Så måste jag förse mig själv med lite pepping.
Jag är så trött på att vara rädd.
Jag har svårt för att binda mig.
Jag har aldrig lyckats binda mig till något i mitt liv.
Inte ens en man.
Jag är alltid påväg härifrån.
Därför är studierna så bra för de håller mig på plats men det skrämmer mig.
Jag har tagit mitt första lån.
Det känns fel på alla sett och vis.
Men jag påminner mig själv om att det här är min tid att bli hel igen och en lägenhet kommer att kunna bli min fristad.
Jag kommer leva något så fruktansvärt fattigt, men det är ju inget jag inte gjort förr.
Lyssnar om och om igen på den återkommande låten som ger mig en sånn fruktansvärd styrka.
Lathikas Theme, en låt från filmen Slumdog Millionaire.
Den påminner mig om när jag satt på en skumpande båt på min genom resa i asien.
Eller en natt då jag gick ut i mörkret på natten och satte mig på stranden och såg upp mot stjärnorna.
Den värmer mig och gör mig lycklig.
"I'll wait for you at the train station every day at five"
Ni kommer aldrig förstå, det spelar ingen roll heller.
In my memory I'll always keep you near.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar