fredag 2 november 2012

Strövtåg i hembygden

Det ska bli så skönt att få låta fingrarna falla längs med mitt älskade tangentbord.
Det var för länge sedan nu.
Insomnia har plågat mig denna natt och hela min kropp har gått in i någon form av försvarställning.
Så det enda rätta jag kan göra då är att lägga alkoholen vid sidan av för en tid framöver igen.

Det är bra att man kommit så långt att man själv vet vad som händer och vad som krävs för att hålla livet i en fungerande jämn våg, att försöka iallafall hålla det i schack.

Jag är student nu och tvivlar lite grann från dag till dag, jag trivs och vantris i omgångar.
det är bland det roligaste jag gjort och det får mig verkligen att må bra, sammtidigt som det kanske påminner mig och står för saker, saker som jag inte orkar med längre.

Nu var det exakt ett år sedan jag senast reste. mina älskade resor.
Och det var exakt två år sedan idag, jag tog det stora klivet.
Den 2 november 2010 klev jag på flyget som skulle ta mig till varmare bredgrader och nya äventyr.
Det värmer i min kropp när jag tänker på mina minnen, minnen från både hemifrån och någonstans där ute i världen.
Det var dessutom nästan exakt ett år sedan mitt liv tog en helomvändning och det firar jag idag med en stor förändring.

Jag har gått och blivit brunett.
Det är ju helt sjukt. Jag, inte blond?
Nej, ut med det gamla och in med det nya, för en stund iallafall.

Det här inlägget var nog inte allt för givande.
Jag vill skriva igen, jag lovar och svär på att jag har sex inlägg i mitt utkast.
Inlägg jag påbörjat men sedan bara inte vågat lägga ut.

Nu ska jag komma tillbaka!
Tack för att ni peppade mig.
Jag behövde sparken.