"Emancipate yourself from mental slavery, none but ourselves can free our mind"

Alla borde ta sig fem minuter varje dag, kanske innan frukosten, kanske efter. Innan jobbet, efter skolan, innan barnen vaknat, på kvällen när dom sover.
Någon gång under dagen.

Kliva bort från vardagen en liten stund. Tänka lite extra på hur andningen går, och bara känna livet.
Plugga in en så kallad "uppåt låt", (jag rekommenderar livsglädjespridaren Bob Marley). En låt som sätter dig fri, mentalt från allt en kortare stund. Och där allting bara förblir och stannar positivt.

Vi glömmer bort den allmänt stressiga vardagen.
På resande fot så blir allt sådant där så mycket mer solklart för mig.
Men i vardagen hemma kan jag lätt glömma bort att stanna upp och vara tacksam.

Tacksamhet för de sakerna vi har i livet, det är de som skapar utrymme för nya i vardagen.
Girigheten begränsar oss (någonting som finns inom oss alla)
När ytligheter såsom elektronik och kläder fyller oss, då har vi gått fel väg.

Jag blir alltid tillfälligt lycklig av en ny klänning exempelvis.
Men det går över lika fort. En kortare kick.

Men att få sitta i ett rum med vänner som skrattar, det fyller upp mig i dagar. (It's cumming)

Man skapar sin egen verklighet, man skapar sin egen miljö.
Om jag kan le mot människorna runt mig, så kommer dom tillslut att le tillbaka.
Om jag kan öppna mitt hjärta för världen, så kommer världen öppna sitt för mig.
Men jag kan också bemötas av hat och otrevligheter.
Ska det då sätta stopp för mig och den lycka jag söker skapa mig?

Vi måste släppa taget om andras tycken. Om andras attityder. Vi måste se inom oss och försvinna bort mentalt när någon, utanför vår makt beter sig på ett orättvist sätt.

Det är något jag jobbar på här. Och hemma också såklart.
Det är svårt men det blir så mycket lättare i denna värme och kaos. Om jag kan öva in detta beteende, så kanske det kan få gå på autopilot hemma i Sverige. Men det är svårt när vi är så många som är så inskränkta. Radion och barerna skulle behöva spela lite mer Bobban. Omedvetna lyckobudskap.

Livet är en väg, fordonet är ditt transportmedel och du är föraren. Det är du som har kontroll över ratten. Vilken hastighet kör du i? Vilken väg tar du? Och håller du alltid blicken på vägen? Vi gör och därefter ansvarar för de val vi gör i livet. Gör vi fel, lär vi oss. Gör vi rätt, då delar vi med oss.

Jag är tacksam.
Är du?

Loving every minute, because it makes me feel so alive.

Hälsoresan har nu pågått i lite drygt en och en halv månad.
Och vad jag hittills kan utan tvivel ge er är att jag nog aldrig mått så bra förut i hela mitt liv.

Jag tackar världen varje dag när jag får vakna upp i detta paradis.

Jag har, på så kort tid kunnat bevisa för mig själv att jag idag är frisk.
Jag har säkerligen några utmaningar kvar men det kommer vi alla ha på vägen genom livet.
Men fram tills idag ger jag mig själv en high five, en klapp på axeln och en jävla massa kärlek.
Istället för självförakt och avsky.

Två steg framåt och inte ett enda bak hittills.

Innan jag åkte kan jag ärligt talat säga att jag laddade upp med massa tabletter för bland annat magkatarr. Jag tog min sista tablett på flyget till Thailand.
Sedan dag ett har min kropp slagit sig fri och jag har på nytt fått blomma ut.
Till och med mina naglar är ett bevis på att min kropp mår riktigt bra.

Jag känner mig genuint lycklig. fri.

För tre år sedan var en bussresa mellan kumla och örebro så ångest laddat att det kunde suga musten ur mig för dagar.
Idag klämmer jag in mig i mitten, längst bak i en minivan i fem timmar. Utan att knappt känns en uns av panik känsla.
Jag har åkt nattbuss igen, jag har gett mig ut på okänt vatten.
Saker som var så enkla förr, som blev en spärr i vardagen, har jag med den här resan vunnit tillbaka.

Jag trodde aldrig mer att jag skulle kunna resa igen. Här står man, starkare än någonsin.

Det är mycket som händer i Sverige som jag gärna skulle vilja närvara på.
Men ärligt talat, att inte behöva ställa klockan, för att gå upp och ta en iskall buss till universitetet. Eller att inte behöva gå till jobbet varannan helg. Att ångesten över pengar är som bortblåst.

För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat tro eller ana detta.

Men det är ett bevis på att beslutsamhet och envishet lönar sig.

Ett motto jag också anammat, som jag fann vara oerhört svårt i den allmänt "stressfyllda" vardagen är: Att ta ut ett problem i förskott, det är att ta ut saker i onödan.

Här kan man inte annat än att följa det. Låt det bara ske. Det är bortom ens kontroll.

Min kamp och min viktigaste utmaning just nu är att förhålla mig till att vara positiv. Att bara släppa onödig energi. Jag kan inte kontrollera människorna runt mig eller min omvärld. Men jag kan välja att kontrollera mina känslor. Jag kan gå åt ena hållet eller åt det andra. Förr var jag ganska bitter. Glad-bitter typ.

Ser framemot vad framtiden har att erbjuda.

Och om knappt en månad, fyller jag 25! Underbart!