Om en vecka om allt går enligt planerna flyttar jag in till Örebro.
Det känns vemodigt då jag kommer bli så fattig.
men sammtidigt en underbar och härlig känsla!
Bland allt flyttpackande dök jag ner i min minnes låda.
Däri ligger allt från resebiljetter, till ett gammalt peace and love armband från 06 till foton och tidningsurklipp, kondomer med utgångsdatum 08, mina bebis skor och mycket mer.
Mitt i allt hittade jag en mycket värdefull bok, en bok där jag sedan 2009 skrivit ner tankar, berättelser och mycket mer.
Hittade en liten "dikt" och jag är imponerad av mig själv.
Måste så klart dela med mig till er hur den lyder:
"Jag är en parasit som lever på kryptonit.
Oftast tycker jag att allt i liver bara är ren skit.
Ser du den mannen där?
Han blir bara äckligare när han damerna på sig bär.
Jag älskar att leva i missär.
Och tro mig, den här kvinnan hon kan aldrig bli kär.
Hon är en underdog i toppklass
Som älskar att ta emot skit i stora lass.
Ser du den vilsna kvinnan där?
Men hon är faktiskt mycket mer än vad du tror att hon är."
Jag är så fruktansvärt poetisk av mig!
Det slutar väll med att jag får börja skriva texter till Håkan? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar