Hej, mamma Anna här!
Det är sol och varmt ute idag, Anna smälter och Johanna garvar. Vi går ner i källaren där det är svalt, Anna trivs medans Johanna dör av Jockes musik. Vi försöker göra ett desperat försök att överrösta med Swedish House Maffia, men vi blir mer och mer taggade ändå, snart kommer ett gäng underbara brudar ramla in med kött att grilla under ena armen och med alkohol att förtära under den andra. Vi ska försöka styra lite lekar också, detta kommer bli en awesome kväll!!
Tillslut vill jag bara säga några ord till dig Johanna: jag dör på hur glad du kan få mig och hur du kan få mig att skratta tills det värker i både mage och käkar. Du är grym, underbar och så jäkla bra!
Vad gör vi? NU KÖR VI!
Tack för mig och puss osv.
måndag 30 april 2012
torsdag 26 april 2012
Åh snälla säg det igen
Victorias Secret body glitter CHECK
Trasiga strumpbyxor CHECK
Smutsiga Convere CHECK
Röda läppar CHECK
Rena Trosor CHECK
Jaha, då var man äntligen redo för lite karaoke denna trötta torsdag.
Trasiga strumpbyxor CHECK
Smutsiga Convere CHECK
Röda läppar CHECK
Rena Trosor CHECK
Jaha, då var man äntligen redo för lite karaoke denna trötta torsdag.
måndag 23 april 2012
Hurtig i vårkänslorna
Jag insåg väldigt snabbt idag att jag var/är på väg in i gammla dåliga vanor igen, jag och mamma bråkar aldrig, sen kom jag på mig själv skrika av ingen anledning till henne.
Går man hemma hela dagarna och aldrig gör något så byggs en inre stress upp, man blir understimulerad och frustrerad, när tillfälle ges kastar man allt på första bästa närstående.
Så jag hoppade upp på cykeln och tog en runda på drygt lite mer än 1 mil.
Sedan kom solen så klart fram, och trots en svettig cykelrunda så var jag fortfarande frustrerad.
Så jag klev ut i vårsolen och utförde Power Yoga i drygt 40 minuter.
Det var underbart, kan inte förstå att jag skitit i att utföra min Yoga, den bästa träningsformen någonsin.
Rundade av med lite fysövningar.
Nu ska jag äta lite mat och snart bege mig ut på cykeln igen.
Man måste agera och passa på att utnyttja den fria tiden jag har.
Fan vad solen och värmen kan ta fram det bästa i en!
Går man hemma hela dagarna och aldrig gör något så byggs en inre stress upp, man blir understimulerad och frustrerad, när tillfälle ges kastar man allt på första bästa närstående.
Så jag hoppade upp på cykeln och tog en runda på drygt lite mer än 1 mil.
Sedan kom solen så klart fram, och trots en svettig cykelrunda så var jag fortfarande frustrerad.
Så jag klev ut i vårsolen och utförde Power Yoga i drygt 40 minuter.
Det var underbart, kan inte förstå att jag skitit i att utföra min Yoga, den bästa träningsformen någonsin.
Rundade av med lite fysövningar.
Nu ska jag äta lite mat och snart bege mig ut på cykeln igen.
Man måste agera och passa på att utnyttja den fria tiden jag har.
Fan vad solen och värmen kan ta fram det bästa i en!
lördag 21 april 2012
Konfundersam
Idag är en sån där dag då jag bara vill göra någonting, idag är en sån där dag då jag saknar resandet extra mycket.
Det finns liksom inte så många alternativ i den här staden en tråkig dag som denna.
jag ska defenitivt fördriva tiden genom att gå på en långpromenad alldeles strax.
men sen då?
Jag känner inte för att dricka någon alkohol, vilket är positivt, då pengar behöver sparas.
jag känner mig som en stor bomb som snart exploderar av rastlöshet.
det är alltid kul att hänga med sina vänner, men finns det inga andra sätt att umgås på?
Antingen tittar man på film eller så dricker man alkohol.
En sån där trött dag i asien kunde man starta dagen med en promenad på stranden, för att sedan varva av med lite strosshopping på någon intressant marknad.
för att sedan äta schysst mat på ett nice ställe, för att sedan välja alternativen bio, bowling, massage, sportaktivitet, filmkväll, mingla eller bara ligga på stranden, njuta av vågorna och solnedgången och träffa nya människor.
eller i USA, där vi kunde springa runt mellan aktivitet till aktivitet, åka inlines, cykla runt vid stranden, åka rollercoasters, shoppa igen, bada bubbelbad.
jag behöver bara något litet extra i min vardag just nu.
Jag är trött på att inte ha något att "vakna för"
om det så bara är lite studier, eller ett jobb.
Orkar inte vara 23 år gammal och sitta fast i inget.
jag känner mig inte deppig på något sett, bara less.
less på att ingenting verkar vilja hända mig.
Det finns liksom inte så många alternativ i den här staden en tråkig dag som denna.
jag ska defenitivt fördriva tiden genom att gå på en långpromenad alldeles strax.
men sen då?
Jag känner inte för att dricka någon alkohol, vilket är positivt, då pengar behöver sparas.
jag känner mig som en stor bomb som snart exploderar av rastlöshet.
det är alltid kul att hänga med sina vänner, men finns det inga andra sätt att umgås på?
Antingen tittar man på film eller så dricker man alkohol.
En sån där trött dag i asien kunde man starta dagen med en promenad på stranden, för att sedan varva av med lite strosshopping på någon intressant marknad.
för att sedan äta schysst mat på ett nice ställe, för att sedan välja alternativen bio, bowling, massage, sportaktivitet, filmkväll, mingla eller bara ligga på stranden, njuta av vågorna och solnedgången och träffa nya människor.
eller i USA, där vi kunde springa runt mellan aktivitet till aktivitet, åka inlines, cykla runt vid stranden, åka rollercoasters, shoppa igen, bada bubbelbad.
jag behöver bara något litet extra i min vardag just nu.
Jag är trött på att inte ha något att "vakna för"
om det så bara är lite studier, eller ett jobb.
Orkar inte vara 23 år gammal och sitta fast i inget.
jag känner mig inte deppig på något sett, bara less.
less på att ingenting verkar vilja hända mig.
fredag 20 april 2012
Stand up
Jag var ju så sjukt inne på att göra stand up förra året, det kändes som mitt kall, jag skrev ner en hel del härliga akter och skapade nya skämt till mig själv i huvudet ganska ofta.
Jag kom in på stand up tankarna efter att jag hade rest i asien, jag fick väldigt många att skratta och ge vika.
Många sa, både männ och kvinnor "you're so one of a kind, you must try stand up"
och efter att man får höra sånt med jämna mellan rum började jag faktiskt tro på mig själv mer och mer.
Jag vet att jag skulle kunna göra en sån här grej.
Men efter allt som hänt och varit det senaste halvåret så känns det som att jag har tappat en bit av mig själv.
Den roliga tjejen kommer inte fram på samma sätt som förut.
Det saknar jag med mig själv.
Jag vill bara släppa taget och släppa ut mig själv igen.
Den 24 maj är det open mic night i örebro, 5 kvinnor och 5 männ får göra stand up, Mamma är jätte stöttande och vill att jag ska anmäla mig då sista anmälningsdagen är väldigt snart.
Frågan är:
Är jag redo? Kan jag stå på en scen någonsin igen? Är jag fortfarande en rolig tjej?
Jag kom in på stand up tankarna efter att jag hade rest i asien, jag fick väldigt många att skratta och ge vika.
Många sa, både männ och kvinnor "you're so one of a kind, you must try stand up"
och efter att man får höra sånt med jämna mellan rum började jag faktiskt tro på mig själv mer och mer.
Jag vet att jag skulle kunna göra en sån här grej.
Men efter allt som hänt och varit det senaste halvåret så känns det som att jag har tappat en bit av mig själv.
Den roliga tjejen kommer inte fram på samma sätt som förut.
Det saknar jag med mig själv.
Jag vill bara släppa taget och släppa ut mig själv igen.
Den 24 maj är det open mic night i örebro, 5 kvinnor och 5 männ får göra stand up, Mamma är jätte stöttande och vill att jag ska anmäla mig då sista anmälningsdagen är väldigt snart.
Frågan är:
Är jag redo? Kan jag stå på en scen någonsin igen? Är jag fortfarande en rolig tjej?
Vi äro alla, vi äro alla
SUPER TAGGADE PÅ LITE SOMMAR!
Man får känslan av att livet blir lite enklare.
Folk har semester = GLADA
Man blir brun och sommar sexig
KLÄNNINGAR
Shorts
SENA LJUSA HÄRLIGA NÄTTER!
Nästa helg väntas 20 grader varmt.
Man måste bara älska livet nu!
Man får känslan av att livet blir lite enklare.
Folk har semester = GLADA
Man blir brun och sommar sexig
KLÄNNINGAR
Shorts
SENA LJUSA HÄRLIGA NÄTTER!
Nästa helg väntas 20 grader varmt.
Man måste bara älska livet nu!
Time flyes
Tänk att det redan har gått 4 år sedan vi sprang ut genom allés dörrar, ut i solskenet och friheten.
Under de här fyra åren så har jag verkligen uppnåt många av de drömmar jag haft.
jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv.
I fucking did it!
torsdag 19 april 2012
Nightmare
Alla har vi mardrömmar lite då och då, och för min del var det väldigt länge sedan, men inatt drömde jag en återkommande mardröm igen.
Jag är ensam utanför en stor herrgård eller ett slott, det är jätte mörkt ute och jag gråter och ropar "I wanna go back in time", varför vet jag inte.
Det är som att jag inte är välkommen in i detta slott men på gården finns det ett litet skjul och inne i det skjulet finns det en förstorad "mockingbird" som jag vevar med, och då speglas det vacker och sorgsen musik.
Men inne i det här skjulet ligger det alltid en hemlös man som jag alltid missar när jag kliver in i skjulet.
Och hans mål är att utföra något hemskt med mig, mardrömmen slutar alltid med att han greppar tag i mig bakifrån och sedan lägger sina stora händer för min mun och jag blir chanslös.
Sedan vacknade jag, totalt förskräckt.
Det värsta med de här återkommande drömmarna är att jag licksom ropar på mig själv att vakna och att det känns som att jag får en panik attack under självaste drömmen.
Vad betyder detta?
Jag är ensam utanför en stor herrgård eller ett slott, det är jätte mörkt ute och jag gråter och ropar "I wanna go back in time", varför vet jag inte.
Det är som att jag inte är välkommen in i detta slott men på gården finns det ett litet skjul och inne i det skjulet finns det en förstorad "mockingbird" som jag vevar med, och då speglas det vacker och sorgsen musik.
Men inne i det här skjulet ligger det alltid en hemlös man som jag alltid missar när jag kliver in i skjulet.
Och hans mål är att utföra något hemskt med mig, mardrömmen slutar alltid med att han greppar tag i mig bakifrån och sedan lägger sina stora händer för min mun och jag blir chanslös.
Sedan vacknade jag, totalt förskräckt.
Det värsta med de här återkommande drömmarna är att jag licksom ropar på mig själv att vakna och att det känns som att jag får en panik attack under självaste drömmen.
Vad betyder detta?
tisdag 17 april 2012
AS!
ååh har haft världens bästa kväll som avslutades i stress och panik samtal till polisen.
Så klart var det två as som ville ha lite kul med mig på motorvägen och ja tack, kul fick dom.
Hoppas bara polisen plockade er efter att jag ringde och anmälde, dumma jävla idioter, ni har en reg skylt det vet ni va?
Jag är inte så tjinkig i trafiken och har överseende med människor som vill "latja" lite.
Men de här två killarna tog det till en annan nivå när de beslutade sig, efter att ha sett mig vid ett rödljus i örebro att följa efter mig HELA vägen till kumla.
Det kan ha varit den äckligaste bilfärden ever.
De blockerade bland annat in mig i en långtradare, blockerade mig hela motovägen, gick från 80 till 140 bara för att leka med mig, så jag kunde aldrig ta mig ur.
Orkar inte ens förklara hälften av vad de lät mig utstå hela vägen.
det äcklar mig bara hur vidriga människor kan vara.
Det kändes som att jag tog hem första pris när jag iaf ringde polisen och de skickade ut en bil direkt.
var sjukt skakis och kom hem gråtandes, alltså vem bromsar på en 90 väg? vem kör sicksak hela motovägen? och vem fan stannar i mitten av en rondell för att sedan försöka köra på mig?
Åååh
Så klart var det två as som ville ha lite kul med mig på motorvägen och ja tack, kul fick dom.
Hoppas bara polisen plockade er efter att jag ringde och anmälde, dumma jävla idioter, ni har en reg skylt det vet ni va?
Jag är inte så tjinkig i trafiken och har överseende med människor som vill "latja" lite.
Men de här två killarna tog det till en annan nivå när de beslutade sig, efter att ha sett mig vid ett rödljus i örebro att följa efter mig HELA vägen till kumla.
Det kan ha varit den äckligaste bilfärden ever.
De blockerade bland annat in mig i en långtradare, blockerade mig hela motovägen, gick från 80 till 140 bara för att leka med mig, så jag kunde aldrig ta mig ur.
Orkar inte ens förklara hälften av vad de lät mig utstå hela vägen.
det äcklar mig bara hur vidriga människor kan vara.
Det kändes som att jag tog hem första pris när jag iaf ringde polisen och de skickade ut en bil direkt.
var sjukt skakis och kom hem gråtandes, alltså vem bromsar på en 90 väg? vem kör sicksak hela motovägen? och vem fan stannar i mitten av en rondell för att sedan försöka köra på mig?
