Vår värld består av drygt 7 miljarder människor.
Får detta dig att känna dig betydlig? Viktig? Ihågkommen?
I din lilla värld är du kanske en viktig del av din familj och dina vänners spindelväv.
Du spelar en tillfälligt viktig roll när du hoppar in och jobbar extra på Mc Donalds när din kollega har gått och blivit sjuk.
Du är en liten del av samhället som bidrar till att ekorrhjulet fortsätter att snurra.
Just dina tankar och åsikter spelar kanske roll i just den diskussion som lider när du så fint är med i ett grupparbete och gör din talan hörd.
Du kanske får någon att tänka om eller bara retar upp denne med enligt dig själv din kunnighet eller kanske i den andres ögon din okunnighet.
Alla vill vi självklart vara bäst på allt, vi vill absolut inte ha fel och vi vill helst få med oss alla.
Det är skönt för vårat ego när någon tycker att vi är snygga, smarta eller roliga.
Men den osäkerheten som lider inför kvällens kommande fest, "hur ser jag ut i håret? Kan jag verkligen ha de där shorsten? Ska jag ha utsläppt eller uppsatt? Kommer någon tycka att jag försöker för mycket? Ska man försöka vara den som pratar mest? Ska jag hålla mig lite bakom kulisserna? Tänk om någon tycker jag är konstig? Jobbig? Tråkig?"
Den som förnekar att den oftast, medvetet eller omedvetet tänker så här, ni ljuger för er själva.
Vet ni vad? Ni kommer att vandra på den här jorden, låt mig säga max 90 år drygt, när ni väl gått bort, så är ni bortglömda väldigt fort, ingen ska minnas er, för minns ni eran gammel gammel mormor?
har ni frågat era föräldrar om de minns?
Om det är någon eller några jag minns så är det elvis, marilyn, michael, michelangelo, einstein och bach.
De gjorde något betydelsefullt och epic.
Vad jag har räknat ut så kommer jag själv antagligen inte skriva någon större historia, efter mig lämnar jag kvar mina bloggar, mina vbloggar och ett par egocentriska kort tagna med mammas iphone.
Ingen skall minnas att jag gjorde det där valet den där dagen för att någon annan tyckte det, ingen skall minnas mig för att jag gjorde vad någon annan talade om för mig.
Ingen skall minnas mig som tjejen som ingenting vågade eller kunde för att hon var rädd för vad andra skulle tycka.
Vi lever idag, och vi lever i en ständig rädsla av andras tankar om oss, våra val i livet, hur vi ser ut, hur vi beter oss.
Tänk hur mycket vi låter varandra och omgivningen forma våran vardag?
Och vi som endå en dag kommer vara ett minne blott? inte ens det.
Börja lev ditt liv, skapa dina egna regler och kriv din egen regelbok.
Jag vägrar leva för dig, jag tänker leva för mig.
"Jag ska göra någonting, jag ska slå er med häpnad, Gå över en gräns, Jag ska bryta mig ut"
