Y'all put my love on top!

Tiden har bara sprungit iväg, dagarna har känts halverade i samband med njutning.

Men har i hemlängtans dagar känts som en evighet bort.

Nu, är det bara 10 dagar kvar tills jag sätter mig på flyget som ska ta mig till mitt Sverige.

Mitt hem, min familj och mina vänner. 

Det pirrar i magen och jag spricker inombords av lycka när jag inser hur många efterlängtade själar jag ska få hålla om igen. 

Jag ska hem och få möta nyfödda kärlekar såsom gamla! 

Och det kanske största av allt är att jag får vara med min andra hälft hennes sista tid innan hennes bebis kommer. Min systerdotter. 

Det bästa och det värsta när man ger sig ut och reser så här är att man får längta.

Längtan kan ha ihjäl en ibland, men det stärker en något fruktansvärt på samma bittra gång.

Man får lära sig att vara sin egen, ta hand om sig själv och härda ut.

Man lär sig också att njuta av sitt eget sällskap och man tvingas in i obekväma situationer där man får agera efter vad magkänslan säger. Framförallt: man lär sig att säga ifrån och stå upp för saker. 

Det bästa med att längta, är att man påminns om all kärlek och värme som finns att hämta hem.

Att längta är bra för själen och ger perspektiv på saker och ting.

Jag påminner mig själv om hur mycket jag älskar mina föräldrar, och att jag uppskattar dom mer än någonting annat.  Dom är så jävla, jävla viktiga för mig. 

Precis som resten av min familj. Precis som resten av mina vänner. 

Vi får aldrig glömma att vi inte är för evigt. Och vilka vi vill spendera vår tid på jorden med.

Men framförallt får vi aldrig glömma att visa uppskattning och tala om hur mycket vi betyder för varandra.

En dag är det försent!

Jag ser fram emot allt nu när jag ska få komma hem.

Det pirrar i magen och det håller mig vaken om nätterna; när jag fantiserar om hur allting kommer att vara och bli.

Sverige, vi ses om tio dagar!

One of these joyful days

När jag i mitt framtida liv har en sådan där grå dag.
Då, ja då ska jag se tillbaka på den här.

Ingenting specifikt hände idag, solen beslutade sig äntligen för att komma fram efter någon vecka av moln och regn.
Jag tog en simtur i det faktiskt väldigt äckliga havet, la mig emellanåt på rygg och tittade upp mot solen och himmelen. Andades och bara var där. Tackade för livet mitt.
Sedan gick vi vidare till poolen vår, simmade även där ett gäng vändor.
Åt mina nudlar och mitt dagliga intag av vattenmelon. Drack iste. Pratade om livet, kom fram till saker om mig själv.
Flöt runt i poolen, gjorde några solhälsningar och mediterade.

Avslutade dagen med middag och långpromenad på stranden.
Har dessutom fått veta att jag klarade mina hemtentor! Underbar känsla!

Jag har fått 3 super avslappnade och helt fantastiska månader här i Asien, de har gett mig vila och ork till att fortsätta på hemmaplan.

Innan jag åkte var jag på bristningsgränsen igen. Alltid skulle det vara något.
Orolig, magkatarr, stressärtshjärna, analysering.

Jag har aldrig känt mig så harmonisk förut i hela mitt liv.
Jag ber till högre makter att jag ska kunna bibehålla den här känslan jag har så att jag kan dela av mig utav den till alla mina älskade där hemma!

Min sista månad här ska spenderas i ännu större omfång av avslappning!
Mindre utgångar, mer träning och yoga.

Imorgon är det påsk, och vi sprider planer på att möjligtvis klä ut oss till påskakärringar! Se om någon vill dela med sig av sitt godis!

Karma: lagen om orsak och verkan

Karma; Handling.
Resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under dennes livstid.