Åååh
måndag 16 april 2012
Candy, A pretty wild girl
"Tro det eller ej" men jag har faktiskt ett alterego som jag kallar för Candy,
Det är oftast henne ni träffar när ni är ute på äventyr ute i världen samt när ni kliver in i dimman.
Candy har ibland ingen skam och hon varken skämms eller räds inte för något eller någon.
Hon är fruktansvärt mikrofon kåt och dansar gärna en liten porrdans every now and then.
Drar gärna några roliga skämt, kanske en gest eller en grimas för att lätta på trycket.
När candy är på riktigt bra humör så går hon med på det mesta (dock inte gangbanging)
Mest känd för att skaka rumpa, sina röda läppar, blonda hår och högljudda skratt.
(Nu känner jag att jag skriver om mig själv i tredje person, men what ever.)
Detta är faktiskt sant, när jag var i asien så presenterade jag mig och tilltalades under namnet "candy", det var först en spontan och rolig grej som folk tog på allvar just en kväll och sen blev det bara så.
Jag har alltid tänkt att om jag en dag skulle sluta upp som en trött strippa på en gammal inrökt bar i en förort någonstans så skulle jag gå efter det så "originella" namnet candy.
Johanna, är en lättsam, rolig och kärleksfull vän, hon är mer jordnära men faktiskt oerhört osäker.
Candy står upp för sig själv, hon gör så galna saker bara för att andras trötta vardag blir lite roligare.
Och nej, jag behöver inte vara "full" för att kliva in i den rollen, men är osäker på om jag nykter i sverige skulle göra det.
I asien var candy så uppskattad att jag hade flera efterföljare och fans, Backpackers och inhemskt folk kände igen mig, många kallade mig för "the girl with the white dress", där var jag lite av en idol.
För det är sån himmla skillnad på sverige och andra länder,
Man blir så förbaskat uppskattad och får så mycket egoboost att man är så bortskämd när man kommer hem.
Candy har legat i ide ett tag nu, men jag har en känsla som säger att hon kommer vakna till liv igen den här sommaren.
Jag vet en kvinna som blir glad då iaf ;)
Det är oftast henne ni träffar när ni är ute på äventyr ute i världen samt när ni kliver in i dimman.
Candy har ibland ingen skam och hon varken skämms eller räds inte för något eller någon.
Hon är fruktansvärt mikrofon kåt och dansar gärna en liten porrdans every now and then.
Drar gärna några roliga skämt, kanske en gest eller en grimas för att lätta på trycket.
När candy är på riktigt bra humör så går hon med på det mesta (dock inte gangbanging)
Mest känd för att skaka rumpa, sina röda läppar, blonda hår och högljudda skratt.
(Nu känner jag att jag skriver om mig själv i tredje person, men what ever.)
Detta är faktiskt sant, när jag var i asien så presenterade jag mig och tilltalades under namnet "candy", det var först en spontan och rolig grej som folk tog på allvar just en kväll och sen blev det bara så.
Jag har alltid tänkt att om jag en dag skulle sluta upp som en trött strippa på en gammal inrökt bar i en förort någonstans så skulle jag gå efter det så "originella" namnet candy.
Johanna, är en lättsam, rolig och kärleksfull vän, hon är mer jordnära men faktiskt oerhört osäker.
Candy står upp för sig själv, hon gör så galna saker bara för att andras trötta vardag blir lite roligare.
Och nej, jag behöver inte vara "full" för att kliva in i den rollen, men är osäker på om jag nykter i sverige skulle göra det.
I asien var candy så uppskattad att jag hade flera efterföljare och fans, Backpackers och inhemskt folk kände igen mig, många kallade mig för "the girl with the white dress", där var jag lite av en idol.
För det är sån himmla skillnad på sverige och andra länder,
Man blir så förbaskat uppskattad och får så mycket egoboost att man är så bortskämd när man kommer hem.
Candy har legat i ide ett tag nu, men jag har en känsla som säger att hon kommer vakna till liv igen den här sommaren.
Jag vet en kvinna som blir glad då iaf ;)
Höjer ribban direkt på livets resa.
Synden straffar sig själv. Den här bilden har en så trevlig historia bakom sig.
Tanken bakom denna bild är att lägga fokus på halsen.
Känner mig som på hemmaplan i båda land, outfit och mugg.
Oj, Karlsson på taket verkar ha gjort Lady Gaga lite upprörd.
Oj men vad hålls hon på med egentligen. SKÄMMES!
Jag idag, "hela livet var ett disco"
Saker som gör mig lycklig:
* Filmen Bridget Jones dagbok, jag är inte så mycket för klyschiga kärleks filmer, men denna films karaktär är bara så lik mig, och den ger mig liksom lite hopp, lycka och pirr i magen för den visar att allting blir bra till slut.
* Badkarsbeat, Ja musik är min bästa terapi, den tar tillbaka minnen, gör en motiverad, låter en tjuta ut, låter en le, låter en att dansa, tillåter en att känna sig vid liv.
* Lång promenader på landet, behöver jag säga något mer?
* Läsa gammla dagböcker/bloggar, Ibland vill man minnas en känsla och återuppleva den igen, på både gott och ont, det påminner mig om var jag en gång var och hur långt jag kommit.
* Badterapi, tända ljus, släcka ned, ansiktsmask, peeling och loads of bubbles..
* Vara egoistisk, avboka tråkiga saker, gå till ett ställe och låtsas någonting, nej, nej! Våga göra det du själv vill och känner för i stunden, visa respekt och förståelse för de som du älskar, men låt dom förstå att du behöver detsamma.
* Jag älskar mig själv för mycket, det är förens idag jag förstår hur viktig JAG är, hur lågt, lågt, lågt jag prioriterat mig själv, hur mycket jag kämpat för andra, men idag säger jag som Samantha i SATC "I love you, but honey, I love myself more"
* På tal om SATC, Plöjer den serien drygt 2 ggr per år, precis som Bridget Jones dagbok så är det min absolut bästa terapi.
* Våga gråta lika väl som att våga ha kul, folk är så noga med vad man ska klara av att göra och vad inte när man går igenom tuffa tider. Andra människor är ingen att tala om vad som är rätt för mig, och även om andra tror att de vet vad som är bäst och inte så är det min sak att utforska vad som är det rätta för mig. Jag måste bli full för att inse att det inte är bra att bli full, jag måste bli kär i fel person för att inse att det inte är bra att bli kär i fel person, jag måste våga börja plugga för att ta reda på om det är rätt för mig att plugga, jag måste... för att... lära mig vad som är bäst för mig.
FAN FAN FAN
Jag vill bara skrika rätt ut.
i 2 månader, i 2 hela jävla månader har jag väntat på min remiss till läkaren.
Fick äntligen en tid förra veckan.
JAG i mitt CP HUVUD har sagt till alla runt mig, och mig själv att tisdag den 17e april alltså imorgon klockan 13.00 ska jag dit.
Tittar på remissen alldeles nyss för att dubbelkolla tiden.
och inser att jag skulle varit där idag.
Idag hade jag fått svaret på mina problem.
