LIFE: The campain of fear

"Sometimes I feel alone, That I've don't got no one,
Every day my heart get's smaler and smaler
And everything just getting harder"
/ Johanna 13 år

Jag skulle vilja prata med henne igen, den där tjejen från sjätte klassen. Mig själv.
Idag gick jag igenom mina gamla lådor, lådor av minnen, notiser, bilder, ting och konst.

Jag skulle fråga henne varför hon vid så ung ålder kände sig så vilsen, jag skulle fråga henne vad som gav henne längtan till någonting någon annan stans.

Den där känslan har ju varit med mig så länge, idag fick jag det på papper, Svart på vitt att jag i princip alltid vandrat på okänt vatten och längsmed en vilsen stig.

Jag hade ingen pojkvän då, inget krossat hjärta, Den handlar bara om kärleken till mig själv.
texten är mycket längre än vad jag skrev ut.

I dagens samhälle är vi matade med skräck, jag läste aftonbladet och här kommer några av artiklarna som dök upp, sida efter sida:
"Grekland vid ruinens brant"
"Stjärnan var nära ta sitt liv"
"Så gör skojarna för att kapa ditt kort"
"Jag kände mig rädd"
"Gravid diabetes ökar risken för stroke"
"Så här festar politikerna på DINA skattepengar"
Behöver jag fortsätta?

Allting är en kampanj av skräck, vi ska alltid vara rädda.
Det är farligt att äta chips, du ska aldrig åka till Burma, Ditt barn blir våldtaget online, Du kan dö om du åker bil, Du får ingen pension.

Sen slår vi på TV:n eller lyssnar på radion

Finnar? Tonåring? Du kommer aldrig få ligga om du inte använder nya garnier anti finnkräm.
Trött, slitet hår? (sen är det en grå färgad kvinna som går i en solig värld men hon har ju inte använt sig av nya Wellas hårfärg så hon är helt blekt och syns inte)
Skavsår på fötterna? Men som kvinna och inga klackar? Då hamnar du aldrig i himlen eller i Paris.
Köp levis jeansen, då kommer killen du alltid drömt om definitivt vilja ta med dig hem och klämma på dig, det slutar till och med att han drar av dig toppen mitt på gatan.

Medans ni omedvetet pumpas in av denna konstanta kampanjen av rädsla och fruktan så sitter jag bredvid och inser att ni är min.

Få och då vill jag säga att få gånger har jag mött människor med samma magkänsla som mig, det konstanta sökandet och ledandet efter en plats med ro och lugn.

Medans ni lever vidare i eran mellanmjölks dröm saga (vilket jag älskar och hatar) så står jag och är den rosa elefanten i rummet som ingen vill tala om.

Ni köper hus, skaffar barn, jobbar på ett och samma jobb, ser på big brother som börjar prick klockan 21.55 på vardagskvällarna, Klockan 07.00 ringer alarmet på morgonen, ni har antagligen duschat kvällen innan och lägger alltid nycklarna på samma ställe, kanske till och med redan kvällen innan förberett morgondagens frukost macka med ost och skinka på, men för att "lyxa" till dagen kanske ni slänger på ett salladsblad och en tomat skiva.
Enkelt, simpelt. Tänk om jag fick ha det så, jag kunde ha det så om jag ville alltså, jag har haft det så.
Men det var inget för mig.

Med detta skrivet så vill jag ha sagt att mitt framför mig står min kampanj fylld av rädsla, tänk om jag aldrig blir som de? Tänk om jag faktiskt aldrig hittar en kille jag trivs med? Och om jag gör det, kommer det vara tillräckligt för att hålla mig kvar? Kommer jag hitta ett jobb som jag trivs med och kan leva med? Kommer jag någonsin vilja ha barn?

Samhället talar om för oss vad som är rätt, allt det jag gör går emot alla normer, jag är en av dom vi inte talar högt om, för en dag kanske det löser sig för henne.

Men ni, tänk om jag trivs så här då? Och nu vill jag skrika det högt till mig själv också för den delen.
Jag kanske blir den där ensamma 40 åringen utan hus och barn, men kommer det att göra något då?
Måste man ha någon att dela tak med för att vara fulländad?
Jag trivs ju bra som singel, men jag intalar mig själv att det ska bli så mycket lättare med någon som kysser min axel på kvällen och talar om att jag är viktig?

Jag har redan hittat mina själsfränder och de vet vilka de är.
Så länge jag har er har jag ju allt, ni talar om för mig att jag är rolig, vacker och bra som jag är.

Alla måste vi följa våran väg, jag kan inte tvinga fram den där känslan och mellanmjölks blodet som 99 procent av den svenska befolkningen verkar ha fått i sig.

Jag har börjat acceptera det nu. och det känns bättre och bättre för varje dag som går.

Så bra relation som jag har med den viktigaste människan i världen har jag aldrig haft förr och det är relationen till mig själv.

Jag tror verkligen att snart kommer jag att ta detta ett steg längre.

Texten jag skrev när jag var 13

Målade mycket när jag var yngre, det var mitt sätt att vaska bort jobbiga tankar och känslor.

Denna gjorde jag när jag var 14

De jävlarna tog oss en efter en, de jävlarna bedrog oss med sanningen.

Idag kommer min älskade Ida och vi ska inget mindre än att brassa iväg till Norrköping för att njuta av lite Kent konsert, fina ida har faktiskt bjudit mig på denna fantastiska konsert.
Imorgon sitter vi även och överväger huruvida vi ska ro igenom svartån eller ej, en dagsfylla hade ju varit skönt, sen kommer projektet att hålla i den i nästan 12-14 timmar till.
Åter igen, alltid ska en klaga på hur tråkig vardagen är, sen när det väl händer lite roliga grejer så bangar man, men nej, ska tagga om för detta, har ju faktiskt till och med köpt en baddräkt för detta event!

And we we're like, Dah!

Sitter här och små ler lite grand, tänker på ett väldigt fint och mysigt minne jag har.
Ett minne som ingen vet om förutom personen jag delar det med.
Jag saknar den här personen väldigt mycket ibland och kommer alltid vara denne evigt tacksam för hoppet jag fick tillbaka.

X muntrade alltid upp mig och gav mig tillbaka lite av det jag en gång bestals på.

Ibland kände jag mig som femton igen när vi gick genom de mörka gatorna ute i världen.

Man glömmer lätt bort de bra och fantastiska människorna man mött och delat minnen med, man tänker ofta på energitjuvarna, why?

Ibland, när saker och ting känns tråkiga, tristessen tar över eller klumpen i magen slår sin rot så gäller det att bara över ösa sig själv med fina minnen, gå igenom gamla bilder, lyssna på en låt som påminner en om fantastiska människor för det är exakt det jag gör nu!


PEACE!

Du är snart där

Nha Trang/Läppstift/Charlie Sheen/Kenny Hotz/Svenska Lantchips/Mousserat Vin/Lana Del Rey/Klänningar/Marilyn Monroe/Dita Von Teese/Breakfast Club/Sveas Frallor/Perssons Skinka/Festivaler/Båtar/Pumps/Foton/Barndom/Kärlek/Kyssar/Kramar/Sex/Nybäddad Säng/Shopping/Phi Phi Island/Chang/Liftare/Couchsurfing/Lägereld/Tälta/Mozzarellasticks/Positiv Energi/Skratt/Familj/Katt/Apor/Papegojor/Skriva/Måla/Kreativitet/Ceasars Palace/White Trash/Idioter/Jim Carrey/Yoga/Lång Promenader/Fanatsi/Drömmar/Smink/Umgänge/Ensamhet/Svenska Landskap/Kusten/Håkan hellström/Sena Sommarkvällar/Underkäder/Monty/AprilHimmlen/Michael Jackson/Halloween/Lavendel/Rökelser

En månad facebook fri

Det är ju sjukt vad fort tiden går men ja mina vänner, det är sant, jag har redan varit fri från Facebook i en hel månad och det har gått sjukt bra.