Jag vet, att folk använder sig av karma i sin vardagliga kontext, så som att "nu hjälpte jag denna damen, samlar in karmapoäng" personligen skrek jag ut det då jag fann en nyckel ute i havet som jag lämnade in till receptionen "för karmans skull, så kanske någon lämnar in vår nyckel!" (jag slarvade bort våran nyckel en dag tidigare) 

Än så länge ingen nyckel tillbaka.

Vad är då egentligen karma? För er? Tror ni verkligen att det räcker med att vara hjälpsam åt grannen? Nej nej och återigen nej.

Jag vet att det inte var allt för längesedan jag tog upp detta, men karman ligger i allt du gör: 

klänningen du dansar i, läppstiftet som sitter på dina läppar men framförallt: MATEN du äter. 

Jag växte upp i ett hem där vi inte direkt talade särskilt mycket om maten vi åt. Var den kom ifrån, om den var närodlad, ekologisk eller ej.
Med det sagt så menar jag: Det är förens nu jag inser hur mycket skit jag dagligen trycker i mig.

Vi fokuserar hela tiden på hur mycket socker och hur mycket fett det förekommer i maten som vi stoppar i oss? Men vad hände med matens uppkomst? Hur långt den färdats och vad den egentligen innehåller? Hur den behandlats innan den hamnade i köttdisken? Hur många olika besprutningar den genomgått? Hur många E-ämnen den har för att få behålla färgen?

Ett av mina mål sedan ett år tillbaka var att föra in vegetariskt till min vardag. Delvis för att köttindustrin är en av de största naturbovarna samt är fruktansvärt ohälsosamt i så stora mängder. 

Förvånansvärt är vegetariskt oerhört gott och det finns så mycket mer än vad man någonsin kan tro.
Sedan har jag även kommit i underfund med att stötta våra svenska köttbönder mer, de går på knäna och försvinner en efter en.

Men jag förstår hur ni tänker, ni tänker som jag: det är en ekonomisk fråga! Och som student har det varit svårt för mig att köpa allt ekologiskt och närodlat, sen ska man köpa svenskt kött till råga på allt. 

Men det går! Det går verkligen. Det har jag bevisat för mig själv. Det handlar om vilka prioriteringar man gör. Man kanske inte kan förändra allt, men vissa val kan man föra in i vardagen.

Alla vet vi om att grisarna genomlider rena rama Auschwitz och utan någon som helst ångest trycker vi i oss Perssons tunna skivor, bacon, ost- och skinkpaj utan att ens fundera på vad som krävdes för att det skulle hamna där, på min vackra, fina macka.

Vi borde skämmas över hur bortskämda vi blivit med all billig mat.

Jag har iallafall bestämt mig för att sluta äta gris, så länge jag bara kan. Det kommer vara drygt, men det kommer i slutändan vara värt det.
För, ju mer jag tänker på vad dessa djur får genomlida. Ju mer äcklad blir jag av mig själv och mina medmänniskor

Vad är vi för något egentligen? Vi gör oss alla skyldiga till denna tortyr som våra försvarslösa djur får genomlida! Vi är hycklare som bara verkar bry oss i form av en Facebook status som delar vidare ett djurplågeri klipp. Vi tror att det är de som slaktar djuren är de som behöver förändras? Det är våra måsten och våra krav som måste förändras!
Det är dags att vi tillsammans börjar fundera på hur vi behandlar vår jord och de levande varelserna som bor på den.

Tillsammans gör vi skillnad. Och jag måste säga

Att det gör mig varm i själen att många stora matvarukedjor har slutat sälja oekologiska bananer och ägg från burhöns. Vi börjar bli mer medvetna och är på väg mot rätt håll.

Se över dina matvanor och ta en funderare på din karma du med!

Rules of the secret

Alla har de använt sig av The Secret: Oprah, Will Smith, Da vinci, Einstein. Det är något vi alla kan bemästra, Och även jag själv. Men det handlar så klart om träning. Det kommer inte till en direkt. Energin, känslan av att vilja måste vara med. Och det handlar inte om att "önska sig tusen saker" utan till en början, bara vara tacksam över allt som faktiskt finns.

• Det jag känner nu är det som jag kommer att attrahera till mig
• Acceptera och tillåta framgång i alla områden i mitt liv
• Ask --> Believe --> Recieve 
• Jag attraherar alla de sakerna i mitt liv som jag uppmärksammar, lägger energi samt fokus på. Oavsett om det är negativt eller inte.
• Jag är medveten om att allting i universum är energi, och att positiva tankar, ord och agerande sitter ihop med varandra. 
• Det som pågår i mitt sinne är det som jag attraherar till mig
• Jag kan inte kontrollera världen runt mig, MEN jag kan kontrollera hur jag besvarar den, vilket på sitt sätt skapar en ny omgivning.
• Livet handlar inte om att hitta sig själv, utan att skapa sig själv.
• Jag ska se mig själv som en levande magnet som attraherar till mig allt det positiva jag vill ha.

Recept: Det perfekta livet

Jag och Mathilda har precis gjort något fint och skönt för våra själar.
Vi köpte oss två gigantiska ljuslyktor, varpå vi skrev ned våra drömmar, det vi är tacksamma över och  vad vi önskar oss.
Jag skrev ner namnen på alla de människor som är viktiga i mitt liv.
Jag önskade mig själv och alla er all kärlek och lycka i världen.

Det fick mig att tänka på, vad egentligen ingredienserna till det perfekta livet är?
Och det var då jag insåg: Att mitt recept kanske inte är eller smakar lika gott för någon annan?
Ni vet som när vissa gillar lakrits och andra inte?
Vi måste alla helt enkelt hitta rätt ingredienser till det som kan skapa oss de bästa förutsättningar för en lycklig själ och välmående.

Här är några av mina ingredienser:
Gapskratta
Dansa
Sjunga
Måla
Youtube
Skriva
Meditera
Långpromenader
Bearnaise
Mat
Vårskriket
Disney
Våga
Kenny vs Spenny
Gråta
Budapestårta
Spåra
Långa bad
Ljus
Klubbar
Nya ansikten
Långa konversationer
Ensamhet
Drömmar
Nätter
Musik
Skräckfilmer
Kebab
Konstiga människor
Simma
Gurgla
Svenska lantchips

Och så fortsätter det. Det tar aldrig slut.
Det finns inga rätt eller fel sätt att leva sitt liv på.
Det enda man kan göra är att fylla det liv man har med de bästa av ingredienser, och då kommer det att smaka gott tillslut.

När du står på Ica och köper ditt lördagsgodis, skulle du då någonsin fylla det med saker du inte gillar? Man väljer sitt eget innehåll i sin lördagspåse. Gör det i ditt liv med. SIMPLE.

Jag vill tillägga att jag även idag skrev en lapp med saker/energier/människor som jag väljer att lämna bakom mig.
Saker som inte längre får eller kan definiera mig.
Ting som inte får ta sin plats i mitt liv.

Just nu är jag fylld av positiv energi och lugnet börjar sakta men säkert bli en del av mig.
Jag älskar det.
Kan jag bevara det väl hemma i Sverige? Det blir en ny utmaning att anta.

"Våga göra något nytt du är rädd för varje dag"

"Jaget"

Jag har alltid tänkt att jag är så himla speciell. 

Alltid trott att jag är originell.

Jag har alltid vandrat mot normen, 

och jag tror mig alltid ha ridit ut stormen. 

Det var viktigt att jag inte skulle fastna, för hur skulle jag då själen kunna rasta? 

Jag har alltid sökt efter svaren. Och jag har försökt levt för dagen. 

Var passar jag in? Och vart ska egentligen livet mitt spelas in?

Är livet egentligen bättre på andra sidan? 

Det är grönare för tillfället, ja! utan tvivlan. 

Men efter ett tag, när man funderat på "vem är egentligen jag?"

Så längtar jag hem. För där har jag mer än bara en vän.

Mina vänner och min familj, som stöttar mig även när jag beter mig som en snabbspridande bacill. 

Ni ger mig värme och kraft, det ger mig känslor i magen jag aldrig tidigare har haft. 

När min själ har misshandlats, då är er luft till mitt befogande att andas.

Jag tackar varje dag för att jag fick ett så stort och stöttande supportlag.

Jag älskar er!

18:e maj <3

Livets spelregler

1. Du kommer att få en kropp, oavsett om du tycker om den eller inte kommer den att vara din under hela perioden.

2. Du kommer att få läxor. Hela perioden är en skola på heltid, den kallas livet. Varje skoldag ger dig möjligheter att lära. Vare sig du tycker lektionerna är bra eller ointressanta.

3. Att växa är att pröva sig fram med hjälp av försök och misstag. Varje misstag ger nya kunskaper.

4. Du kommer få samma läxa tills du lärt dig den. Den kommer att erbjudas i ständigt nya former tills den sitter. Sedan kan du gå vidare till nästa.

5. Skolan tar aldrig slut. Det Finns ingen del av livet som är fri från lektioner. Du lär så länge du lever.

6. "Där" är inte bättre än "här". Så fort du Kommer dit, kommer du se ett nytt "där", som återigen, kommer att verka bättre än "här".

7. Andra människor är dina speglar. När du älskar eller hatar något hos en annan återspeglar det bara något som du älskar eller hatar hos dig själv.

8. Vardagen är vad du själv gör den till. Du har alla medel och resurser som behövs och du är fri att använda dem som du vill. Valet är hela tiden ditt.

9. Du har själv svaren på alla livets frågor. Du behöver bara, se, lyssna och ha tillit.

10. Du kommer att glömma dessa regler.

N Ö J D

Om man accepterar att man aldrig kommer till att bli nöjd, då kanske man omedvetet ändå kan bli det?

Om jag kan börja acceptera att mitt liv är som det är, det vill säga att det är okej för mina tankar att alltid vandra iväg mot drömmar och förhoppningar om framtiden. Så kanske jag tillslut når en form utav tillfredställelse?

Nöjd. Vad säger det egentligen?

Drömmarna är viktiga att ha. De kommer i olika former och det är dom som sätter igång vårt driv.

Är ni nöjda?

Även om man har allt, allt det där som alla pratar om. Sambo, barn, hus, bil, jobb, räkningar. 

Är man nöjd då? Jag tror inte det. Tankarna och förhoppningarna vandrar nog iväg hos er också.

Det knepiga är att jag alltid lyckas koppla tillbaka mina tankar till just de människorna. Dom med hus och sambo. Jag frågar mig själv, varför? Varför sätter jag er människor på piedestal när det inte ens är mina drömmar? Kanske för att normen faller in där.

Men å andra sidan. Lagom. Jag önskar ibland att jag var mer lagom. Det skulle vara skönt.

Men redan här har tankarna gått iväg igen. För lagom lär ju inte heller betyda nöjd!?

Skillnaderna mellan dom och mig är ju att jag får handskas med den jobbiga delen då jag personligen alltid måste ”pausa” mitt ”verkliga” liv för att söka reda på sanningen om Johanna.

Vad vill hon? Vart är hon påväg? Och vart ska hon egentligen vara?

Men är det kanske min fördel här i livet? Att vara en fri fågel utan måsten och inte bunden mer än till en lägenhet i Örebro stad. Är det någonting som ni avundas? Att jag går fri och ni måste stanna kvar? Kanske för ett jobb. Kanske för en partner. Kanske för att det finns för många måsten?  

Ni får leva i gränslandet med funderingar över hur livet är på andra sidan smakar, medans jag får leva med att fundera på hur livet från eran sida känns. 

Jag var alltid sådan här. Jag drömde alltid om biljetten över havet redan vid en väldigt ung ålder. Jag älskar och jag hatar det. 

Det är iallafall inte synd om mig. Inte ett dugg. Inte om någon faktiskt. Vi har det alla för bra egentligen. Men vi skulle alla kunna ha det bättre om vi övergav ”Nöjd”.

Ett enkelt men förpestat ord kombinerat av fyra osammanhängande alfabeter. (hittade jag just på ett ord eller finns det?)  

Jag vet bara att det är aldrig försent, försent för kärlek försent för skratt, försent för resor och försent hus. Det är aldrig försent för världen, det är aldrig försent för någonting egentligen. 

Förutom den biologiska klockan.

tic tac.

25

Jag minns det som igår när jag stod där och citerade, med skämtande dialekt och en inre oro till Oskar Linnros 25 "Fy fan vad skönt att jag slipper bli 25". En olustig känsla som om att jag skulle dö innan jag blev 25 eller bara vägra bli den "äckliga" åldern.
25 hade i mitt huvud någon slags "sätta-press" klang över sig.
25, ja är det inte då man ska ha barn och hus? Eller åtminstone en partner, någon som håller om en och får en att känna sig betydlig?

Istället står jag här idag och citerar låten men med enbart detta citat: "FY FAN VAD SKÖNT"

Jag var så osäker då. Det är jag nog ibland idag med. Men jag har äntligen accepterat mig själv. Respekterat mig själv, absolut inte fullt ut. Men bättre än någonsin tidigare.

Att bli äldre är inte enbart att få rynkor och hängiga bröst. Att bli äldre är att bli visare. Rikare mentalt.
Och det är väll ändå något som är fruktansvärt bra tänker jag.

Om det är något som jag vet att jag än idag har problem med så är det det ständigt återkommande sökandet.
Jag börjar äntligen att få ro i min lägenhet i Sverige. Men den fyller mig inte, inte helt i alla fall.
Innan jag reste iväg så visualiserade jag framför mig hur saker och ting skulle bli och vara här, och nu när jag är här kan jag inte låta bli att fantisera om hur det skulle vara hemma?

Jag har svårt att stanna kvar där jag är. Jag vill bara "hitta livet". Men då pausar jag mig själv och inser att jag måste stanna kvar i nuet. För här är ju mitt liv.
Jag reste inte iväg för att fly eller leva på låtsas. Det här ÄR min vardag. Det är här jag behöver vara, just nu i alla fall.
Jag har alltid tagit mig dit jag velat. Har det inte gått så har jag på något konstigt sätt hittat andra vägar in.

Det handlar nog bara om att man aldrig ska ge upp!

När jag lyssnar på Oskar Linnros 25 idag så förstår jag att den inte handlar om att "inte vilja bli 25" utan det handlar om att man, oavsett ålder ska respektera sig själv tillräckligt genom att lämna de saker och människor som trycker ner en. Och att man aldrig ska förlora sitt barnasinne.

Livet, handlar inte om att överleva utan det handlar om att leva det.
Idag har jag inte rört mig på fläcken. Jag har legat inne trots att solen skiner. Men jag behövde det idag. Jag behövde en dag med mig själv, mina tankar och framförallt min bakfylla.

Jag avslutar mitt inlägg med att säga "Jag är nu 25 och du är så jävla välkommen in!"

"Emancipate yourself from mental slavery, none but ourselves can free our mind"

Alla borde ta sig fem minuter varje dag, kanske innan frukosten, kanske efter. Innan jobbet, efter skolan, innan barnen vaknat, på kvällen när dom sover.
Någon gång under dagen.

Kliva bort från vardagen en liten stund. Tänka lite extra på hur andningen går, och bara känna livet.
Plugga in en så kallad "uppåt låt", (jag rekommenderar livsglädjespridaren Bob Marley). En låt som sätter dig fri, mentalt från allt en kortare stund. Och där allting bara förblir och stannar positivt.

Vi glömmer bort den allmänt stressiga vardagen.
På resande fot så blir allt sådant där så mycket mer solklart för mig.
Men i vardagen hemma kan jag lätt glömma bort att stanna upp och vara tacksam.

Tacksamhet för de sakerna vi har i livet, det är de som skapar utrymme för nya i vardagen.
Girigheten begränsar oss (någonting som finns inom oss alla)
När ytligheter såsom elektronik och kläder fyller oss, då har vi gått fel väg.

Jag blir alltid tillfälligt lycklig av en ny klänning exempelvis.
Men det går över lika fort. En kortare kick.

Men att få sitta i ett rum med vänner som skrattar, det fyller upp mig i dagar. (It's cumming)

Man skapar sin egen verklighet, man skapar sin egen miljö.
Om jag kan le mot människorna runt mig, så kommer dom tillslut att le tillbaka.
Om jag kan öppna mitt hjärta för världen, så kommer världen öppna sitt för mig.
Men jag kan också bemötas av hat och otrevligheter.
Ska det då sätta stopp för mig och den lycka jag söker skapa mig?

Vi måste släppa taget om andras tycken. Om andras attityder. Vi måste se inom oss och försvinna bort mentalt när någon, utanför vår makt beter sig på ett orättvist sätt.

Det är något jag jobbar på här. Och hemma också såklart.
Det är svårt men det blir så mycket lättare i denna värme och kaos. Om jag kan öva in detta beteende, så kanske det kan få gå på autopilot hemma i Sverige. Men det är svårt när vi är så många som är så inskränkta. Radion och barerna skulle behöva spela lite mer Bobban. Omedvetna lyckobudskap.

Livet är en väg, fordonet är ditt transportmedel och du är föraren. Det är du som har kontroll över ratten. Vilken hastighet kör du i? Vilken väg tar du? Och håller du alltid blicken på vägen? Vi gör och därefter ansvarar för de val vi gör i livet. Gör vi fel, lär vi oss. Gör vi rätt, då delar vi med oss.

Jag är tacksam.
Är du?

Loving every minute, because it makes me feel so alive.

Hälsoresan har nu pågått i lite drygt en och en halv månad.
Och vad jag hittills kan utan tvivel ge er är att jag nog aldrig mått så bra förut i hela mitt liv.

Jag tackar världen varje dag när jag får vakna upp i detta paradis.

Jag har, på så kort tid kunnat bevisa för mig själv att jag idag är frisk.
Jag har säkerligen några utmaningar kvar men det kommer vi alla ha på vägen genom livet.
Men fram tills idag ger jag mig själv en high five, en klapp på axeln och en jävla massa kärlek.
Istället för självförakt och avsky.

Två steg framåt och inte ett enda bak hittills.

Innan jag åkte kan jag ärligt talat säga att jag laddade upp med massa tabletter för bland annat magkatarr. Jag tog min sista tablett på flyget till Thailand.
Sedan dag ett har min kropp slagit sig fri och jag har på nytt fått blomma ut.
Till och med mina naglar är ett bevis på att min kropp mår riktigt bra.

Jag känner mig genuint lycklig. fri.

För tre år sedan var en bussresa mellan kumla och örebro så ångest laddat att det kunde suga musten ur mig för dagar.
Idag klämmer jag in mig i mitten, längst bak i en minivan i fem timmar. Utan att knappt känns en uns av panik känsla.
Jag har åkt nattbuss igen, jag har gett mig ut på okänt vatten.
Saker som var så enkla förr, som blev en spärr i vardagen, har jag med den här resan vunnit tillbaka.

Jag trodde aldrig mer att jag skulle kunna resa igen. Här står man, starkare än någonsin.

Det är mycket som händer i Sverige som jag gärna skulle vilja närvara på.
Men ärligt talat, att inte behöva ställa klockan, för att gå upp och ta en iskall buss till universitetet. Eller att inte behöva gå till jobbet varannan helg. Att ångesten över pengar är som bortblåst.

För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat tro eller ana detta.

Men det är ett bevis på att beslutsamhet och envishet lönar sig.

Ett motto jag också anammat, som jag fann vara oerhört svårt i den allmänt "stressfyllda" vardagen är: Att ta ut ett problem i förskott, det är att ta ut saker i onödan.

Här kan man inte annat än att följa det. Låt det bara ske. Det är bortom ens kontroll.

Min kamp och min viktigaste utmaning just nu är att förhålla mig till att vara positiv. Att bara släppa onödig energi. Jag kan inte kontrollera människorna runt mig eller min omvärld. Men jag kan välja att kontrollera mina känslor. Jag kan gå åt ena hållet eller åt det andra. Förr var jag ganska bitter. Glad-bitter typ.

Ser framemot vad framtiden har att erbjuda.

Och om knappt en månad, fyller jag 25! Underbart!

Dag 9, Det vänder

Livet i sig är nog kanske det mest oförutsägbara. Visst kan vi alltid försöka med att planera i saker, försöka styra våra öden och ta oss in på rätt stigar i livet.

Men det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. 

Och det är nog det jag älskar mest med livet i sig. 

Tänk om vi visste allt? Om planen vi gjorde för oss själva när vi drömde om hur våra liv skulle utspela sig i framtiden? 

Det kanske blev för det bättre eller för det värre. Men alla går vi på denna jord med någonting som gör just vårat liv speciellt och intressant. 

Vi tilldelas alla olika slags små uppgifter på något sätt.

Vi får ta del av olika former av upplevelser, känslor och saker. 

Från ingenstans trillade ett mail ner i boxen där det stod att jag helt plötsligt gått och blivit antagen till kursen, jag redan vid två tidigare tillfällen nekades. 

Helt plötsligt, när jag började fundera på hur jag kan fundera ut ett sätt att stanna kvar lite längre, så kom detta som från himlen sänt.

Men nu kommer vi till den jobbiga biten: Att plugga. 

Men å andra sidan så får man klappa till sig själv och tänka på vilka förutsättningar man har.

Jag behöver inte ta den kyliga vägen till skolan klockan åtta på morgonen för en 2 timmars föreläsning.

Jag vaknar när jag vaknar, lägger mig på stranden eller utvecklar mig i en fosterställningsposition med datan och boken i högsta hugg. 

Beställer in olika smårätter i omgångar och njuter av livet.

Det gör det så värt att "bita i det sura äpplet" och plugga.

Idag vill jag att ni ska få ta del också av ett helt fantastiskt experiment jag hittade på en hemsida. 

Genom att vara positiv, trevlig mot sin omgivning, framförallt LE så mår man bra, i sig själv. 

Och man smittar av sig.

Positiva energier gör att allting runtomkring i slutändan blir positivt. 

Det är svårt men det är min största uppgift jag har tilldelat mig själv på den här resan.

Bort med all negativa energi!

Dag 5 Nomad

Jag skriver för att det är en del av min bearbetning.
Måste säga att jag verkligen älskar Koh Chang.
Igår hyrde man moppe och tog en tripp runt ön.
Sjukt fina vyer.

Hittade mina drömmars reaggea bar. Spelade Bobban, låg i en hängmatta och hade havet under mina fötter.
Tar nog och hyr en moppe imorgon igen och drar dit för att måla lite.
De andra är lite för fega för att hyra moppe, och det med all rätt.
Vi ser folk med uppskrapade kroppar höger, vänster!

Men ni vet ju hur jag är, LOTE  -->  Living On The Edge

Har intervall tränat i dessa fantastiska backar också, så fort det blir lite svalare ska jag ge mig på't igen!

Tro det eller ej men man kan lätt bli rastlös här också.
Man har för mycket fritid och för lite bekymmer.

Känns ganska skönt att vara en nomad igen.
Hemlös och i ständig rörelse!

