N Ö J D

Om man accepterar att man aldrig kommer till att bli nöjd, då kanske man omedvetet ändå kan bli det?

Om jag kan börja acceptera att mitt liv är som det är, det vill säga att det är okej för mina tankar att alltid vandra iväg mot drömmar och förhoppningar om framtiden. Så kanske jag tillslut når en form utav tillfredställelse?

Nöjd. Vad säger det egentligen?

Drömmarna är viktiga att ha. De kommer i olika former och det är dom som sätter igång vårt driv.

Är ni nöjda?

Även om man har allt, allt det där som alla pratar om. Sambo, barn, hus, bil, jobb, räkningar. 

Är man nöjd då? Jag tror inte det. Tankarna och förhoppningarna vandrar nog iväg hos er också.

Det knepiga är att jag alltid lyckas koppla tillbaka mina tankar till just de människorna. Dom med hus och sambo. Jag frågar mig själv, varför? Varför sätter jag er människor på piedestal när det inte ens är mina drömmar? Kanske för att normen faller in där.

Men å andra sidan. Lagom. Jag önskar ibland att jag var mer lagom. Det skulle vara skönt.

Men redan här har tankarna gått iväg igen. För lagom lär ju inte heller betyda nöjd!?

Skillnaderna mellan dom och mig är ju att jag får handskas med den jobbiga delen då jag personligen alltid måste ”pausa” mitt ”verkliga” liv för att söka reda på sanningen om Johanna.

Vad vill hon? Vart är hon påväg? Och vart ska hon egentligen vara?

Men är det kanske min fördel här i livet? Att vara en fri fågel utan måsten och inte bunden mer än till en lägenhet i Örebro stad. Är det någonting som ni avundas? Att jag går fri och ni måste stanna kvar? Kanske för ett jobb. Kanske för en partner. Kanske för att det finns för många måsten?  

Ni får leva i gränslandet med funderingar över hur livet är på andra sidan smakar, medans jag får leva med att fundera på hur livet från eran sida känns. 

Jag var alltid sådan här. Jag drömde alltid om biljetten över havet redan vid en väldigt ung ålder. Jag älskar och jag hatar det. 

Det är iallafall inte synd om mig. Inte ett dugg. Inte om någon faktiskt. Vi har det alla för bra egentligen. Men vi skulle alla kunna ha det bättre om vi övergav ”Nöjd”.

Ett enkelt men förpestat ord kombinerat av fyra osammanhängande alfabeter. (hittade jag just på ett ord eller finns det?)  

Jag vet bara att det är aldrig försent, försent för kärlek försent för skratt, försent för resor och försent hus. Det är aldrig försent för världen, det är aldrig försent för någonting egentligen. 

Förutom den biologiska klockan.

tic tac.