Helt rakt ut och ärligt så kan jag bara säga detta: Mycket stress och onödig ångest HAR släppt.
Men det kan säkert bero på vilken typ av person man är.

Funderar lite på att sätta igång den igen, men inser att det faktiskt i detta nu läge känns väldigt onödigt.

Det är först när man ger upp som det blir något nytt, när man släpper taget tar man steget.

En plats utan varken oro, stress eller ångest
Men tills dess är allt i livet ett test.

Precis här om dagen log jag när jag vandrade gatan ner och tänkte för mig själv att wow, det var så länge sedan nu, nästan så att jag glömmt bort hur det kändes, att må så där riktigt piss dåligt.
Det här ska jag skåla för, jag ska skåla för alla de hinder jag hoppat över, att jag tog mig igenom ett nytt oväder och det att det har gått mycket smärtfritt.

Jag har haft ett jätte turbulent år, men det har varit en oro och en stress för det materiella, orken att lyckas vara någonting jag inte var just då.
Sen finns det en annan sorts smärta, en ångest som är på en så pass djup nivå att när den hälsar på, så vrider du dig i smärtor, slår dig själv i magen, river dig över hela kroppen, för du vet inte vart du ska ta vägen med dig själv.
Tills slut ger du med dig och kräks upp din ångest.
DET fick jag så klart smaka på bara timmar senare efter att jag sagt så till mig själv.

Nej, ingenting har hännt, det är som att mitt egna spöktåg drar igång och börja tuta sig fram genom spåren i min hjärna.

Idag mår jag bra, eller vad ska jag säga, jag känner mig likgiltig, för att jag har blivit så förstörd som jag blivit.

jag fick lära mig en sak den här gången iallafall:
Jag kan aldrig mer släppa in någon på livet och jag kan aldrig tillåta någon att älska mig förens jag att jag gör det själv.

Underbart

Fick bara en sån musikalisk flashback och en låt sen 11 år tillbaka ploppade upp i huvudet,
Kommer ni ihåg de svenska raparna Ken, Fre och Blues?

Jag blir så lycklig.
Lyssna bara och njut

Ken Ring - Eld Och Djupa Vatten

Fre - Sanning eller Lögn

Blues - Andra Sidan (Bortom Dimhöljet)

Stop Care, BE YOU!

Vi lever i en värld där vi är styrda av Media, vare sig vi vill det eller inte så präglas vi av huruvida media talar om vilket diskmedel vi ska ha, vilka färger vi ska ha på våra skor, vilken frisyr men framför allt hur vi får och ska sminka oss, väga etc.

Vi peppar varandra genom att alltid se perfekta ut, vi lever i ett mansdominerat samhälle där vi tror att vi måste leva under förutsättningarna att ha en viss jeans storlek samt kupa i BH:n.
Vi måste definitivt ha rakade ben och gud förlåte om man missar att raka armhålan.

Vi är lika snabba på att döma ut varandra precis på det sättet som VI TROR ATT ANDRA SKALL DÖMA UT OSS.

Personligen älskar jag smink, smink är det bästa jag vet, ett av mina intressen är att sminka mig i olika och galna färger och nyanser på kvällarna, testa mig fram.
Smink är SKIT KUL!
Men jag har dock många gånger backat då jag någonstans i mitt bakhuvud, trots att jag tycker att jag kör min grej, följer min stil så räds jag ibland för att gå hela vägen.

De senaste utgångarna har jag sminkat mig i rosa, blått och gult.

Jag har ibland ett mörklila läppstift och ibland har jag ett skrik rosa.

Ibland dömer folk mig för att jag vill vara "vacker" (egen definition), EX: varför har du en sån klänning en måndag?
För att det här är jag!

Likaväl som att jag imorgon kommer gå osminkad, ha oborstat hår och mina mjukisbyxor från 1992.

Likaväl som vi säger att alla stilar idag är väldigt accepterade så måste jag strida emot det, vi vill likt förbannat påpeka "fjortisar" och tillrätta visa, vi vill mer än gärna rygga till när en kvinna som rakat bort sina ögonbryn, har rosa dreadslockar och platåskor på sig.
Jag gjorde ett lovord till mig själv i vintras och det var att komma tillbaka, komma tillbaka stort och göra det som jag alltid gör det "På mitt sett"
jag diggar mitt liv just nu, jag har inget jobb, jag är lite hemlös ibland, jag är oftast fattig (antagligen)
Men jag vet att jag lika fort kan vända på klacken, men vet ni vad?
Jag har inte sökt ett enda jobb på snart ett halvår, för att jag trivs bra.

Jag vet aldrig vart jag är imorgon, jag kan lika gärna kliva ut på gatan, låta tummen sakta styras uppåt, hoppa in i en bil och se vart den tar mig.
Jag kan likaväl hoppa på en utbildning precis så som att jag kan fly till en annan stad eller ett annat land för att söka jobb.

Lev ditt liv som du vill, men framför allt: VÅGA.

Åh bara våga, bara våga! Med viljan och tron på sig själv klarar man allt och man kan bli exakt det man drömmer om.
MEN det kommer inte serverat på silverfat.

Älska och tro på dig själv.

The ultimate summer songs

Nu är det sommar, och skit samma om det regnar, det har vi aldrig dött av, nu ska vi njuta som att var dag var den sista, vi ska ta vara på att vi kan visa upp våra fantastiska halvnakna kroppar och bara skita i omvärlden, andras åsikter och bara följa våran själs törst.
MEN,
för att underlätta detta och känna av det lite extra så behövs alltid lite pepp musik, så varsågoda, här har ni Julis spellista alá Johanna:

Million Voices - Otto Knows
Jag Vill Ut - Lilla Sällskapet
Rabiosa - Shakira
Sunshine - David Guetta & Avicii
Rattle - Ringo Players
Shots - LMFAO
Mellow - Nause
Princess Of China - Rihanna ft Coldplay
She Doesen't Mind - Sean Paul
Pursuit Of Happiness - Project X Party Soundtrack
Dance Again - Jennifer Lopez
Nothing Really Matters - David Guetta ft. Will.i.am
Va Va Vom - Nicki Minaj
Silhuettes - Avicii
You Da One (Dave Aude Radio) - Rihanna

Marlene Dietrich

Marlene Dietrich, möt kvinnan, myten och legenden som så många andra förföriska hollywood flammor.
Vad gjorde denna kvinna så annorlunda? hade Marilyn Monroe inte gått bort vid en så ung ålder hade säkert hon också gjort det som Marlene gjorde under sina sista 15 år vid liv, låsa in sig i en lägenhet, dricka champagne, tala i telefon och inte låta omvärlden se henne åldras.

Marlene, mer känd som kvinnan som klädde upp sig som en man, fortfarande en stor inspirations källa för designers så som Diane Von furschtenberg, Michael Kors etc.

Denna kvinna var gift med en och samma man hela livet ut, trots hundratals affärer med andra män och även kvinnor.
Hon älskade maktspel och drog över vilken man hon än kunde få, hon blev aldrig sexuellt tillfredsställd utan enbart av det faktum att hon kunde ta kontrollen över en annan människa.

Hon lät ingen kontrollera henne, inte ens Hollywood.
Hon stred emot alla principer och gjorde allt man inte skulle eller fick göra.

Hon tog till och med värvning och lade business vid sidan för ett år då hon gav sig ut för att bekämpa Nazi tyskland, som för den delen var hennes hemland, men som hon hyste fruktansvärt mycket hat gentemot.

I en intervju angående huruvida hon var rädd för självaste kriget svarade hon prompt "Jag var aldrig orolig för vapen, kidnappning eller för att dö, den enda rädsla jag hade var att jag möjligtvis skulle bli kidnappad och då bli av med håret"

Hon gick alltid emot de regler som fanns i Hollywood, i kontrakt och etc, inte för att det betydde något speciellt, men det var själva principen om moraliskt rätt.

Jag tycker att det är så fruktansvärt intressant med dessa kvinnor.
Som gör allt för att bli älskade, behandlade som gudar enbart för dess vackra utsida, men som innanför allt bär på så mycket bagage, mörker, synder men framförallt STYRKA!

Something to be proud of

Jag är stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit med i mitt liv.
Jag har liksom verkligen jagat drömmen och levt den.
Jag kan fortfarande inte tro att jag befann mig i Sydostasien i hela 5 månader.
5 månader av mitt liv.
Att när jag ville till USA så tog jag mig dit, jag fick se hollywood och las vegas.
Jag stack iväg till Afrika och fick se kusten.
Jag har till och med varit i Ryssland.

Jag har varit inneboende hos en Holländare och jag har couchsurfat hos 4 amerikanska student grabbar vid Kaliforniens kust.

Jag har vandrat upp för berg och skog i det norraste thailand, jag har sovit på en strand på en ö under bar himmel.

Jag har sett solen gå upp med ett glas vin i handen, en nedbrunnen brasa på en ö i sveriges kust.

Jag har legat och tittat på stjärnorna i ett varmt och fuktigt Afrika.

Jag har för den delen också bilat genom Europa 3 gånger, stannat till vid Österrike för en öl.

Vandrat längstmed nattmarknaden i Kroatien.

Listan kan bli lång.

Jag har mött alla olika typer av människor, vissa minns jag lite mer än de andra.
Jag är lycklig och tacksam för allt jag upplevt.

Det kommer finnas många fina historier att berätta för barnbarnen.

It's to deep

Jag har drygt 5 opostade blogginlägg som ligger i mitt "utkast" här på bloggen.

Ibland känns det som att hela mitt liv går ut på att älta, gå igenom, tankar, funderingar, många "men om jag bara hade.." osv.

På nätterna drömmar jag om det som har varit.
På dagarna tänker jag på det som har varit.

Ibland är jag stark och positiv.
Lika fort kan det vända och allt känns bara orealistiskt.

Utåt är jag ju världens bästa tjej, folk diggar mig och jag diggar dom.
Jag är lätt att tycka om, kanske för att jag månar om mina medmänniskor, kanske för att jag oftast sätter dom framför mig själv.

Ibland hamnar jag i trans där jag tappar bort mig själv, slutar synas, slutar prata.
Det sker bara när den där magkänslan kommer fram, klumpen i magen, otrillräckligheten kallar jag den för.
Otillräckligheten gillar inte att äta, gillar inte att synas och vill helst bara vara dryg, otrevlig och destruktiv.

Jag skrev en gång ett brev till mig själv, och det lyder så här:

Vem kan älska henne fullt ut?
Vem orkar med hennes otröstliga hjärta?
Vem kan mätta hennes törst?
Jag orkar inte ens försöka bli älskad.

Jag är den som fortfarande får betala av för vårt svaga skuldbelopp.

Jag borde bli poet tror jag.
För har någon trampat på ditt hjärta tillräckligt många gånger så kommer artisten i dig ut.

Jag orkar inte skämmas längre.
Sorgen och hatet är lika stor del av mig som den där lysande stjärnan ni får ta del av.

"utan det onda existerar inte det goda"

50/50

Facebook

Har den senaste månaden funderat väldigt mycket på huruvida facebook påverkar mig och de runt mig.
Människor är inte länge sociala, människor vill visa för hela världen vart de är, vilka de umgås med och talar gärna om vad de äter, när de äter och ibland hur de äter.

Jag är inte bättre själv.
Men har den senaste tiden börjat fundera på varför jag ibland får dippar i vardagen, inser nu att jag ibland ser saker jag inte behöver se på facebook, eller en undermedveten stress att själv hänga med där.

Förneka bäst fan ni vill huruvida ni är beroende av det eller ej, tänk igenom hur facebook påverkar er vardag.
Det tar emot jätte mycket för min del att ta på den på grund av mina kontaker jag har runt om i världen.
Men åter igen, hur gjorde man förr?

Ja åt det gammla.

Kommer nog inte ha min facebook deletad föralltid men ska se hur det påverkar min vardag att deleta den ett tag framöver.

Lägger inte ner någon tid alls på bloggen i och med det där jävla facebook.

Ush.