bara kunde knäppa med fingrarna och vara där man vill vara som mest och när det behövs som mest.

Mina små projekt

Jag älskar mina långpromenader, det är då mina ascoola ideér ploppar upp i jätte hjärnan.
Håller på med två saker just nu som jag hoppas ska kunna "komma upp" i veckan.

Berättar inte för någon än vad det är jag lurar på, i mitt huvud är det sjukt bra, men vi får se hur det blir när det är klart.

Håll tummarna för mig nu!

Dessutom, har jag börjar med ett nytt vardagsprojekt och den iden fick jag efter att jag läste ett klockrent "quote" och jag citerar "When was the last time did you did something for the first time?"
Tanken är att jag varje dag ska göra något nytt, Det behöver verkligen inte vara något extremt eller gigantiskt, som idag sprang jag och hoppade i en iskall pool, i vanliga fall hade jag skitit i det och gått vidare.
Det handlar om att stoppa sig själv från att tveka, Kör, bara kör!

PUSS

Indiepop

Det här var ju bra:

Indiepop skiljer sig från indierock genom att den är mer melodisk, mindre vass, och relativt ångest-fri
 / Wikipedia

Lyssna och njut

Dagens

"Han var som en bror för mig, eller en kusin som hälsar på!"

Det, trodde du aldrig om mig

Tjejen som aldrig skulle växa upp, Tjejen som är "The real version" av Peter Pan, ja, den rosa elefanten i rummet har bestämmt sig för att börja plugga.

4 September tar vi av och det med hög fart, kan fortfarande inte förstå att dagen D snart är här.

Ingen kan nog förstå hur stort detta är för en ung kvinna som mig.
Det pirrar lite i magen, tänk alla nya människor.
Känslan när man ska presentera sig och lyssna på vart alla andra kommer ifrån och vilka dom är.
UNDERBART.
Ännu bättre blir det när S och jag ska gå i samma klass en stund.

MEN

Det kan må hända att studier inte är för mig riktigt än, jag mjukstartar bara med en 30 poängs kurs för att känna av läget lite grann.

Kanske sitter jag i Oslo till våren igen?
Man vet aldrig med den här tjejen, För det är ju imorgon, vem vet vad vi gör då?

She comes in colors everywhere

Vill tacka för all positiv feedback jag fått de senaste dagarna, Det motiverar mig att fortsätta peppa mig själv och er!
Den här bloggen ska fyllas med så mycket positiv energi tills ni spyr.

Vill börja med att säga att helgen har varit så himla grym, alla har varit så glada, jag har varit så glad.
Jag märker att tar man med sig den där extra energin, så får man den där extra energin tillbaka.
Nästan inte en endaste har varit otrevlig mot mig på hela helgen (inte för att folk brukar vara det, men ni vet, festival, fylla, någon är missnöjd)
Jag har istället fått jätte fina kommentarer från helt random människor som kommit fram till mig och det har verkligen gjort mig jätte glad.

En "ny" grej jag personligen har börjat med är att också tala om för folk vad jag tycker, alltså med det menar jag ur en positiv synvinkel; tex jag ser en tjej med sjukt snygga jeans, då tänker jag gå fram och säga det till henne.

Jag har slutat med att "titta ner i marken" när jag går förbi en människa på mina promenader, utan istället söker jag kontakt (oftast tittar folk bort, men då har jag försökt) och så ler eller så hälsar jag.

Små, Små enkla saker i vardagen kan göra den här trötta världen lite finare att leva i.
Och om inte för de andra: För dig själv!

Sluta aldrig

Mina vänner, glöm aldrig att gå den där extra milen.

Aldrig.

Jag gjorde en dreamboard i söndags, Den ska fortsätta att fyllas med mina drömmar och mål.

Det är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag går och lägger mig.

Det är min påminelse om hur underbart livet faktiskt är.

Jag kan forma mitt liv exakt hur jag vill, jag kan bli det jag vill så länge jag vågar att tro det.

Om jag är något i mina fantasier och drömmar och vågar tro på det, då kommer det att bli så till slut.

Det känns som att det redan börjar hända.

Jag kommer aldrig sluta tro på mig själv.

Det blir verkligen bara lättare med åren.

Jag har aldrig kännt mig så stabil som jag är just nu.

Det är en mäktig känsla.

Och fort har det gått.

Det är som att jag vaknade en morgon och bara fattade grejen.

LIFE: The campain of fear

"Sometimes I feel alone, That I've don't got no one,
Every day my heart get's smaler and smaler
And everything just getting harder"
/ Johanna 13 år

Jag skulle vilja prata med henne igen, den där tjejen från sjätte klassen. Mig själv.
Idag gick jag igenom mina gamla lådor, lådor av minnen, notiser, bilder, ting och konst.

Jag skulle fråga henne varför hon vid så ung ålder kände sig så vilsen, jag skulle fråga henne vad som gav henne längtan till någonting någon annan stans.

Den där känslan har ju varit med mig så länge, idag fick jag det på papper, Svart på vitt att jag i princip alltid vandrat på okänt vatten och längsmed en vilsen stig.

Jag hade ingen pojkvän då, inget krossat hjärta, Den handlar bara om kärleken till mig själv.
texten är mycket längre än vad jag skrev ut.

