13

"När vi var tretton år, då var vi tretton år.

Idag är vi tjugotre fast vi inte är de.

Jag känns tretton och du känns trettiotre.

för jag är lika borta i själen idag som jag var då,
men du är lika trygg och säker nu som förr,
Och jag förstog aldrig riktigt hur det kunde bli så."

Idag skulle jag behöva plugga. jag har en tenta imorgon.
Men något har legat i vägen för det.
Det är ju så att när saker och ting börjar bli riktigt bra, så har mitt liv till en vana och rutin att gå in i försvarsposition, då det oftast vänder snabbt och blir turbulent.

De har alltid sagt att jag var en drömmare och det är ju vad jag är.
Fick jag bara blunda nu och se mitt drömliv framför mig så ser jag mig själv kliva ut på den där lilla verandan till min bungalow, jag möts av värmen och sångerna från havet.
Mina ben är bruna och myggätna, jag är en aningen uttorkad och hungrig, men jag vet att till frukost får jag en omelett med tomat, färskpressad mango juice och några färska ananas skivor.
Jag vet att jag kommer lära känna minst en ny vän under dagen och stressen ligger så långt borta från mig, jag vet aldrig vart jag kommer att vara imorgon och det är all fakta jag behöver.

Precis just nu som jag föreställer mig det här kan jag känna sanden mellan tårna, lukten och värmen till och med smaken av den där underbara havspastan som åts flitigt i Nha Trang.

Hitills har jag nästan överlevt en hel termin på Universitetet, jag har klarat alla tentor och jag har fixat svåra utmaningar.
Jag har traskat runt med ett tungt bagage på min rygg.
Men det har gått, och kanske men bara kanske börjar jag nästan att glömma vissa saker.

Det skulle vara skönt om jag kanske kunde få stänga igen den där dörren som leder in till rädslan.

Jag har väll aldrig haft det där flytet i mitt liv.
Men det är ju så, för att om allt hade varit en dans på rosor och perfekt hela tiden, så hade jag aldrig kunna uppskatta de vackraste och varmaste stunder lika bra i livet när dom väl sker.

Som när ens bästa vän går och skaffar barn.
Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det lilla livet och måste stoppa mig själv från att börja gråta.

Tretton, always yours to keep.