IDAG.
nej nej nej.
det här händer inte.
i 2 månader, i 2 hela jävla månader har jag väntat på min remiss till läkaren.
Fick äntligen en tid förra veckan.
JAG i mitt CP HUVUD har sagt till alla runt mig, och mig själv att tisdag den 17e april alltså imorgon klockan 13.00 ska jag dit.
Tittar på remissen alldeles nyss för att dubbelkolla tiden.
och inser att jag skulle varit där idag.
Idag hade jag fått svaret på mina problem.
IDAG.
nej nej nej.
det här händer inte.
I've come a long way
Den senaste månaden har jag gjort jätte stora framsteg på en väldigt kort tid.
Det känns väldigt bra, den sista "utmaningen" jag står inför nu är att åka till Trollhättan, och nu är jag långt ifrån rädd.
Är super taggad och vet att det kommer gå riktigt bra.
Problemet nu är att rastlösheten har slagit till något fatalt.
Jag börjar genast fundera på hur jag ska kunna "överleva" på samma ställe en så här lång tid.
en framtid utan några planer, ett spar konto utan pengar och en resedagbok att inte fortsätta fylla i.
Jag är redan sugen på arbetslivet igen, jag vill känna känslan av att kunna ta kontroll och spara pengar.
Ifall att jag får ett infall och vill iväg. igen.
Jag skickade in min ansökan igår kväll om att få börja studera i höst.
Jag var inte speciellt glad efteråt.
för en känsla säger att det är inte det här jag ska göra, och om jag ska göra det, då ska jag göra det i ett annat land, jag har ju alltid velat studera i USA eller Australien.
Ni kan inte förstå hur felplacerad jag känner mig.
Varje dag kämpar jag mot tankarna att vilja vara någon annanstans.
Som jag tidigare sa, Jag har allt som så många drömmer om här i mitt Sverige, endå så längtar jag bort härifrån väldigt mycket.
Men sen å andra sidan kanske det bara är läge att byta stad? Jag kanske är klar ett tag framöver med Örebro och Kumla?
Jag har haft livets roligaste helg, den har varit grym, men efteråt kommer alltid tystnaden och funderingarna.
Skulle jag kunna klara av att vara här så länge?
Det känns väldigt bra, den sista "utmaningen" jag står inför nu är att åka till Trollhättan, och nu är jag långt ifrån rädd.
Är super taggad och vet att det kommer gå riktigt bra.
Problemet nu är att rastlösheten har slagit till något fatalt.
Jag börjar genast fundera på hur jag ska kunna "överleva" på samma ställe en så här lång tid.
en framtid utan några planer, ett spar konto utan pengar och en resedagbok att inte fortsätta fylla i.
Jag är redan sugen på arbetslivet igen, jag vill känna känslan av att kunna ta kontroll och spara pengar.
Ifall att jag får ett infall och vill iväg. igen.
Jag skickade in min ansökan igår kväll om att få börja studera i höst.
Jag var inte speciellt glad efteråt.
för en känsla säger att det är inte det här jag ska göra, och om jag ska göra det, då ska jag göra det i ett annat land, jag har ju alltid velat studera i USA eller Australien.
Ni kan inte förstå hur felplacerad jag känner mig.
Varje dag kämpar jag mot tankarna att vilja vara någon annanstans.
Som jag tidigare sa, Jag har allt som så många drömmer om här i mitt Sverige, endå så längtar jag bort härifrån väldigt mycket.
Men sen å andra sidan kanske det bara är läge att byta stad? Jag kanske är klar ett tag framöver med Örebro och Kumla?
Jag har haft livets roligaste helg, den har varit grym, men efteråt kommer alltid tystnaden och funderingarna.
Skulle jag kunna klara av att vara här så länge?
torsdag 12 april 2012
It's only worth living if somebody loves you
"they say that the world was built for two"
Startar med att säga att två fel inte ger ett enda rätt.
Tänk igenom det riktigt noga innan du läser vidare.
"You've got to be faithful, so we can prove wrong"
Alla vill vi bli räddade, omfamnade men framför allt älskade.
vi hoppar in i relationer som går framåt, går bakåt eller står still.
När vi börjar ifrågasätta huruvida vi känner inför vår partner så blir vi rädda.
Hur många är ni därute som inte trivs i erat förhållande?
En del av er älskar den andre som om det vore ens andra hälft, sammtidigt som att gräset antagligen måste vara grönare på andra sidan?
Hur många nöjer sig med att bara vara trygg? Hur många har pirret kvar i magen?
Är kär något man bara är första året/åren och sedan växer det till något annat?
Vad krävs för att ett förhållande ska hålla i längden?
Personligen, av egna erfarenheter så vet jag att ett hat-kärleks förhållande går fet bort.
Det är inte kärlek att inte besvara sin partners känslor, det är inte kärlek när man inte stöttar.
det är inte kärlek att kväva någon.
"You've been acting awful tuff lately, smoking a lot of cigarettes lately"
Människan slutar aldrig växa, och framförallt slutar aldrig att förändras.
Många människor odlar fram positivitet, medans andra trollar fram negativitet.
I priset av en positiv partner får du följande:
Skratt, Nytta, Nöje, Lycka, Kärlek, Livsglädje, extra år
I priset av en negativ partner får du:
Låg självkänsla, ilska, irritation, avund samt hat.
Jag har haft många förhållanden med stor hat-kärlek.
Jag chockas idag av att man kunde känna så mycket hat mot någon man sammtidigt delar säng med och användt orden "jag älskar dig" till.
Det har inte varit fel på oss två individer, vi har bara inte fungerat i matematiken.
Två fel ger inte ett enda rätt.
Jag vet och förstår ju idag att jag hellre skulle leva ett liv i ensamhet framför att leva så som jag tidigare har gjort.
Ingenting skrämmer mig längre och minst sagt gör väll ensamheten det (dör vännerna före mig så har jag ju alltid drömt om en papegoja)
Testa att sitta ensam i ett inrökt hotellrum på andra sidan jorden, med bara musik som din ende vän och den vietnamesiske hisspojken som emmellanåt checkade läget med "miss, you good?"
Jag har själv byggt upp en mur gentemot det andra könet de senaste två åren, på grund av rädslan av att misstolka matematiken igen.
Varje ny man är som ett matteprov, man försöker studera, sen kommer provet och sedan kommer slutresultaten.
Och ett slutresultat kan ju kännas som en evighet emellan åt.
"Icke Godkänd" "Godkänd" "Väl Godkänd" "Mycket Väl Godkänd"
"Get on without my guy?!"
Jag vet att jag de senaste två åren har varit svår att ta sig fram till, jag har nästan i smyg hatat alla männ lite grand.
Men absolut, jag vet ju att det finns så många underbara karlar där ute som bara väntar på en kvinna som mig.
Jag tror nog inte att det är fel på människan i sig, jag tror verkligen bara att sätter man ihop två helt fel karaktärer, ja då blir allt bara en enda röra.
Nöj er aldrig med det lilla, nöj er aldrig med att bara ibland känna er uppskattade, nöj er nara med det allra bästa.
Och en relation utan problem är i mina ögon inte heller en frisk relation.
Lite drama och skit för att det ska uppskattas, right?
"Let him know that you know best, beacuse after all you do know best!"
Startar med att säga att två fel inte ger ett enda rätt.
Tänk igenom det riktigt noga innan du läser vidare.
"You've got to be faithful, so we can prove wrong"
Alla vill vi bli räddade, omfamnade men framför allt älskade.
vi hoppar in i relationer som går framåt, går bakåt eller står still.
När vi börjar ifrågasätta huruvida vi känner inför vår partner så blir vi rädda.
Hur många är ni därute som inte trivs i erat förhållande?
En del av er älskar den andre som om det vore ens andra hälft, sammtidigt som att gräset antagligen måste vara grönare på andra sidan?
Hur många nöjer sig med att bara vara trygg? Hur många har pirret kvar i magen?
Är kär något man bara är första året/åren och sedan växer det till något annat?
Vad krävs för att ett förhållande ska hålla i längden?
Personligen, av egna erfarenheter så vet jag att ett hat-kärleks förhållande går fet bort.
Det är inte kärlek att inte besvara sin partners känslor, det är inte kärlek när man inte stöttar.
det är inte kärlek att kväva någon.
"You've been acting awful tuff lately, smoking a lot of cigarettes lately"
Människan slutar aldrig växa, och framförallt slutar aldrig att förändras.
Många människor odlar fram positivitet, medans andra trollar fram negativitet.
I priset av en positiv partner får du följande:
Skratt, Nytta, Nöje, Lycka, Kärlek, Livsglädje, extra år
I priset av en negativ partner får du:
Låg självkänsla, ilska, irritation, avund samt hat.
Jag har haft många förhållanden med stor hat-kärlek.
Jag chockas idag av att man kunde känna så mycket hat mot någon man sammtidigt delar säng med och användt orden "jag älskar dig" till.
Det har inte varit fel på oss två individer, vi har bara inte fungerat i matematiken.
Två fel ger inte ett enda rätt.
Jag vet och förstår ju idag att jag hellre skulle leva ett liv i ensamhet framför att leva så som jag tidigare har gjort.
Ingenting skrämmer mig längre och minst sagt gör väll ensamheten det (dör vännerna före mig så har jag ju alltid drömt om en papegoja)
Testa att sitta ensam i ett inrökt hotellrum på andra sidan jorden, med bara musik som din ende vän och den vietnamesiske hisspojken som emmellanåt checkade läget med "miss, you good?"
Jag har själv byggt upp en mur gentemot det andra könet de senaste två åren, på grund av rädslan av att misstolka matematiken igen.
Varje ny man är som ett matteprov, man försöker studera, sen kommer provet och sedan kommer slutresultaten.
Och ett slutresultat kan ju kännas som en evighet emellan åt.
"Icke Godkänd" "
"Get on without my guy?!"
Jag vet att jag de senaste två åren har varit svår att ta sig fram till, jag har nästan i smyg hatat alla männ lite grand.
Men absolut, jag vet ju att det finns så många underbara karlar där ute som bara väntar på en kvinna som mig.
Jag tror nog inte att det är fel på människan i sig, jag tror verkligen bara att sätter man ihop två helt fel karaktärer, ja då blir allt bara en enda röra.
Nöj er aldrig med det lilla, nöj er aldrig med att bara ibland känna er uppskattade, nöj er nara med det allra bästa.
Och en relation utan problem är i mina ögon inte heller en frisk relation.
Lite drama och skit för att det ska uppskattas, right?
"Let him know that you know best, beacuse after all you do know best!"
Produktivitet
Idag har varit en så sjukt jävla produktiv dag, som arbetslös är det faktiskt lätt att inte göra någonting.
man har liksom all den där tiden i världen att bara fokusera, kanske till exempel på träning och kost.
Men det är lättare sagt än gjort, speciellt om man sover bort halva morgonen och drar ut på tiden.
MEN
idag mina vänner ska jag tala om att jag har:
1. Startat dagen med ett fyspass på 40 min
2. Åkte till kvarntorp, joggade upp för de 427 trappstegen, avslutade med att jogga ner och joggade sedan bort till bilen.
3. Gick en mil på kvällskvisten
Nu är jag övermotiverad på att försöka behålla den här träningen.
Nu är ju för fan snart redan april över! Sommaren närmar sig med storm steg och nu lägger vi i växeln.
Godis och chips fri månad igen, nu kör vi!
man har liksom all den där tiden i världen att bara fokusera, kanske till exempel på träning och kost.
Men det är lättare sagt än gjort, speciellt om man sover bort halva morgonen och drar ut på tiden.
MEN
idag mina vänner ska jag tala om att jag har:
1. Startat dagen med ett fyspass på 40 min
2. Åkte till kvarntorp, joggade upp för de 427 trappstegen, avslutade med att jogga ner och joggade sedan bort till bilen.
3. Gick en mil på kvällskvisten
Nu är jag övermotiverad på att försöka behålla den här träningen.
Nu är ju för fan snart redan april över! Sommaren närmar sig med storm steg och nu lägger vi i växeln.
Godis och chips fri månad igen, nu kör vi!
måndag 9 april 2012
Att finna inspiration
Jag har ju absolut alltid varit nojig över tid.
Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt är "a fullgrown woman" (eller?)
Jag glömmer bort att jag är 23 fast jag känner mig som en förvirrad 17 åring i själen.
Skulle jag till exempel göra som i en queen låt och "kill a man" så skulle jag också skrika ut till min mamma. jag skulle gråta som ett barn och inte tro att det skulle kunna hända mig, för jag är ju så liten och så ung.
Att skaffa barn och se folk skaffa barn skrämmer mig, bara för att jag känner inte igen mig i deras mogenhet, Hur kan de vara så redo, vid en sån här ålder? Är det fel på mig eller på dom?
Hade jag en scen pubertet?
Borde inte jag vara den världsvana och super kloka kvinnan som om NÅGON skulle kunna vara redo för en unge att sprida vidare mitt sinne för politik, mina dåliga och goda livserfarenheter och diverse läxor om livet?
Inte för en dag.
jag vill nästan bara trycka på PAUSE och få något extra år att komma på the next move och sen göra comeback.
Nu är ju detta minst sagt allt ifrån troligt, jag har fått det här livet och saker och ting sker hela tiden på gott och ont, det ska inte vara lätt och tacksam är jag faktiskt för det!
Just som det känns nu så vaskar jag dyrbar tid, vilket känns onödigt.
Jag vill ge tillbaka av all den kärlek jag fått i tuffa och underbara tider.
Istället för att hänga läpp över min situation så har jag gjort val som känns väldigt rätt just nu.
Och det är volontärarbete, har redan kontaktat diverse föreningar (nu snackar vi inte om att åka till afrika)
Nu letar jag efter ställen som kvinnohemmet och diverse.