I dagens samhälle är vi matade med skräck, jag läste aftonbladet och här kommer några av artiklarna som dök upp, sida efter sida:
"Grekland vid ruinens brant"
"Stjärnan var nära ta sitt liv"
"Så gör skojarna för att kapa ditt kort"
"Jag kände mig rädd"
"Gravid diabetes ökar risken för stroke"
"Så här festar politikerna på DINA skattepengar"
Behöver jag fortsätta?

Allting är en kampanj av skräck, vi ska alltid vara rädda.
Det är farligt att äta chips, du ska aldrig åka till Burma, Ditt barn blir våldtaget online, Du kan dö om du åker bil, Du får ingen pension.

Sen slår vi på TV:n eller lyssnar på radion

Finnar? Tonåring? Du kommer aldrig få ligga om du inte använder nya garnier anti finnkräm.
Trött, slitet hår? (sen är det en grå färgad kvinna som går i en solig värld men hon har ju inte använt sig av nya Wellas hårfärg så hon är helt blekt och syns inte)
Skavsår på fötterna? Men som kvinna och inga klackar? Då hamnar du aldrig i himlen eller i Paris.
Köp levis jeansen, då kommer killen du alltid drömt om definitivt vilja ta med dig hem och klämma på dig, det slutar till och med att han drar av dig toppen mitt på gatan.

Medans ni omedvetet pumpas in av denna konstanta kampanjen av rädsla och fruktan så sitter jag bredvid och inser att ni är min.

Få och då vill jag säga att få gånger har jag mött människor med samma magkänsla som mig, det konstanta sökandet och ledandet efter en plats med ro och lugn.

Medans ni lever vidare i eran mellanmjölks dröm saga (vilket jag älskar och hatar) så står jag och är den rosa elefanten i rummet som ingen vill tala om.

Ni köper hus, skaffar barn, jobbar på ett och samma jobb, ser på big brother som börjar prick klockan 21.55 på vardagskvällarna, Klockan 07.00 ringer alarmet på morgonen, ni har antagligen duschat kvällen innan och lägger alltid nycklarna på samma ställe, kanske till och med redan kvällen innan förberett morgondagens frukost macka med ost och skinka på, men för att "lyxa" till dagen kanske ni slänger på ett salladsblad och en tomat skiva.
Enkelt, simpelt. Tänk om jag fick ha det så, jag kunde ha det så om jag ville alltså, jag har haft det så.
Men det var inget för mig.

Med detta skrivet så vill jag ha sagt att mitt framför mig står min kampanj fylld av rädsla, tänk om jag aldrig blir som de? Tänk om jag faktiskt aldrig hittar en kille jag trivs med? Och om jag gör det, kommer det vara tillräckligt för att hålla mig kvar? Kommer jag hitta ett jobb som jag trivs med och kan leva med? Kommer jag någonsin vilja ha barn?

Samhället talar om för oss vad som är rätt, allt det jag gör går emot alla normer, jag är en av dom vi inte talar högt om, för en dag kanske det löser sig för henne.

Men ni, tänk om jag trivs så här då? Och nu vill jag skrika det högt till mig själv också för den delen.
Jag kanske blir den där ensamma 40 åringen utan hus och barn, men kommer det att göra något då?
Måste man ha någon att dela tak med för att vara fulländad?
Jag trivs ju bra som singel, men jag intalar mig själv att det ska bli så mycket lättare med någon som kysser min axel på kvällen och talar om att jag är viktig?

Jag har redan hittat mina själsfränder och de vet vilka de är.
Så länge jag har er har jag ju allt, ni talar om för mig att jag är rolig, vacker och bra som jag är.

Alla måste vi följa våran väg, jag kan inte tvinga fram den där känslan och mellanmjölks blodet som 99 procent av den svenska befolkningen verkar ha fått i sig.

Jag har börjat acceptera det nu. och det känns bättre och bättre för varje dag som går.

Så bra relation som jag har med den viktigaste människan i världen har jag aldrig haft förr och det är relationen till mig själv.

Jag tror verkligen att snart kommer jag att ta detta ett steg längre.

Texten jag skrev när jag var 13

Målade mycket när jag var yngre, det var mitt sätt att vaska bort jobbiga tankar och känslor.

Denna gjorde jag när jag var 14

De jävlarna tog oss en efter en, de jävlarna bedrog oss med sanningen.

Idag kommer min älskade Ida och vi ska inget mindre än att brassa iväg till Norrköping för att njuta av lite Kent konsert, fina ida har faktiskt bjudit mig på denna fantastiska konsert.
Imorgon sitter vi även och överväger huruvida vi ska ro igenom svartån eller ej, en dagsfylla hade ju varit skönt, sen kommer projektet att hålla i den i nästan 12-14 timmar till.
Åter igen, alltid ska en klaga på hur tråkig vardagen är, sen när det väl händer lite roliga grejer så bangar man, men nej, ska tagga om för detta, har ju faktiskt till och med köpt en baddräkt för detta event!

And we we're like, Dah!

Sitter här och små ler lite grand, tänker på ett väldigt fint och mysigt minne jag har.
Ett minne som ingen vet om förutom personen jag delar det med.
Jag saknar den här personen väldigt mycket ibland och kommer alltid vara denne evigt tacksam för hoppet jag fick tillbaka.

X muntrade alltid upp mig och gav mig tillbaka lite av det jag en gång bestals på.

Ibland kände jag mig som femton igen när vi gick genom de mörka gatorna ute i världen.

Man glömmer lätt bort de bra och fantastiska människorna man mött och delat minnen med, man tänker ofta på energitjuvarna, why?

Ibland, när saker och ting känns tråkiga, tristessen tar över eller klumpen i magen slår sin rot så gäller det att bara över ösa sig själv med fina minnen, gå igenom gamla bilder, lyssna på en låt som påminner en om fantastiska människor för det är exakt det jag gör nu!


PEACE!

Du är snart där

Nha Trang/Läppstift/Charlie Sheen/Kenny Hotz/Svenska Lantchips/Mousserat Vin/Lana Del Rey/Klänningar/Marilyn Monroe/Dita Von Teese/Breakfast Club/Sveas Frallor/Perssons Skinka/Festivaler/Båtar/Pumps/Foton/Barndom/Kärlek/Kyssar/Kramar/Sex/Nybäddad Säng/Shopping/Phi Phi Island/Chang/Liftare/Couchsurfing/Lägereld/Tälta/Mozzarellasticks/Positiv Energi/Skratt/Familj/Katt/Apor/Papegojor/Skriva/Måla/Kreativitet/Ceasars Palace/White Trash/Idioter/Jim Carrey/Yoga/Lång Promenader/Fanatsi/Drömmar/Smink/Umgänge/Ensamhet/Svenska Landskap/Kusten/Håkan hellström/Sena Sommarkvällar/Underkäder/Monty/AprilHimmlen/Michael Jackson/Halloween/Lavendel/Rökelser

En månad facebook fri

Det är ju sjukt vad fort tiden går men ja mina vänner, det är sant, jag har redan varit fri från Facebook i en hel månad och det har gått sjukt bra.

Helt rakt ut och ärligt så kan jag bara säga detta: Mycket stress och onödig ångest HAR släppt.
Men det kan säkert bero på vilken typ av person man är.

Funderar lite på att sätta igång den igen, men inser att det faktiskt i detta nu läge känns väldigt onödigt.

Det är först när man ger upp som det blir något nytt, när man släpper taget tar man steget.

En plats utan varken oro, stress eller ångest
Men tills dess är allt i livet ett test.

Precis här om dagen log jag när jag vandrade gatan ner och tänkte för mig själv att wow, det var så länge sedan nu, nästan så att jag glömmt bort hur det kändes, att må så där riktigt piss dåligt.
Det här ska jag skåla för, jag ska skåla för alla de hinder jag hoppat över, att jag tog mig igenom ett nytt oväder och det att det har gått mycket smärtfritt.

Jag har haft ett jätte turbulent år, men det har varit en oro och en stress för det materiella, orken att lyckas vara någonting jag inte var just då.
Sen finns det en annan sorts smärta, en ångest som är på en så pass djup nivå att när den hälsar på, så vrider du dig i smärtor, slår dig själv i magen, river dig över hela kroppen, för du vet inte vart du ska ta vägen med dig själv.
Tills slut ger du med dig och kräks upp din ångest.
DET fick jag så klart smaka på bara timmar senare efter att jag sagt så till mig själv.

Nej, ingenting har hännt, det är som att mitt egna spöktåg drar igång och börja tuta sig fram genom spåren i min hjärna.

Idag mår jag bra, eller vad ska jag säga, jag känner mig likgiltig, för att jag har blivit så förstörd som jag blivit.

jag fick lära mig en sak den här gången iallafall:
Jag kan aldrig mer släppa in någon på livet och jag kan aldrig tillåta någon att älska mig förens jag att jag gör det själv.

Underbart

Fick bara en sån musikalisk flashback och en låt sen 11 år tillbaka ploppade upp i huvudet,
Kommer ni ihåg de svenska raparna Ken, Fre och Blues?

Jag blir så lycklig.
Lyssna bara och njut

Ken Ring - Eld Och Djupa Vatten

Fre - Sanning eller Lögn

Blues - Andra Sidan (Bortom Dimhöljet)

Stop Care, BE YOU!

Vi lever i en värld där vi är styrda av Media, vare sig vi vill det eller inte så präglas vi av huruvida media talar om vilket diskmedel vi ska ha, vilka färger vi ska ha på våra skor, vilken frisyr men framför allt hur vi får och ska sminka oss, väga etc.

Vi peppar varandra genom att alltid se perfekta ut, vi lever i ett mansdominerat samhälle där vi tror att vi måste leva under förutsättningarna att ha en viss jeans storlek samt kupa i BH:n.
Vi måste definitivt ha rakade ben och gud förlåte om man missar att raka armhålan.

Vi är lika snabba på att döma ut varandra precis på det sättet som VI TROR ATT ANDRA SKALL DÖMA UT OSS.

Personligen älskar jag smink, smink är det bästa jag vet, ett av mina intressen är att sminka mig i olika och galna färger och nyanser på kvällarna, testa mig fram.
Smink är SKIT KUL!
Men jag har dock många gånger backat då jag någonstans i mitt bakhuvud, trots att jag tycker att jag kör min grej, följer min stil så räds jag ibland för att gå hela vägen.

De senaste utgångarna har jag sminkat mig i rosa, blått och gult.

Jag har ibland ett mörklila läppstift och ibland har jag ett skrik rosa.

Ibland dömer folk mig för att jag vill vara "vacker" (egen definition), EX: varför har du en sån klänning en måndag?
För att det här är jag!

Likaväl som att jag imorgon kommer gå osminkad, ha oborstat hår och mina mjukisbyxor från 1992.

Likaväl som vi säger att alla stilar idag är väldigt accepterade så måste jag strida emot det, vi vill likt förbannat påpeka "fjortisar" och tillrätta visa, vi vill mer än gärna rygga till när en kvinna som rakat bort sina ögonbryn, har rosa dreadslockar och platåskor på sig.
Jag gjorde ett lovord till mig själv i vintras och det var att komma tillbaka, komma tillbaka stort och göra det som jag alltid gör det "På mitt sett"
jag diggar mitt liv just nu, jag har inget jobb, jag är lite hemlös ibland, jag är oftast fattig (antagligen)
Men jag vet att jag lika fort kan vända på klacken, men vet ni vad?
Jag har inte sökt ett enda jobb på snart ett halvår, för att jag trivs bra.

Jag vet aldrig vart jag är imorgon, jag kan lika gärna kliva ut på gatan, låta tummen sakta styras uppåt, hoppa in i en bil och se vart den tar mig.
Jag kan likaväl hoppa på en utbildning precis så som att jag kan fly till en annan stad eller ett annat land för att söka jobb.

Lev ditt liv som du vill, men framför allt: VÅGA.

Åh bara våga, bara våga! Med viljan och tron på sig själv klarar man allt och man kan bli exakt det man drömmer om.
MEN det kommer inte serverat på silverfat.

Älska och tro på dig själv.

The ultimate summer songs

Nu är det sommar, och skit samma om det regnar, det har vi aldrig dött av, nu ska vi njuta som att var dag var den sista, vi ska ta vara på att vi kan visa upp våra fantastiska halvnakna kroppar och bara skita i omvärlden, andras åsikter och bara följa våran själs törst.
MEN,
för att underlätta detta och känna av det lite extra så behövs alltid lite pepp musik, så varsågoda, här har ni Julis spellista alá Johanna:

Million Voices - Otto Knows
Jag Vill Ut - Lilla Sällskapet
Rabiosa - Shakira
Sunshine - David Guetta & Avicii
Rattle - Ringo Players
Shots - LMFAO
Mellow - Nause
Princess Of China - Rihanna ft Coldplay
She Doesen't Mind - Sean Paul
Pursuit Of Happiness - Project X Party Soundtrack
Dance Again - Jennifer Lopez
Nothing Really Matters - David Guetta ft. Will.i.am
Va Va Vom - Nicki Minaj
Silhuettes - Avicii
You Da One (Dave Aude Radio) - Rihanna

Marlene Dietrich

Marlene Dietrich, möt kvinnan, myten och legenden som så många andra förföriska hollywood flammor.
Vad gjorde denna kvinna så annorlunda? hade Marilyn Monroe inte gått bort vid en så ung ålder hade säkert hon också gjort det som Marlene gjorde under sina sista 15 år vid liv, låsa in sig i en lägenhet, dricka champagne, tala i telefon och inte låta omvärlden se henne åldras.

Marlene, mer känd som kvinnan som klädde upp sig som en man, fortfarande en stor inspirations källa för designers så som Diane Von furschtenberg, Michael Kors etc.

Denna kvinna var gift med en och samma man hela livet ut, trots hundratals affärer med andra män och även kvinnor.
Hon älskade maktspel och drog över vilken man hon än kunde få, hon blev aldrig sexuellt tillfredsställd utan enbart av det faktum att hon kunde ta kontrollen över en annan människa.

Hon lät ingen kontrollera henne, inte ens Hollywood.
Hon stred emot alla principer och gjorde allt man inte skulle eller fick göra.

Hon tog till och med värvning och lade business vid sidan för ett år då hon gav sig ut för att bekämpa Nazi tyskland, som för den delen var hennes hemland, men som hon hyste fruktansvärt mycket hat gentemot.

I en intervju angående huruvida hon var rädd för självaste kriget svarade hon prompt "Jag var aldrig orolig för vapen, kidnappning eller för att dö, den enda rädsla jag hade var att jag möjligtvis skulle bli kidnappad och då bli av med håret"

Hon gick alltid emot de regler som fanns i Hollywood, i kontrakt och etc, inte för att det betydde något speciellt, men det var själva principen om moraliskt rätt.

Jag tycker att det är så fruktansvärt intressant med dessa kvinnor.
Som gör allt för att bli älskade, behandlade som gudar enbart för dess vackra utsida, men som innanför allt bär på så mycket bagage, mörker, synder men framförallt STYRKA!

Something to be proud of

Jag är stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit med i mitt liv.
Jag har liksom verkligen jagat drömmen och levt den.
Jag kan fortfarande inte tro att jag befann mig i Sydostasien i hela 5 månader.
5 månader av mitt liv.
Att när jag ville till USA så tog jag mig dit, jag fick se hollywood och las vegas.
Jag stack iväg till Afrika och fick se kusten.
Jag har till och med varit i Ryssland.

Jag har varit inneboende hos en Holländare och jag har couchsurfat hos 4 amerikanska student grabbar vid Kaliforniens kust.

Jag har vandrat upp för berg och skog i det norraste thailand, jag har sovit på en strand på en ö under bar himmel.

Jag har sett solen gå upp med ett glas vin i handen, en nedbrunnen brasa på en ö i sveriges kust.

Jag har legat och tittat på stjärnorna i ett varmt och fuktigt Afrika.

Jag har för den delen också bilat genom Europa 3 gånger, stannat till vid Österrike för en öl.

Vandrat längstmed nattmarknaden i Kroatien.

Listan kan bli lång.

Jag har mött alla olika typer av människor, vissa minns jag lite mer än de andra.
Jag är lycklig och tacksam för allt jag upplevt.

Det kommer finnas många fina historier att berätta för barnbarnen.

It's to deep

Jag har drygt 5 opostade blogginlägg som ligger i mitt "utkast" här på bloggen.

Ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att älta, gå igenom, tankar, funderingar, många "men om jag bara hade.." osv.

På nätterna drömmar jag om det som har varit.
På dagarna tänker jag på det som har varit.

Ibland är jag stark och positiv.
Lika fort kan det vända och allt känns bara orealistiskt.

Utåt är jag ju världens bästa tjej, folk diggar mig och jag diggar dom.
Jag är lätt att tycka om, kanske för att jag månar om mina medmänniskor, kanske för att jag oftast sätter dom framför mig själv.

Ibland hamnar jag i trans där jag tappar bort mig själv, slutar synas, slutar prata.
Det sker bara när den där magkänslan kommer fram, klumpen i magen, otrillräckligheten kallar jag den för.
Otillräckligheten gillar inte att äta, gillar inte att synas och vill helst bara vara dryg, otrevlig och destruktiv.

Jag skrev en gång ett brev till mig själv, och det lyder så här:

Vem kan älska henne fullt ut?
Vem orkar med hennes otröstliga hjärta?
Vem kan mätta hennes törst?
Jag orkar inte ens försöka bli älskad.

Jag är den som fortfarande får betala av för vårt svaga skuldbelopp.

Jag borde bli poet tror jag.
För har någon trampat på ditt hjärta tillräckligt många gånger så kommer artisten i dig ut.

Jag orkar inte skämmas längre.
Sorgen och hatet är lika stor del av mig som den där lysande stjärnan ni får ta del av.

"utan det onda existerar inte det goda"

50/50

Facebook

Har den senaste månaden funderat väldigt mycket på huruvida facebook påverkar mig och de runt mig.
Människor är inte länge sociala, människor vill visa för hela världen vart de är, vilka de umgås med och talar gärna om vad de äter, när de äter och ibland hur de äter.

Jag är inte bättre själv.
Men har den senaste tiden börjat fundera på varför jag ibland får dippar i vardagen, inser nu att jag ibland ser saker jag inte behöver se på facebook, eller en undermedveten stress att själv hänga med där.

Förneka bäst fan ni vill huruvida ni är beroende av det eller ej, tänk igenom hur facebook påverkar er vardag.
Det tar emot jätte mycket för min del att ta på den på grund av mina kontaker jag har runt om i världen.
Men åter igen, hur gjorde man förr?

Ja åt det gammla.

Kommer nog inte ha min facebook deletad föralltid men ska se hur det påverkar min vardag att deleta den ett tag framöver.

Lägger inte ner någon tid alls på bloggen i och med det där jävla facebook.

Ush.

Gentlemen Prefer Blondes

Får lika mycket rysningar varje gång.

Nej åt det gammla

Ska vi binda vackra kransar, och ta vårt liv och mina katter som dom är.

Har den senaste tiden lidit av och från av nattångest.
En slags skräck över att gå och lägga sig.
Jag fastnar hela tiden i stadiet där man liksom är på väg att somna sammtidigt som att man är vaken.
Och i det ögonblicket ökar hjärtslagen till max och andingen blir snabbt till hyperventiliering.
Jätte jobbigt.
Och allt detta hela oprovocerat.
Tack vare google får jag svaren till mina frågor:
När man lider av nattångest så kan det bero på gammalt gnabb som omedvetet tränger sig in i huvudet och ställer till med en scen.

Fruktansvärt jobbigt.

Dessutom är jag sjuk just nu också, vilket inte underlättar situationen.

Idag var också första dagen på mitt "nya" jobb, bara lite extra under en kortare tid, no big deal!
Som sagt det var inte så kul att dyka upp första dagen med saftade pårökta ögon och en näsa som påminde om niagra fallet.

BAJS

Måste få ur mig några saker bara

Jag hatar att vara vara slarvig (inte när det gäller jobb dock, då är jag proffset)
Jag hatar att jag går och blir sjuk för första gången på hundra år just dagen innan jag ska börja jobba
Jag hatar att pappa inte kunde skära jalapenos bitarna mindre när jag bad honom
Jag hatar att jag just fick gå ut i regnet, från soffan, från teen mom för att mata jossans marsvin.
Jag hatar att jag har haft en vecka med sömnproblem och hjärtklappningar
Jag hatar att jag inte har rökt på 2 dagar
Jag hatar mig själv för att jag lyssnar på Alice Deeyaj i detta nu

Så nu när jag ventilerat av mig med allt det onda jag bärt inom mig så ska jag väll kunna avsluta kvällen på ett positivt sett!

Jag älskar att jag äntligen ska få jobba lite
Jag älskar att jag precis beställde en katalog för info om en viss högskola
Jag älskar att jag om drygt 10 min får äta nostalgiska nachos
Jag älskar mitt liv, det finns mycket som saknas men inga viktiga saker, Kom ihåg: Pengar är materiellt, it's just a piece of paper, won't give you hapiness!
Jag älskar att det är sommar
Jag älskar mitt badkar som jag nyss badade i
Jag älskar att jag snart får krypa ner i sängen mätt och go med en bok

Skit samma, jag älskar ju det mesta, eller typ allt.
Det behöver jag ju inte skriva här ;)

I have a dream

Nu när man börjat bli lite äldre och ser hur människor förändras, deras vardag och liv.
Jag möter folk varje dag som tar tag i sin dröm för att sedan besanna den.
Jag har också besannat många drömmar.
Men det återstår några än.
Men en dröm som jag haft sedan jag var 16 år är att öppna en egen vintage butik.
Med nischen att inrikta sig på glamourösa klänningar, jewellery samt 50 tals lingerie.

Har blivit riktigt inspirerad efter mycket resande då jag besökt några sådana butiker.
Det är väldigt sällan jag springer på dom i Sverige.
Så det skulle kunna vara något som fungerar.

Det är verkligen en dröm jag har som jag ska sätta mig ner i veckan och forska lite mer om.

Home is whenever I'm with you

Jag älskar att komma tllbaka till trollhättan och blir bemött av alla med ett "välkommen hem"
Här mår jag bra. Speciellt när jag får vara med Ida och hennes följeslagare.
Idag har vi storhandlat och det var precis som på den gamla goda tiden.
Vi pratar om varandra och kedjeröker.
Allt mitt är ditt.

Ikväll är jag övertaggad trots ett "bögigt" väder ;)

nu skall här duschas och frächas.

Princess of China - Coldplay featuring Rihanna

Addicted

Shopping makes her satisfied

Lugna mig här nu! Så fort lite pengar rullar in på kontot blir shopping snabbt ett destruktiv beteende och plånboken får lida.

Mitt problem i år är bara att modet är så sjukt 40 och 50 tals inspirerat, och hur lätt är det då att ignorera en marilyn klänning för inga pengar alls?

Inget mera gå på stan för mig på länge..

Life cheats you

Idag fick jag en riktig tankeställare.
Det är allt för sällan vi talar om döden, som att den inte fanns och som att den aldrig skulle knacka på våran dörr.
Vad vi sällan tänker på är att döden kanske bara ligger alldeles runt hörnet för oss alla, och kan komma och hämta oss när vi minst anar det.

Döden skrämmer mig, inte på så sätt att jag är rädd för att det ska göra ont, mestadels för att jag vill hinna med så mycket, och skulle den ta en närstående ifrån mig så skulle det bli kalabalik i mitt huvud.
Jag har alltid sagt att livet tar slut innan 30 men sen insåg jag hur mycket jag längtar till pensionen då jag kan flytta utomlands och fortsätta utforska världen. Med rullator elle ej, med partner eller ej.

Skulle jag knacka på porten till vad det nu än är så vet jag inte om jag skulle vara tillfreds, jag skulle bli ett sånt där Patrick Swayze spöke som stannade kvar på jorden för att jag inte var redo för den andra sidan.

Jag vill som människa bli bättre på att tala om för mina medmänniskor hur fantastiska de är, jag vill bli bättre på att vara med, att hjälpa till men framförallt:
Jag vill bli bättre på att prioritera mig själv, göra exakt det jag känner för.

Jag vill plocka fram den där smyg idolen som jag bär på inom mig själv, jag vill inte bara vara en drömmare jag vill leva drömmen.

Om det så är något så litet som att cykla till Örebro eller att testa på en ny sport likaväl så som något storslaget, vill jag spela in en skiva så borde jag göra det (nu är inte det drömmen dock men)

Jag anser att livet är en gåva, en gåva folk tar för givet, likaväl jag.

Istället för att hänga runt och klaga så borde jag bli bättre på att ta tag i min skit och förändra.

Man väntar inte på att livet ska forma en, man formar och skapar sig själv.

Som vanligt är jag ett smart proffs när jag skriver sådanna här saker och sen lever jag inte upp till det själv.

Återigen så måste vi alla börja någonstans!

A guy what takes his time

Kan inte sluta titta!
Har ni sett något sexigare i hela erat liv?
Jag dog lite när jag första gången såg denna burlesque dansen av dita von teese.
Har varit besatt av dita sen 2006 och hon blir bara vackrare för varje år som går.
snälla skjut mig!
Hon får mig att vilja bli lesbisk.
Hon är allt jag inte vill vara: Likblek och svarthårig men aj aj aj!

Say goodbye to Melancholy hill

Jag ska minnas min as goa magkänsla jag har haft just den här dagen och påminna mig själv om det underbara livet när jag är en slagen hjälte.

Jag vill inte hänga kvar på Melancholy hill längre.
Been there, done that.
Nu checkar jag ut!

Så, så, så himla över det här nu!

I GET KNOCKED DOWN, BUT I GET UP AGAIN
Pissing the night away.

Nu kör vi, sommaren och jag, det finns inget som stoppar mig nu, har aldrig varit så fri i hela mitt liv!
Jag har inget som binder mig.
De andra sitter fast och jag är fri haha

Vart är jag imorgon? Den karamellen kan ju både nära och kära fundera på.

Kanske blir jag en av dom som försvann.

Hur som helst:
I'M LEAVING MELANCHOLY HILL!

Nice to know ya, NOT!

Asiater i cowboyhatt

Det här var riktig kul söndagshumor kännde jag.

Det är lite som att se en gris flyga.

So call in the submarine

Around the world we'll go

Does anybody know,
If we're looking out on the day of another dream?

Schtekarna

Åh herregud, denna vecka har inte varit blygsam någonstans, känns precis som att jag spenderat en vecka i utlandet, nästan vareviga dag har jag haft sällskap av fina flickor som stekt och badat i poolen.
Girltalk, kaffe och kedjerökning.
PLUS
att jag älskar världens bästa mamma, som skänkte mig ett par skor och några fina klänningar!
Helt underbar vecka.

Jag är så glad!

Och på lördag 07.23 för jag mig mot göteborg och trollhättan, LYCKA!

Du har förslavat mig

det enda jag kan tänka på, det enda jag drömmer om, det enda som är i mina tankar när jag inte gör det:
VATTEN

Jag lider av kanske de mest absurda problemen just nu.
Vad är ditt beroende? Vatten? Ahaa.

Jag tror att jag sökt hjälp för detta "problem" drygt 2 gånger, ingen diabetiker, ingen dålig sänka, jag bara behöver 3 liter vatten om dagen (minst)
Jag är i princip alltid konstant törstig, jag går inte fem meter utanför min dörr utan en vattenflaska i handen.
Jag vet tex att om jag har borstat tänderna så måste jag dricka ett glas mer för att verkligen släcka törsten, då man borstar tänderna så känns det som att käften "torkar ur".
Är jag ute på krogen så hinkar jag lätt 2-3 glas innan jag går hem (bara för att veta att jag ska klara mig från att dricka vatten under den tiden jag färdas hem)
När jag är utomlands köper jag alltid 2 liters flaskor och håller hårt om det som om det vore för liv och död, jag kan till och med bli lite kallsvettig och aggresiv om någon "behöver smaka en klunk"

Utan mitt vatten tappar jag kontroll, om jag går och lägger mig och det inte finns ett vattenglas vid sängen (hur trött jag än är) så kommer jag inte kunna somna förens ett stort glas fyllt med vatten står där.

Säger bara en sak: okej jag har alltid varit noggran och cranky när det kommer till mitt vigvatten, men nu har jag tagit det till en helt annan nivå.
Jag måste tex gå och dricka vatten NU

Young, Wild and Free

Sitter i hörnet på min vänninas soffa, ser mig om bland alla super vackra, härliga och positiva människor jag har runt mig,
musiken dånar i högtalarna, skratt är ett faktum och allas lycka är på topp.
De går om varandra när de nästan lite skrikigt vill berätta eller förklara någonting.
Lite längre bort kan man höra folk sjunga med till nya sommar plågan och inne i köket hörs "kan .... kan ... kan.. Dricka sprit!"
Det skålas, det skrattas, det äts och det njuts.

Jag inser vad lyckligt lottad jag är när jag verkligen åter igen får ett wake up call där jag inser att livet är så värt att leva, det är vackert, det är kul men framför allt så sjukt spännande!

Varje dag tänker jag till mig själv "kan inte vänta på vad som komma skall"
framtiden är så sjukt oförutsägbar just nu och jag har en helt fantasisk och underbar sommar framför mig.
Med nästan alla vänner på hemma plan och det pirrar i hela mig.

På lördag åker jag äntligen till trollhättan, snart har 9 månader gått sen jag sist var där, det känns som att jag ska träffa michael jackson eller nått.
Och inte bara får jag träffa Ida, utan underbara och älskade alexandra tar sig ända från Luleå ner till fina trollhättan.

Ååh vad saker och ting känns bra idag.

Den här veckan kommer bara bli bättre.

har mycket att se fram emot nu!

Det går bra nu!

Behöver du hjälp med någonting?

Har livets bloggtorka men känner dock ett tvång att skriva några rader av absolut ingenting.
Kan säga att jag hade en skit kul onsdags, som aldrig hade varit det om inte Anna var en så äckligt bra vän.
Hur förklarar man för någon hur viktiga de är och hur mycket man uppskattar saker som andra gör för en?
En dag, en dag kommer allt tillbaka!
Jag kommer alltid minnas de ni gör och har gjort för mig, mer än ni själva kanske tror.

Det blev en galen kväll och jag blev så klart lika jobbig som vanligt när jag blir full, frågade var och varannan om "de behövde hjälp med någonting" vilket i många fall tyvärr inte uppskattades.
Varför?

SÅ TYPISKT SVENSKAR!

Utmaningen med detta var (för jag och anna hade en deal) att om någon skulle svara Ja och då säga "jag behöver hjälp med" så skulle man vara tvungen att göra det.
Tji fick jag eller snarare tji skulle de få som intog försvarsposition.

Kvällen avrundades med underbar proffs dans.

Är det bara jag eller kan vi inte alla känna någonstans att "proffs" och "fylla" till viss del är samma sak?
De har samma innebörd.

När jag är ett fyllo då är jag ett proffs på dansgolvet, ett proffs på att röka, ett proffs på att prata med folk, ett proffs på att spela biljard/bowling, Jag blir bara helt enkelt proffessionell i allt jag gör med ett gäng centiliter i blodet.

EXEMPEL: Så här proffisiga blir bland annat jag och S på att posera

Du var full och jag var full

"Du är den sortens flicka jag gillar, för du är tom och jag är tom, AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!"

Hjärnans försvarsmekanism

Hjärnan är sjukt grym, den gör saker som vi själva inte kan förstå.
den hjälper oss att inta försvarsläge när nöden gäller.

Om vi skulle utsättas för kyla, registrerar hjärnan blodets temperatur och likt värmen på en plattångsknapp ökar hjärnan temperaturen för att skydda kroppen mot förfrysning.

Genom att gråta när vi mår dåligt psykist eller fysiskt så gör vi oss av med gifter som skapas i kroppen, vi blir då genast lite "lättare i själen" och mår aningen bättre, (samma gift skapas inte då vi hackar lök)

De senaste dagarna har jag funderat ganska mycket, sett en hel del intressanta dokumentärer och liknande, det är sjukt vad hjärnans försvarsmekanism kan göra.

En kvinna blir som ung slagen, våldtagen av olika männ, obetrodd och ensam.
hon börjar vid ganska ung ålder komma på sig själv att glömma saker och ting, så som enkla sysslor som hon inte trodde att hon utfört men som då senare någon annan bekräftade att hon hade gjort.
kvinnan hade utvecklat schitzofreni, hennes hela 7 personligheter bestod av både männ och kvinnor, men alla vad där i ett gott syfte, var och en var där för att skydda henne från mörket när ingen annan fanns där.

En ung flicka blir utsatt för ett övergrepp av 3 nära vänner, hon gör ingenting, säger ingenting, kämpar ingenting.
Vid just den stunden då våldtäkten och övergreppen tar fart så gjorde hjärnan vad den kunde för att hjälpa sin egen kropp och själ, försätta kroppen i trans.
Ingenting känndes, ingenting hördes, hon bara frös till is och lämnade kvar sin kropp med en tom blick.

Det är en helt vanlig dag, du känner dig väldigt lycklig, lugn och sansad, mer än på en väldigt lång tid, saker och ting klarnar och livet går inte längre i 350 km/h.
Plötsligt stelnar du till, du börjar bli yr och kallsvettig, snabbt ökar hjärtat takten något fruktansvärt, du börjar svälja och svälja, plötsligt känns det som att halsen täpps igen och du börjar känna stor rädsla för döden.
Allting sker mycket oproviserat och därför tror du att det är en hjärtattack.
Men det visar sig bara vara något som kallas för en panikattak.
Hjärnan sänder ut en varning till kroppen som talar om att den senaste tiden har både själ och kropp tagit för mycket stryk.
Psykisk utmattning.

Idag är vi så skyddade av omgivningen, vi behöver inte frukta en blodtörstig sabeltandad tiger eller befara vintern som skulle få oss att söka skydd eller vandra till en varmare plats.

Men vem skyddar oss från en psykisk misshandel? vem ska skydda dig från något andra inte kan se?
Enbart hjärnan, ibland spelar den oss ett spratt och vi undrar "kan inte dessa känslor raderas, kan inte den här tanken eller de här minnena bara försvinna"
Ibland skjuter hjärnan bort de minnena och tankarna, MEN de försvinner aldrig från systemet och kan återkomma många, många år senare.
Sammtidigt som att hjärnan ibland "anser" att vi behöver dom kvar för att lära oss att göra bättre ifrån oss i andra situationer.

En kvinna ser sitt barn bli överkörd, helt plötsligt utan några problem lyfter hon hela bilen med sina bara armar.
Vi använder aldrig vår fulla kapacitet då det gäller både hjärnan och muskler men i nödsituationer kan hjärnan få spel och sända ut varenda procent kapacitet för vad situationen kräver.

Det finns dokumenterat att en gång var det en man (detta var 1500-1600 tal) som var gravt handikappad, men genom en enorm inställning och tankekraft fick han åter tillbaka känseln i de flesta muskler och delar av sin kropp.

Det är vetenskapligt bevisat att om man vid flera tillfällen varje dag intalar sig saker angåengde något man vill ska försvinna eller förändras så blir det så till slut.
Tex en kvinna vill ha större bröst, det är vetenskapligt bevisat att brösten växer några cm genom att tänka så.

Ett klassiskt exempel är vårtor, lider man av vårtor och säger flera gånger varje dag att "nu ska vårtorna försvinna", Att man lägger fokus på dom och vart de sitter så har det bevisats att de försvunnit inom några dagar.
Hjärnan skickar alltså då ut sina bakterieväktare som lägger ner onödig arbetskraft på just det problemet.

Kan fortsätta i evigheter om detta spektakel, men visst är det galet sjukt vad hjärnan kan göra?
Och att man kan bemästra den och få den att laga ihop saker som vi kanske bara trodde att medicin kunde göra?

Underskatta aldrig din egen tankekraft eller vilja mina vänner!

Jag vet vad mitt nästa veckas projekt kommer vara :)