Stop Care, BE YOU!

Vi lever i en värld där vi är styrda av Media, vare sig vi vill det eller inte så präglas vi av huruvida media talar om vilket diskmedel vi ska ha, vilka färger vi ska ha på våra skor, vilken frisyr men framför allt hur vi får och ska sminka oss, väga etc.

Vi peppar varandra genom att alltid se perfekta ut, vi lever i ett mansdominerat samhälle där vi tror att vi måste leva under förutsättningarna att ha en viss jeans storlek samt kupa i BH:n.
Vi måste definitivt ha rakade ben och gud förlåte om man missar att raka armhålan.

Vi är lika snabba på att döma ut varandra precis på det sättet som VI TROR ATT ANDRA SKALL DÖMA UT OSS.

Personligen älskar jag smink, smink är det bästa jag vet, ett av mina intressen är att sminka mig i olika och galna färger och nyanser på kvällarna, testa mig fram.
Smink är SKIT KUL!
Men jag har dock många gånger backat då jag någonstans i mitt bakhuvud, trots att jag tycker att jag kör min grej, följer min stil så räds jag ibland för att gå hela vägen.

De senaste utgångarna har jag sminkat mig i rosa, blått och gult.

Jag har ibland ett mörklila läppstift och ibland har jag ett skrik rosa.

Ibland dömer folk mig för att jag vill vara "vacker" (egen definition), EX: varför har du en sån klänning en måndag?
För att det här är jag!

Likaväl som att jag imorgon kommer gå osminkad, ha oborstat hår och mina mjukisbyxor från 1992.

Likaväl som vi säger att alla stilar idag är väldigt accepterade så måste jag strida emot det, vi vill likt förbannat påpeka "fjortisar" och tillrätta visa, vi vill mer än gärna rygga till när en kvinna som rakat bort sina ögonbryn, har rosa dreadslockar och platåskor på sig.
Jag gjorde ett lovord till mig själv i vintras och det var att komma tillbaka, komma tillbaka stort och göra det som jag alltid gör det "På mitt sett"
jag diggar mitt liv just nu, jag har inget jobb, jag är lite hemlös ibland, jag är oftast fattig (antagligen)
Men jag vet att jag lika fort kan vända på klacken, men vet ni vad?
Jag har inte sökt ett enda jobb på snart ett halvår, för att jag trivs bra.

Jag vet aldrig vart jag är imorgon, jag kan lika gärna kliva ut på gatan, låta tummen sakta styras uppåt, hoppa in i en bil och se vart den tar mig.
Jag kan likaväl hoppa på en utbildning precis så som att jag kan fly till en annan stad eller ett annat land för att söka jobb.

Lev ditt liv som du vill, men framför allt: VÅGA.

Åh bara våga, bara våga! Med viljan och tron på sig själv klarar man allt och man kan bli exakt det man drömmer om.
MEN det kommer inte serverat på silverfat.

Älska och tro på dig själv.