Kan jag nu när jag själv har så mycket kärlek att ge men inte styrkan att hålla upp en fasad på ett jobb kanske tillbringa min tid med människor i tuffa tider, som kanske lever i ett främmande land och känner sig ensamna och vilsna, då vill jag vara där.
Jag vill kravlöst bara hålla någon som behöver i handen, ge en klapp på axeln och visa att det finns hopp.
Att det finns människor, som faktiskt bryr sig om människor. Människor som de inte ens känner.
Nu letar jag efter diverse olika ställen som behöver hjälp.
Det enda jag har lyckats hitta på nätet är kvinnohemmet, men om det är någon som vet något mer eller annat så lämna gärna en kommentar.
Jag är fruktansvärt pepp på att stå till tjänst. helt kravlöst.
Återigen, allting händer utav en anledning, detta känns som mitt kall just nu och det är något jag brinner för och verkligen vill göra!
Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt är "a fullgrown woman" (eller?)
Jag glömmer bort att jag är 23 fast jag känner mig som en förvirrad 17 åring i själen.
Skulle jag till exempel göra som i en queen låt och "kill a man" så skulle jag också skrika ut till min mamma. jag skulle gråta som ett barn och inte tro att det skulle kunna hända mig, för jag är ju så liten och så ung.
Att skaffa barn och se folk skaffa barn skrämmer mig, bara för att jag känner inte igen mig i deras mogenhet, Hur kan de vara så redo, vid en sån här ålder? Är det fel på mig eller på dom?
Hade jag en scen pubertet?
Borde inte jag vara den världsvana och super kloka kvinnan som om NÅGON skulle kunna vara redo för en unge att sprida vidare mitt sinne för politik, mina dåliga och goda livserfarenheter och diverse läxor om livet?
Inte för en dag.
jag vill nästan bara trycka på PAUSE och få något extra år att komma på the next move och sen göra comeback.
Nu är ju detta minst sagt allt ifrån troligt, jag har fått det här livet och saker och ting sker hela tiden på gott och ont, det ska inte vara lätt och tacksam är jag faktiskt för det!
Just som det känns nu så vaskar jag dyrbar tid, vilket känns onödigt.
Jag vill ge tillbaka av all den kärlek jag fått i tuffa och underbara tider.
Istället för att hänga läpp över min situation så har jag gjort val som känns väldigt rätt just nu.
Och det är volontärarbete, har redan kontaktat diverse föreningar (nu snackar vi inte om att åka till afrika)
Nu letar jag efter ställen som kvinnohemmet och diverse.
Kan jag nu när jag själv har så mycket kärlek att ge men inte styrkan att hålla upp en fasad på ett jobb kanske tillbringa min tid med människor i tuffa tider, som kanske lever i ett främmande land och känner sig ensamna och vilsna, då vill jag vara där.
Jag vill kravlöst bara hålla någon som behöver i handen, ge en klapp på axeln och visa att det finns hopp.
Att det finns människor, som faktiskt bryr sig om människor. Människor som de inte ens känner.
Nu letar jag efter diverse olika ställen som behöver hjälp.
Det enda jag har lyckats hitta på nätet är kvinnohemmet, men om det är någon som vet något mer eller annat så lämna gärna en kommentar.
Jag är fruktansvärt pepp på att stå till tjänst. helt kravlöst.
Återigen, allting händer utav en anledning, detta känns som mitt kall just nu och det är något jag brinner för och verkligen vill göra!
Underbara Påsk!
Jag hoppas att alla har haft en lika underbar påsk helg som jag har haft.
med mat till dess förbannelse och klackarna i taket, på golvet, i baren, PÅ baren.
I torsdags blev jag nästan lite tårögd, i princip hela min kvinnliga kompis skara var alla sammlade på ett och samma ställe i nästan två timmars tid.
ABSOLUT fattades några mig, men jag måste säga "we almost made it"
därav att jag ville dela med mig hela mig, till dom som får mig att orka och vilja vara mig
Lite skön karaeoke sång.
Det blev allt från Spice Girls till Sinead O'connor.
Måste återigen få påpeka hur mycket jag uppskattar varendaste själ och hur grymt älskade ni är.
Ni är simply the best!
med mat till dess förbannelse och klackarna i taket, på golvet, i baren, PÅ baren.
I torsdags blev jag nästan lite tårögd, i princip hela min kvinnliga kompis skara var alla sammlade på ett och samma ställe i nästan två timmars tid.
ABSOLUT fattades några mig, men jag måste säga "we almost made it"
därav att jag ville dela med mig hela mig, till dom som får mig att orka och vilja vara mig
Lite skön karaeoke sång.
Det blev allt från Spice Girls till Sinead O'connor.
Måste återigen få påpeka hur mycket jag uppskattar varendaste själ och hur grymt älskade ni är.
Ni är simply the best!
Nejmen?
Alltså ursäkta för diverse små depp inlägg, men skrivandet är min terapi, har denna helg haft lite blogg torka men ska verkligen försöka ta igen mig den här veckan.
Därför startar vi denna regniga måndag med en härlig låt!
Sitter just nu och sneglar på The roast of david hasselhoff. jag blir glad ända in i själen!
Jag vill också stå på en scen och roasta andra, men framför allt bli roastad!
Därför startar vi denna regniga måndag med en härlig låt!
Sitter just nu och sneglar på The roast of david hasselhoff. jag blir glad ända in i själen!
Jag vill också stå på en scen och roasta andra, men framför allt bli roastad!
lördag 7 april 2012
Lost
Varför, varför, varför?
känslan kommer lite närmre för varje gång.
Ja jag mår bättre, kroppsligt, men så har det vänt till det psykiska så klart.
Precis vad jag var rädd för.
Har inte kunnat äta idag.
fick precis i mig en liten macka, den smakade som det gjorde för drygt två år sedan.
Den var kämpig att få i sig.
låt inte helvetet ta ny fart igen och börja om.
därför gör jag ett val ikväll, och det är att leva!
Jag gör ett val att inte sitta hemma i sorg, tar på mig party klackarna och minglar, dricker lite gott.
Ja för här är en kämpe, ge mig rätt folk med skön stämning så ska allt bli bra igen.
Men seriöst, jag ber till högra makter, må inte helvetet börja om.
låt maten få smaka mat och ta inte min hunger ifrån mig.
jag vill inte en gång till.
känslan kommer lite närmre för varje gång.
Ja jag mår bättre, kroppsligt, men så har det vänt till det psykiska så klart.
Precis vad jag var rädd för.
Har inte kunnat äta idag.
fick precis i mig en liten macka, den smakade som det gjorde för drygt två år sedan.
Den var kämpig att få i sig.
låt inte helvetet ta ny fart igen och börja om.
därför gör jag ett val ikväll, och det är att leva!
Jag gör ett val att inte sitta hemma i sorg, tar på mig party klackarna och minglar, dricker lite gott.
Ja för här är en kämpe, ge mig rätt folk med skön stämning så ska allt bli bra igen.
