Så fort det är blir den 31:a december så kliver vi in i nyårsfirandet med stor förväntan och hopp.
Vi säger helst att "detta året skall bli mitt" (jag gör det jämt!)
Klassiska löften avges så som att sluta röka eller leva mer hälsosamt.
I år var första gången jag jag inte av lade något sådant löfte.
Jag har dessutom redan påbörjat mitt "nya jag" vilket för min del inte handlar om att bli en ny person, det handlar mer om att ha lite självinsikt, lite mer kärlek till sig själv och att njuta och vara här och nu.
En lättnad har fallit över min kropp den senaste veckan.
Jag är alldeles nöjd i hela kroppen på ett skönt sett.
Allting kommer att bli bra nu, lite motivation och mindre jävla självömkan så kan man faktiskt få till det psykiskt när fötterna känns ostabila på jorden.
Det finns ett själ till varför jag fortfarande står här, helt själv, utan någon speciell vid min sida.
För att jag är en sådan som klarar mig själv och som tvinar bort i fel sällskap.
En fågel måste få flyga fri och jag längtar redan till hösten då storslagna planer smids.
Men nu stannar jag till och njuter av vad som finns här och nu.
Helt plötsligt så kom lilla S till världen, och i mars kommer lilla M.
Jag har en oslagbar familj som skulle ta en kula för mig i alla lägen.
Jag har och då menar jag det: fruktansvärt bra kompisar, Det är helt sinnes!
På toppen av detta så är jag just nu på gång med min nya lägenhet, som kommer bli riktigt fin och unik. Så där som bara jag kan och vill göra det.
Min förväntan av detta år är nog mest att inte se livet med blida ögon.
Att våga öppna den där dörren, se vad som finns bakom den. (det är jag bra på i grunden men har fegat de senaste året)
Följa hjärtat och känslan, åka till asien i höst för studier, själv om jag så måste!
Jag har släppt det där om stress allt mer och mer.
Jag har inte bråttom någonstans.
24 du är välkommen in.
Jag väljer att må bra, jag väljer att älska mig själv och jag väljer att inte vara rädd.
