Fredags dansen

Eh, i och med en hel vecka med sjukstuga så kunde jag känna hur kroppen ville gå den där extra milen idag när jag så vackert stod och pudrade näsan.
Helt plötsligt går pointer sisters på på spotify, kroppen blir okontrollerbar och det förefaller sig naturligt att jag börjar rota fram en go 80 tals karismatisk outfit.
Sedan joggar jag upp och börjar tease dansa för mamma, hon blev lika lycklig som vanligt när jag får mina cp ryck.
Sedan kommer pappa som ska ut och springa, hans tränings outfit blir genast blek och påminner mig om en trött gammal spya från ett dansgolv någonstans.
Han, Lika chockad men ack så nöjd intar position "far och dotter pose" och jossan klickar till med kameran,
underbart, ett till foto som kan pryda våran crazy family wall.

Underbar fredag by the way med chips häng och as garv hemma hos alexandra.
Fredagsmys när det är som bäst!

Adios amigos!

Fy fan

Hade glömmt bort hur det är att vara sjuk.
fyfan, det är inte själva det sjuka som är jobbigt, utan rastlösheten.
snacka om att ha vaskat en hel vecka av mitt liv.
åh vad jag måste göra för att ta igen denna ångest fyllda och trötta vecka!

Kroppsideal

Jag måste ge mig själv credd för hur klok jag var som tonåring.
Hittade ett gammalt inlägg om kroppsideal som jag skrev för ganska exakt 5 år sedan.

Varje dag måste vi ställa oss inför rätta för våra kroppsideal.
Många bryr sig inte ens medans vissa andra lägger ner hela sin energi på det.

Nej, du är inte sexig med dina bristningar eller din "feta" överarm om du inte har något självfötroende.
Men tro mig, slänger du på dig kappan med självsäkerthet och självförtroende så blir dina bristningar kanske det snyggaste som kan förekomma på din kropp.
Står du obekvämt framför din partner eller den som är i din närhet, försöker dölja genom att släcka lampan eller täcker för med en handduk så strålar det låga självförtroendet ut, och den energin gör ingen människa attraktiv.
Osäkerhet och människor som "fiskar" efter kommentarer är i min värld det osexigaste som finns.

Lär dig att älska det du hatar, omvandla till det positiva, För det är verkligen inte svårt.
Vi människor föds med skinn och ben och inte med plast och ståltråd.
Vi är inte barbie, ingen kan vara barbie, ingen kommer eller kan bli som barbie, Så länge du bor i en människas kropp.
Problemet sitter inte i dina höfter, problemet sitter i det du tänker med.
Du kommer aldrig kunna sprudla, lysa eller vara glad fullt ut om du inte skaffar dig ett självförtroende, Och hur gör man det? Jo man tar av sig alla sina kläder, ställer sig framför spegeln och inser att detta är den man är, denna kropp och detta ansikte ska man spendera hela sitt liv med, så det är det bara att göra upp.
Hitta det vackra med just dig. För det har vi alla, vissa vågar bara inte att se det.

Och lär dig att vara tacksamma för att du är du! Du har inte cancer, du ligger inte för döden, du är frisk, du kan röra på dig, du är fri att göra vad som än faller dig i!
Men vad väljer vissa att bry sig om då, jo hur "tjocka lår" man har.

Alla har vi bemötts av en kommentar om ett känsligt ställe, kanske just det stället vi finner vår största osäkerhet i.
Men glöm aldrig, att den människan som vill påpeka något om ditt utseende, har inga andra goda grunder mer än att höja sig själv lite grand.

Och vem väljer att ta åt sig av en osäker människa? Eftersom att det är bara osäkra människor som talar så eller vill påpeka något sådant.

Jag har bemött många kommentarer under livet, inga som har satt sina spår iaf, vet ni varför?
För jag väljer att låta det gå ut genom det andra örat.
Jag börjar tänka på en bra låt eller ett bra minne istället, eller tänker på vad jag har som inte många andra har, typ världens snyggaste rumpa. I love it!
Därför väljer jag att framhäva den i alla situationer, jag framhäver mina finaste delar och bara accepterar det mindre snygga med mig själv.
I min värld är jag perfekt, och absolut, återigen skulle jag inte klaga över att finslipa denna arma kropp, men jag lider inte av att den är som den är heller.

Jag har bemött människor i alla storlekar, smala, stora, korta, långa, stora läppar, små läppar, långt hår, kort hår, mörk hy, ljus hy, svart hår, rött hår.
Och de som utmärker sig mest, det är inte dom som är vad vi kallar för "snyggast" eller "fulast" utan det är de som utsrålar rätt energi, de är i mina ögon kanske det snyggaste och sexigaste som finns.

Se bara på mig, min vikt velar mellan 66-70 kg. jag har bristningar på rumpan, en rygg full med ärr, ett hår som går av vid en viss längd så jag får alltid ha mellan långt hår! Jag avskyr min ansiktform. Men jag pallar inte att må dåligt över det! Detta är jag, DETTA GÖR MIG UNIK.
Detta gör mig till mig.
Och det är i min värld det finaste med mig.

Jag vet att ni kan om ni bara vill. Kan jag, kan du!

(PS. skulle inte livet vara en bitch om vi såg ut som ken och barbie, ingen snopp och inga hål, tystnaden som uppstår när ken försöker penetrera barbie)

The world is not enough

Tänk om vi alla kunde göra X antal dubletter av oss själva, dela ut oss till vänner, familj och respektive.
Under tre års tid har jag gjort det, jag har lyckats göra en dublett av mig själv.
Jag vet flera kvällar då jag kallsvettig kunde kolla på klockan, försöka hålla minen, skaka av mig dammet på tröjan för att sedan rulla vidare till nästa person.
(Jag kan minnas mig tänka, okej, nu är klockan halv tio, nu har jag varit med familjen i drygt tre timmar, förut träffade jag A och nu kan jag rulla vidare till B)
Ingen har väll antagligen någonsin ens en gång krävt detta av mig, men många har tagit för givet att johanna alltid är tillgänglig.
Hon är glädjespridaren med energi som aldrig tar slut, hon bryr sig inte riktigt om hur lång resan till målet är, hon är flexibel, lättsam och framför allt spontan.

Jag skapade själv den här karaktären, karaktären som aldrig sa ifrån för att inte trampa någon på tårna, karaktären som gjorde allting möjligt.
Karaktären som tryckte bort sina egna känslor och gärna tog på sig andra människors grubbel och livskriser, mina vänner är min familj och kan jag veta att jag på något sett räddade deras dag/kväll med min energi så kanske det får MIG att må bättre.

Vet ni varför resorna blev en så stor del av mitt liv? Jo för att jag fick fly från allt det här, fly från känslan av att inte räcka till, fly från känslan av att göra människor besvikna.
Jag har aldrig kännt mig så fri som den dagen jag klev ut från flygplatsen i Bangkok, hjärtat pumpade i max och jag var nästan stum av känslan, känslan av att vara en fri fågel.
Inga krav, inga måsten, bara här och nu.

Men när man slutligen kommer till en punkt i livet, då man inser att man är 23 år och kan inte hålla på så här mer.

Det enda jag kräver, från både familj och vänner är andrum och förståelse.
Att jag idag gör det jag behöver för att själv må bra.
I lördags hade jag en dålig kväll, var nästintill gråtfärdig och yr i omgångar.
Men det vände när mina gamla jobbar kompisar ringde klockan halv elva och bad mig komma till harrys för en reunion.
Där kan jag vara spontan, för det kändes rätt i min hjärna i den stunden.

Jag vill till peace and love, jag säger att jag ska dit, MEN antagligen kommer jag inte åka för det krävs en energi jag inte kan hitta just nu, och säkerligen inte på ett tag heller.

Jag är en dayfly nu, jag lever för stunden och sekunden, jag följer mitt hjärta och vad min mage talar om att jag kan göra.

Jag har lidit så mycket och är på väg att verkligen bli bra nu.
Det blir bättre HELA tiden ska jag säga.

Men jag behöver allas stöd och acceptans.

Jag är fortfarande mig själv, bara att jag inte har med mig den där dubletten längre.

Nu kan jag bara bära mig själv och ingen mer därtill.
Det är min tur nu.
Jag väljer att må bra.
Och det är ni, mina medmänniskor runt omkring mig som gjort och fortfarande gör detta möjligt.

Jag älskar er!