Men seriöst, jag ber till högra makter, må inte helvetet börja om.
låt maten få smaka mat och ta inte min hunger ifrån mig.
jag vill inte en gång till.
torsdag 5 april 2012
Särskrivning
Tror jag var halvt levande när jag skrev gårdagens inlägg, läser idag och hittar tusen stavfel och halvkonstiga meningar, aja, jag orkar inte haha!
Ni fattar nog endå.
PEACE!
Ni fattar nog endå.
PEACE!
onsdag 4 april 2012
Are you in the rat race?
"men vadå? jag vill ha något mer?! fenor och stjärt tar dig inte långt, det är ett måste om man vill dansa"
När jag var liten så var mina tre favorit filmer Den lilla sjöjungfrun, Tarzan och Skönheten och Odjuret, jag minns hur jag så starkt förstod karaktärerna som alltid längtade bort från det livet de levde.
Genom böcker och ting så fick dom mersmak för någonting nytt och annorlunda.
Det är rätt sjukt att man som så liten kunde förstå och vilja samma sak.
Jag kommer ihåg att jag grät när jag kom hem från bio premiären av Tarzan, Jag ville också leva vilt och fritt i skogen, svinga i lianer, bada i havet och leva för dagen med en snygg man.
men så blev det ju inte riktigt. jag och tarzan hade nog endå inte hållt i längden.
Nu ska jag presentera er för det livet jag tror typ 90 procent av denna världs befolkning lever i.
Termen kallas för "rat race"
"A rat race is a term used for an endless, self-defeating or pointless pursuit"
tänk, vi lever som en råtta i ett hjul, vi bara springer och springer och bara väntar på att ta oss ur.
Det som håller oss vid liv är att den där trisslotten kanske lönar sig, och en oväntad vinst trillar in på kontot och helt plötsligt är vi fria till att leva ett liv utan gränser och spendera all tid till familj och vänner.
Men, Kan bara en rikedom kan ta oss ur detta råtthjul?
många råttor i en enda labyrint förbrukar en hel del arbete genom att springa runt, men i slutändan uppnås ingenting meningsfullt antingen kollektivt eller individuellt.
många ser arbete som en till synes oändlig strävan med lite belöning eller ändamål.
Tänk hur mycket man egentligen missar med dom man älskar?
eller så lite tid att göra vad helst man vill, försök hinna med världen de där 5 veckornas lov som tilldelas varje år.
Just nu är jag sjukskriven eller något i den stilen, och den enda stressen jag känner är väll rastlösheten, friheten dock som infinner sig är obeskrivlig, jag går inte och trampar som en företags hora i en fabrik längre, jag tänker aldrig mer slösa bort min tid på något som inte tillfredsställer mig.
Livet är för kort och för jävla underbart.
När jag var liten så var mina tre favorit filmer Den lilla sjöjungfrun, Tarzan och Skönheten och Odjuret, jag minns hur jag så starkt förstod karaktärerna som alltid längtade bort från det livet de levde.
Genom böcker och ting så fick dom mersmak för någonting nytt och annorlunda.
Det är rätt sjukt att man som så liten kunde förstå och vilja samma sak.
Jag kommer ihåg att jag grät när jag kom hem från bio premiären av Tarzan, Jag ville också leva vilt och fritt i skogen, svinga i lianer, bada i havet och leva för dagen med en snygg man.
men så blev det ju inte riktigt. jag och tarzan hade nog endå inte hållt i längden.
Nu ska jag presentera er för det livet jag tror typ 90 procent av denna världs befolkning lever i.
Termen kallas för "rat race"
"A rat race is a term used for an endless, self-defeating or pointless pursuit"
tänk, vi lever som en råtta i ett hjul, vi bara springer och springer och bara väntar på att ta oss ur.
Det som håller oss vid liv är att den där trisslotten kanske lönar sig, och en oväntad vinst trillar in på kontot och helt plötsligt är vi fria till att leva ett liv utan gränser och spendera all tid till familj och vänner.
Men, Kan bara en rikedom kan ta oss ur detta råtthjul?
många råttor i en enda labyrint förbrukar en hel del arbete genom att springa runt, men i slutändan uppnås ingenting meningsfullt antingen kollektivt eller individuellt.
många ser arbete som en till synes oändlig strävan med lite belöning eller ändamål.
Tänk hur mycket man egentligen missar med dom man älskar?
eller så lite tid att göra vad helst man vill, försök hinna med världen de där 5 veckornas lov som tilldelas varje år.
Just nu är jag sjukskriven eller något i den stilen, och den enda stressen jag känner är väll rastlösheten, friheten dock som infinner sig är obeskrivlig, jag går inte och trampar som en företags hora i en fabrik längre, jag tänker aldrig mer slösa bort min tid på något som inte tillfredsställer mig.
Livet är för kort och för jävla underbart.
måndag 2 april 2012
Starquality
Idag märktes det, och oj vad det märktes!
Rastlösheten, känslorna från förr, den konstanta kampen om tillfredsställelse.
Insåg dock en sak: vart jag än i världen är och flaxar runt så är jag aldrig nöjd.
Visst är det sjukt?
Eller alltså, det är svårt att förklara, låt oss säga att man har en grymt kul utekväll, eller bara ett sånnt skönt "moment" så är det en återkommande känsla av rastlöshet, sökande och kanske till och med bekräftelse.
En känsla av att inte passa in!
Enda gången, jag någonsin kände en riktig samhörighet och förståelse var när jag reste, det var som att alla "sökare" hade sammlats på en och samma plats.
Att sitta på en båt på väg till en ö någonstans i paradiset, att inte vara skyldig någon nått.
Att vakna upp och tänka "jaha, vart tar den här dagen oss?" sen fick dagen och människorna styra ödet.
Känslan av att alla känner alla fast ingen egentligen känner någon.
Att heja på grannen vid bordet bredvid som att man varit bundis de senaste 3 åren.
Nu ska jag börja plugga till hösten och har varit laddat ett tag tills jag insåg igen att åh nej, nu låser man upp sig, igen.
Det jobbigaste just nu är att jag känner mig som ingen, jag står utanför systemet och det svenska samhället, som jag aldrig kännt någon samhörighet med.
När jag växte upp blev jag bekräftad av min familj och mina vänner hela tiden, har alltid kännt mig väldigt älskad och omtyckt men jag har alltid kännt att något varit fel?!
Hur kan någon som haft en så smärtfri uppväxt önska sig bort från allt så mycket?
Ni vet typ transexuella människor, som känner att dom föds i fel kropp? så känner jag bara det att jag föddes i fel land?
Jag klassar mig själv som en tjej med stjärnstatus, på något sett lyckas jag nästan alltid att bli omtyckt och älskad, jag bara ÄR en sådan människa som folk vänder huvudet åt, inte för att jag på något sett är speciellt snygg, jag är en medel tjej, ingen speciell att se åt men jag har en rätt grym utstrålning och karisma, och det kan man inte sticka under bordet med.
Varför är jag en av tusen tjejer som blir uppdragen på en scen med en artist, får en egen vakt och en mick i handen?
Varför sjunger jag karaeoke i hollywood och backpackers tror att jag är en svensk kändis på uppdrag i L.A?
Varför blev jag skickad backstage med monty? Och varför fick JAG recensera deras nya album?
Varför kom gitarristen från bo kaspers orkester tillbaka till mitt jobb, sökte upp mig för att ge mig en kram och säga "dig kommer jag aldrig glömma" innan dom åkte vidare på turne?
Varför blev jag upplockad av en australienare på göteborgs tågstation?
Varför blir jag varje gång jag är ute och reser alltid utvald till att stå på en scen och underhålla folk?
Varför hann jag i Las vegas bara kliva in på Ceasars palace, bli plockad av en vakt och omgående uppskickad på VIPen där J.LO varit dagen innan?
Nej jag skryter inte, jag försöker inte vara bättre än någon annan.
MEN i mitt huvud så har jag alltid varit en superstar och en sucker för attention.
Alltså sen jag var 6 år har jag låst in mig på rummet och sattit på en bra låt, låtsas vara en kändis och uppträtt framför spegeln, och hell yes det gör jag än idag utan att skämmas.
Jag vet att jag kan dansa riktigt bra och att jag har ett ganska unikt artisteri i hur jag rör på, jag vet att när det gäller så ger jag 150 procent utan att stanna.
Det är som att folk VET att jag levererar.
Jag bjuder alltid på mig själv och sjunger hellre än bra.
Ibland kan bara inget stoppa mig.
I kambodja så blev jag och N alltid uppbjudna att dansa på diverse bardiskar och scener av ägarna.
Fast det är ju klart, vem skulle inte ge sin arm för att få se två svettiga, solbrända, fulla, snygga svenska tjejer dansa? haha
80 procent av de som läser detta inlägg kommer tycka att jag är så sjukt störd som kan tala så här om mig själv, och kanske är det därför jag inte känner samhörighet med sverige?
Här är vi inte glada för andras lyckor, här är ingenting egentligen möjligt, och man kan bara bli som störst mest realistiskt en ekonom.
Men att våga drömma stort vill vi inte beblanda oss i.
Om ni fick gå helt bananas, bli vad helst ni ville, rakt utifrån hjärtat, vad skulle ni då vilja göra? vad är eran STORA dröm? Om ni fick välja erat öde här och nu, hur skulle ni vilja att erat liv såg ut?
Rastlösheten, känslorna från förr, den konstanta kampen om tillfredsställelse.
Insåg dock en sak: vart jag än i världen är och flaxar runt så är jag aldrig nöjd.
Visst är det sjukt?
Eller alltså, det är svårt att förklara, låt oss säga att man har en grymt kul utekväll, eller bara ett sånnt skönt "moment" så är det en återkommande känsla av rastlöshet, sökande och kanske till och med bekräftelse.
En känsla av att inte passa in!
Enda gången, jag någonsin kände en riktig samhörighet och förståelse var när jag reste, det var som att alla "sökare" hade sammlats på en och samma plats.
Att sitta på en båt på väg till en ö någonstans i paradiset, att inte vara skyldig någon nått.
Att vakna upp och tänka "jaha, vart tar den här dagen oss?" sen fick dagen och människorna styra ödet.
Känslan av att alla känner alla fast ingen egentligen känner någon.
Att heja på grannen vid bordet bredvid som att man varit bundis de senaste 3 åren.
Nu ska jag börja plugga till hösten och har varit laddat ett tag tills jag insåg igen att åh nej, nu låser man upp sig, igen.
Det jobbigaste just nu är att jag känner mig som ingen, jag står utanför systemet och det svenska samhället, som jag aldrig kännt någon samhörighet med.
När jag växte upp blev jag bekräftad av min familj och mina vänner hela tiden, har alltid kännt mig väldigt älskad och omtyckt men jag har alltid kännt att något varit fel?!
Hur kan någon som haft en så smärtfri uppväxt önska sig bort från allt så mycket?
Ni vet typ transexuella människor, som känner att dom föds i fel kropp? så känner jag bara det att jag föddes i fel land?
Jag klassar mig själv som en tjej med stjärnstatus, på något sett lyckas jag nästan alltid att bli omtyckt och älskad, jag bara ÄR en sådan människa som folk vänder huvudet åt, inte för att jag på något sett är speciellt snygg, jag är en medel tjej, ingen speciell att se åt men jag har en rätt grym utstrålning och karisma, och det kan man inte sticka under bordet med.
Varför är jag en av tusen tjejer som blir uppdragen på en scen med en artist, får en egen vakt och en mick i handen?
Varför sjunger jag karaeoke i hollywood och backpackers tror att jag är en svensk kändis på uppdrag i L.A?
Varför blev jag skickad backstage med monty? Och varför fick JAG recensera deras nya album?
Varför kom gitarristen från bo kaspers orkester tillbaka till mitt jobb, sökte upp mig för att ge mig en kram och säga "dig kommer jag aldrig glömma" innan dom åkte vidare på turne?
Varför blev jag upplockad av en australienare på göteborgs tågstation?
Varför blir jag varje gång jag är ute och reser alltid utvald till att stå på en scen och underhålla folk?
Varför hann jag i Las vegas bara kliva in på Ceasars palace, bli plockad av en vakt och omgående uppskickad på VIPen där J.LO varit dagen innan?
Nej jag skryter inte, jag försöker inte vara bättre än någon annan.
MEN i mitt huvud så har jag alltid varit en superstar och en sucker för attention.
Alltså sen jag var 6 år har jag låst in mig på rummet och sattit på en bra låt, låtsas vara en kändis och uppträtt framför spegeln, och hell yes det gör jag än idag utan att skämmas.
Jag vet att jag kan dansa riktigt bra och att jag har ett ganska unikt artisteri i hur jag rör på, jag vet att när det gäller så ger jag 150 procent utan att stanna.
Det är som att folk VET att jag levererar.
Jag bjuder alltid på mig själv och sjunger hellre än bra.
Ibland kan bara inget stoppa mig.
I kambodja så blev jag och N alltid uppbjudna att dansa på diverse bardiskar och scener av ägarna.
Fast det är ju klart, vem skulle inte ge sin arm för att få se två svettiga, solbrända, fulla, snygga svenska tjejer dansa? haha
80 procent av de som läser detta inlägg kommer tycka att jag är så sjukt störd som kan tala så här om mig själv, och kanske är det därför jag inte känner samhörighet med sverige?
Här är vi inte glada för andras lyckor, här är ingenting egentligen möjligt, och man kan bara bli som störst mest realistiskt en ekonom.
Men att våga drömma stort vill vi inte beblanda oss i.
Om ni fick gå helt bananas, bli vad helst ni ville, rakt utifrån hjärtat, vad skulle ni då vilja göra? vad är eran STORA dröm? Om ni fick välja erat öde här och nu, hur skulle ni vilja att erat liv såg ut?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)