"Emancipate yourself from mental slavery, none but ourselves can free our mind"

Alla borde ta sig fem minuter varje dag, kanske innan frukosten, kanske efter. Innan jobbet, efter skolan, innan barnen vaknat, på kvällen när dom sover.
Någon gång under dagen.

Kliva bort från vardagen en liten stund. Tänka lite extra på hur andningen går, och bara känna livet.
Plugga in en så kallad "uppåt låt", (jag rekommenderar livsglädjespridaren Bob Marley). En låt som sätter dig fri, mentalt från allt en kortare stund. Och där allting bara förblir och stannar positivt.

Vi glömmer bort den allmänt stressiga vardagen.
På resande fot så blir allt sådant där så mycket mer solklart för mig.
Men i vardagen hemma kan jag lätt glömma bort att stanna upp och vara tacksam.

Tacksamhet för de sakerna vi har i livet, det är de som skapar utrymme för nya i vardagen.
Girigheten begränsar oss (någonting som finns inom oss alla)
När ytligheter såsom elektronik och kläder fyller oss, då har vi gått fel väg.

Jag blir alltid tillfälligt lycklig av en ny klänning exempelvis.
Men det går över lika fort. En kortare kick.

Men att få sitta i ett rum med vänner som skrattar, det fyller upp mig i dagar. (It's cumming)

Man skapar sin egen verklighet, man skapar sin egen miljö.
Om jag kan le mot människorna runt mig, så kommer dom tillslut att le tillbaka.
Om jag kan öppna mitt hjärta för världen, så kommer världen öppna sitt för mig.
Men jag kan också bemötas av hat och otrevligheter.
Ska det då sätta stopp för mig och den lycka jag söker skapa mig?

Vi måste släppa taget om andras tycken. Om andras attityder. Vi måste se inom oss och försvinna bort mentalt när någon, utanför vår makt beter sig på ett orättvist sätt.

Det är något jag jobbar på här. Och hemma också såklart.
Det är svårt men det blir så mycket lättare i denna värme och kaos. Om jag kan öva in detta beteende, så kanske det kan få gå på autopilot hemma i Sverige. Men det är svårt när vi är så många som är så inskränkta. Radion och barerna skulle behöva spela lite mer Bobban. Omedvetna lyckobudskap.

Livet är en väg, fordonet är ditt transportmedel och du är föraren. Det är du som har kontroll över ratten. Vilken hastighet kör du i? Vilken väg tar du? Och håller du alltid blicken på vägen? Vi gör och därefter ansvarar för de val vi gör i livet. Gör vi fel, lär vi oss. Gör vi rätt, då delar vi med oss.

Jag är tacksam.
Är du?