Happy Birthday

Måndags Inspiration

Igår kväll låg jag och tittade på kanske en av de mest ispirerande dokumentärerna någonsin.
Den handlar om vackra Katie Piper (modell och tv hallåa) som blev våldtagen och misshandlad av sin bara "2 veckor gammla" pojkvän, som 2 dagar efter att hon dumpat honom ska ha anlitat en snubbe för att mitt på dagen, mitt på stan kasta en kaffe kopp fylld med syra i ansiktet på henne.

Den här dokumentären är gripande och enormt inspirerande.
Jag tror att jag fällde tårar i omgångar på grund av hennes kloka ordval.
Man får följa hennes steg hon gör under det året allting hände,
Man får se hennes vardag och hennes första "steg" ut i världen igen.

Det vi varje dag tar för givet, så som att gå ut på en kortare promenad, eller att lägga mascara på våra ögonfransar.
Det smärtfria livet vi egentligen har.

Att vara fri från sjukdomar eller skador.

Jag har bara en sak att säga och det är att vi har inget att klaga på INGET när man gör en jämförelse med en sån här kvinna.
Och det läskigaste av allt är att hon, Precis som hon beskriver själv är precis som du och jag, hon tänker i samma banor, gillar kläder, smink och hår.
Gillar nattliv, shopping, dans och allt vad som hör till standarden för en kvinna i 20 års åldern men har råkat ut för det overkliga.
Jag menar bara att det där kunde eller kan hända precis dig och mig, för vem fan räknar med att någonsin behöva ställas inför den där sjuka och sadistiska hämnden.

Jag blir rädd för var människan kan göra, att svartsjuka och rädsla att förlora någon kan få en människa att göra precis vad som helst för att se till att någon "förevigt är deras"

Hon säger med sorgen i rösten att "varje dag måste jag vakna upp till skapelsen av vad HAN gjorde, detta är hans verk, det var inte så här jag föddes eller formades av mina föräldrar, det är han jag ser, jag är för evigt hans skulptur"

Det sjuka med Katie är att, trots hennes ansiktsskador, så tycker jag att hon fortfarande är fruktansvärt snygg!
Kolla på dokumentären så förstår ni vad jag menar.

Fredags dansen

även fast jag alltid har helg, så gör jag alltid segerdansen när fredagen är här

Förändringar = Göra livet bättre

Många vill, många vill definitivt inte.
Vissa vågar, andra inte.
Vad finns egentligen bakom hörnet?
Hur många vågar ta reda på det?

Människor flyttar, människor gör slut, människor reser, människor byter jobb, människor ...

Vi slutar alla helt plötsligt att "like"a" en status när den ändras från "har ett förhållande" till "singel",
men vi gillar när en ort status förändras.

Allting som händer, alla "miljöbyten" vi människor gör under livets gång är alltid, och då säger jag det här högt en gång för alla ALLTID för det bättre.

När man väll gjort en förändring så kan det bara bli bättre.
även om något ont lurar i gärningen man gör.

människor gör fel för att sedan göra rätt.
människor måste göra fel för att lära sig göra rätt.

Livet kan ibland kännas som ett mörkt hål, kanske en längre period men om man vågar tro och hoppas på det bättre, vilket det alltid blir med rätt inställning så lär man sig något i slut änden.

jag har förstått nu varför mitt liv sett ut som det har, eller kanske inte till hundra procent.
Men jag har ett humm om vad som väntar runt hörnet: En starkare vilja, en grymmare inställning på livet och rätt energi för en gångs skull.

Ibland räcker det inte med att bara vilja, man måste på något sett vara vid sina sinnens fulla bruk för att det ska bli bra.

och med det menar jag, miljöbyten, förändringar i livet.
det är det som får en att växa mest och det är det som får oss att må bra.

vad väljer du?

ett litet kliv för SJ, ett stort kliv för mig

Sitter kallsvettig på morgonkvisten och ser över biljetter hos sj.
Kumla - Trollhättan
Byten: 2
Tid: 03:45

Jag vet att jag kan, jag vet att hela jag vill.
Jag vet att den senaste veckan har varit den bästa veckan på länge, enkel, NOLL stress, inga måsten, vårsol och många koppar kaffe.

Om det är en människa jag längtar till så fruktansvärt mycket så är det hon som bor i trollywood.
Hon är människan som alltid får mig att le, hon läser av mig utan och innan till.
vi har snart kännt varandra i bara ett år, men för mig har hon vart min hela livet.

Jag vet att hon vet vad jag går igenom, jag vet att hon kommer stötta mig och inte sätta någon press utan bara säga "Ah, det löööser sig"
Det är precis den mentaliteten jag behöver, trots mega peppet så kommer verkligheten ikapp.
Men jag måste säga att klarar jag av denna resa (vilket är fruktansvärt enkelt för alla andra och var för mig med ett halvår tillbaka) så kommer jag känna stor lättnad och befrielse.

Nu kör vi

Ja jag hade visst morgonfrilla..

M U S I C

Det här fenomenet musik kan ju diskuteras i evigheter.
Jag har bara en sak att säga:
När jag lyssnar på musiken, så flyr jag alltid till ett annat ställe i mina tankar.
För fem år sedan drömde jag om framtiden utomlands, nu när jag lyssnar på min musik så tas jag tillbaka till det jag en gång har fått uppleva.
Minnen som gör livet så värt att leva, jag vill ha fler minnen.
När jag lyssnar på musik idag känns det emellannåt bittert, Det påminner mig om något jag varken har eller klarar av idag.
Endå är jag fruktansvärt taggad för framtiden.
Det skär i hjärtat att jag inte får flytta in till örebro och starta upp det livet jag sett fram emot så väldigt länge.
Sammtidigt kan man inte älta och man måste bara lära sig att njuta idag.
Jag har en hel sommar utan jobb, JAG får ha semester, en del av mig tycker att jag kan fan vara värd det här.
Det kanske var bäst att det blev så här.
Så som jag har mått de senaste åren, hur fan överlevde jag?
På något sett ser jag ljuset i tunneln.
Jag tar tillbaka allt jag sa om att snubbla på mållinjen.
Sträckan dit blev bara lite längre än det var tänkt.

Om två veckor så är det en liten go koster reunion i göteborg, och varför ska jag bli rädd?
Jag vägrar! Jag tror fan att jag kan klara av det.
Jag kan inte fortsätta stanna i min comfort zone.
För ett år sedan satt man på 12 timmars nattbussar UTAN toa.
Idag kan jag knappt åka in till örebro.
Fuck heller.
NO MORE!

"Öppna dina trötta ögon och släpp ut henne"

The best is yet to come

Ibland vill man bara skrika ut sin kärlek till sina respektive.
Jag antar att jag har gjort rätta val när det kommer till vänner.
Familjen kan man inte riktigt styra över, men hamnade definitivt i den bästa!
Man inser nu, när ens egna trötta vardag vänds upp och ned.
När man går och blir "sjuk" och man är bara 23 år och har hela världen framför sig.

Men med det stödet jag har haft det senaste halvåret så ställer jag mig frågan, Kommer jag någonsin kunna ge tillbaka all den här oändligheten av kärlek?
Hur förklarar man för människor att det är DOM och just DOM som gör att man ens en gång orkar finnas till och existera?
Den förståelse, godhet och bemötandet jag fått av vänner och familj sen jag mötte domen är helt från en annan värld.
Här och nu kan jag bara säga tack, och förklara att det är ni som gör att när jag tar min revansch, då kommer jag att komma tillbaka med 110 procent, och det tacke vare er.
Inte en enda ska gå fri utan att veta att just du har varit en del av min väg om kampen att få komma tillbaka till detta underbara liv!

Jag älskar er och är er evigt tacksamma.

Min syster og jag

Ja vi systrar har en speciell kemi, många gånger räcker en blick och vi scannar av varandras humör.
Ser jag en stor fet skäggig man vet vi båda ett namn vi tänker på.
MEN ibland är vi fruktansvärt olika, J är mer en sån som försöker övertyga när hon anser att något är jobbig, en mer lättsam lögn är att dra till med lite då och då.
Som tex igår "Ah, jag följer väll MED DÅ till din lägenhet och tittar på Jersey Shore BARA och BARA om du hade den där oöppnade chips påsen du pratade om"
Som en sol på vårdagsjämningen lyser jag upp och omfamnar påsen, börjar snabbt äta, stannar, testar igen, stannar, luktar, funderar, checkar.
Utgångsdatum 2012-02-13 Hej då.
"eh ah shit förlåt! här får du godis istället!"
Misstänksamheten är en tanke jag inte kan överge, det är svårt att återgå till mitt vanliga, lugna skede.
Börjar smaka, börjar äta, börjar kännas obekvämt, frågar (denna gång kan man inte se utgångsdatum då det är lösvikt)
"Eh ah just det, jag fick sån panik i fredags att jag slängde godiset i sopp tunnan! Men eftersom det ligger i en påse så är det ingen skada skedd?!!"
Nu börjar hon bli svettig.
Jag börjar bli likblek.
Tillbaka in i vardagsrummet kommer hon med en  "ny" chips påse, oöppnad.
Fool me once you're a fool, But fool me twice I'm a fool.
Det här börjar bli rena rama vilda västern!
Checkar utgångsdatum 2011-12-01
Vilken kvinna, hon är nästan grymmare än mig på att spara gammal skit mat!

För att lägga lite grädde på moset så vill jag bara tilläga hennes kontring angående mitt val av dröm ligg Russel Brand

"Han ser ju ut som en hemlös turk!"

Söndagsångesten, när den är som värst!

Tallbarrsolja och Lavendel

Det bästa, det abso-jävla-lut bästa botemedlet mot ångest, sorg, panik, stress well you name it, all the bad things (inte klamydia dock) är att ta ett fet jävla långbad.
MEN
För att hjärnan ska må lite extra bra så har jag hittat några små saker som verkligen gör mig lugnare, lugnast i stan till och med!

Det är några droppar av Lavendel olja eller tallbarrsolja.

Man får nästan en out of body experience for the moment.
Skönare än att placera ut duschslangen mellan benen.

PROMISE!

Den där Alice

I like Alice. She sounds like a fun girl. She went out, she fell down a hole and came to wonderland. Sounds like a fun night

They say this world was built for two

Tror ni på djupet att människan är skapt att vara monogamisk?
Det ligger till naturen att vi oavsett partner eller ej lätt dras till andra människor.
Gör det oss till polygamister? Eller är det monogami så länge vi håller oss till den vi inleder ett förhållande med?
sammtidigt som vi kanske drömmer och suktar efter en tredje?
Jag tror verkligen att människan från grunden är formad till att vara polygamisk.
Se bara på vår närmaste släkting apan.
Kanske ska man byta partner ofta, alla hinner vi förändras stuntals gånger genom livets gång.
Det är ju så viktigt att "byta jobb och inte gå i samma mönster för länge"
Men vad vet jag,
Det enda jag kan säga är att jag hade absolut inte varit den jag är idag om jag hade stått kvar och hållit handen med mina ex.
Kanske hade jag varit mer tillbakadragen och stillsam? Hade jag varit frustrerad och låst?
Eller hade jag kanske kännt mig trygg?

Oavsett hur eller vad så finns det en sak jag tror på och det är soulmates, det kanske är en vän eller en partner, Och man kanske inte alltid är tillsammans, man kanske inte heller alltid älskar varandra.
Men på något sett så för instinkten eller universum varandra samman igen.
Se bara pingvinen, de har en stor kärlek livet ut, mamman ger sig ut i minst 3 månader per år för att hämta mat, och bland alla tusentals pingviner, alla tusentals dagar, mil och timmar bort så hittar dom tillbaka till varandra igen. Varje år.

Vad tror ni? Kan man helhjärtat älska en och samma person

hela livet ut? Utan att ge upp på den andre eller vilja något

annat? Tröttna?

People of walmart

Hade jag bara vetat att jag skulle vara med (se 1.27) så hade jag ju valt ett par mer passande skor!

Hej jag heter Peter Pan och är 23 bast

Det blir inte alltid som man tänkt sig och då gör man en ny blogg!
Helt ärligt, This får faktiskt vara fucking it.
Nu är jag trött på trötta lovord,
Nu känner jag bara att näej, fan!
(Sen kapitulerar jag psykiskt eller kroppsligt.)
Jag har alltid velat ha en skit rolig blogg sammtidigt som den helt A OKEJ får vara djup.
Alla vet hur länge jag också velat video blogga?
Nu är den rätta tiden att exponera sig själv, för en blir ju inte yngre så att säga.
Har jag vågat stå på nån jävla scen i vietnam och visat stjärten för tusentals åskådare ska
jag väll kunna skita ut en video lite då och då.

Det ska bli spännande.
Hoppas ni följer med!

Kiss bitches!

Älska mig då

"I've learned that sometimes you have to give up your life as you know it to get a new one.
And that sometimes you need to let go of everything you're clinging on to and start over,
whether it's because you've outgrown it or because it's just not working anymore,
Or because it was wrong for you in the first place"