25

Jag minns det som igår när jag stod där och citerade, med skämtande dialekt och en inre oro till Oskar Linnros 25 "Fy fan vad skönt att jag slipper bli 25". En olustig känsla som om att jag skulle dö innan jag blev 25 eller bara vägra bli den "äckliga" åldern.
25 hade i mitt huvud någon slags "sätta-press" klang över sig.
25, ja är det inte då man ska ha barn och hus? Eller åtminstone en partner, någon som håller om en och får en att känna sig betydlig?

Istället står jag här idag och citerar låten men med enbart detta citat: "FY FAN VAD SKÖNT"

Jag var så osäker då. Det är jag nog ibland idag med. Men jag har äntligen accepterat mig själv. Respekterat mig själv, absolut inte fullt ut. Men bättre än någonsin tidigare.

Att bli äldre är inte enbart att få rynkor och hängiga bröst. Att bli äldre är att bli visare. Rikare mentalt.
Och det är väll ändå något som är fruktansvärt bra tänker jag.

Om det är något som jag vet att jag än idag har problem med så är det det ständigt återkommande sökandet.
Jag börjar äntligen att få ro i min lägenhet i Sverige. Men den fyller mig inte, inte helt i alla fall.
Innan jag reste iväg så visualiserade jag framför mig hur saker och ting skulle bli och vara här, och nu när jag är här kan jag inte låta bli att fantisera om hur det skulle vara hemma?

Jag har svårt att stanna kvar där jag är. Jag vill bara "hitta livet". Men då pausar jag mig själv och inser att jag måste stanna kvar i nuet. För här är ju mitt liv.
Jag reste inte iväg för att fly eller leva på låtsas. Det här ÄR min vardag. Det är här jag behöver vara, just nu i alla fall.
Jag har alltid tagit mig dit jag velat. Har det inte gått så har jag på något konstigt sätt hittat andra vägar in.

Det handlar nog bara om att man aldrig ska ge upp!

När jag lyssnar på Oskar Linnros 25 idag så förstår jag att den inte handlar om att "inte vilja bli 25" utan det handlar om att man, oavsett ålder ska respektera sig själv tillräckligt genom att lämna de saker och människor som trycker ner en. Och att man aldrig ska förlora sitt barnasinne.

Livet, handlar inte om att överleva utan det handlar om att leva det.
Idag har jag inte rört mig på fläcken. Jag har legat inne trots att solen skiner. Men jag behövde det idag. Jag behövde en dag med mig själv, mina tankar och framförallt min bakfylla.

Jag avslutar mitt inlägg med att säga "Jag är nu 25 och du är så jävla välkommen in!"