Dag 3

Så vi lämnade ett kallt Sverige och möttes av den efterlängtade väggen av värme i ett kaosartat Bangkok.
Och det gick hur bra som helst, till er som möjligtvis missat detta så har Bangkok omfattats av bombdåd, skjutningar och demonstrationer den senaste månaden.
Dag två raggade vi upp en skön taxi chaufför som med glädje körde oss hela vägen till Trat, där vi sedan tog en båt över till Koh Chang.
Koh chang är verkligen en paradisö med kombination av vita ständer, klarblått hav, skit och moppar.
Jag gillar det starkt. Vi känner oss som hemma.

Vad jag har förstått det som så åkte vi i rättans tid från snö och kyla.
Helt plötsligt kan jag känna hur all den där stressen man bär med sig i det vardagliga livet, successivt har börjat övergett mitt sinne. Min enda oro nu är hur jag ska få min kassa ekonomi att gå ihop. Jag tror att jag vill vara borta så länge jag bara kan.

När man är ute och reser, så har man bara tre saker som man behöver oroa sig över, vilket är:
1. När ska jag äta?
2. Var ska jag äta?
3. Vad ska jag äta?

Ganska simpelt känner jag.
Ah just det, Jag ska ju börja tänka på "min figur" nu när jag är här. Och inte hamna i den farliga semester fällan.
Tog några simtag ute i havet och en trött promenader på stranden.
Får se om man kan uppgradera sig själv och ta en joggingtur någon gång i framtiden också.

Det var väll det för nu.

Må gott!

Uppe på Melancholy Hill.

Jag får en chans igen. Ja jag får en chans igen, till världen.

För det handlar egentligen inte om de vita stränderna, eller en chans på romans. Det handlar för den delen inte heller om att ha det bättre än någon annan.
För mig handlar det om självrannsakan och klassisk livsnjutning.
Friad från inskränktheten och måsten, som byts ut mot människor som sprider lärdom, vishet och en jävla massa skratt!

Det är på resorna jag får möta de öppensinnade människorna. 20-talets hippies som för en stund hoppat av ekorrhjulet, eller som vissa: För evigt. Det är dom som utan några tvivel, talar med främlingen i bordet bredvid. Vill veta mer. dela mer.

På resa, öppnar jag alltid upp mitt hjärta. Jag vågar alltid lite mer. Jag går alltid en extra mil. Det krävs mycket för att låta någon få öppna min dörr här i lilla landet lagom. (Lagom är alltid bäst för att inte glömma.)
Man kan nästan säga att jag i ren och skär försvarsmekanism backar undan för att rädda mig själv och ge plats åt de som bäst behöver räddas.

"Jag var den starkaste av oss, men den svagaste ändå"

För här är jag och förblir jag utsatt till att dömas. Här handlar det främst om att ha fräcka kläder, många vänner och ett instagram konto. Trots all detta är alla så ivriga över att bli räddade. För dolt under allt ligger melankolian och gnor. Likt som en Håkan Hellström låt, som smyger sig ut och tar sin rätta form i en facebook status.

När vi får sol på oss kan vi lättare underhålla fasaden, och låta skenet bedra sin publik och alla runtomkring. Med solbrända ben och klarblått hav, är då sorg ett minne blått? På sommaren verkar alla leva i harmoni och "lever sina liv fullt ut". Jag vet det, för jag har sett det.

Jag är nog lycklig nu. Jag skulle säkert kunna vara lyckligare, vad vet jag? Jag tänker inte tänka så iallafall. Jag vet bara att jag sett de absolut dåligaste av dagar.
Och det finns inga planer, tid eller rum för att någonsin ta ett steg tillbaka i den riktningen.

Det kom aldrig någon trött prins och räddade mig. Och han kommer inte att komma för den delen heller. Jag. Jag är min egen hjälte. Jag är min egen tappra hjältinna. Och så får  det förbli. Ingen kan någonsin lära dig att älska dig själv. Det är en kamp man tar med sitt inre.

Kom ihåg, att sanningen är det enda som kan slå dig fri. Var inte något för någon annan. Och låt inte dina dåliga dagar definera vem du är.

Ta en dans och sjung en sång med själen en kväll i veckan. Det lönar det sig till slut.