måndag 24 februari 2014

Loving every minute, because it makes me feel so alive.

Hälsoresan har nu pågått i lite drygt en och en halv månad.
Och vad jag hittills kan utan tvivel ge er är att jag nog aldrig mått så bra förut i hela mitt liv.

Jag tackar världen varje dag när jag får vakna upp i detta paradis.

Jag har, på så kort tid kunnat bevisa för mig själv att jag idag är frisk.
Jag har säkerligen några utmaningar kvar men det kommer vi alla ha på vägen genom livet.
Men fram tills idag ger jag mig själv en high five, en klapp på axeln och en jävla massa kärlek.
Istället för självförakt och avsky.

Två steg framåt och inte ett enda bak hittills.

Innan jag åkte kan jag ärligt talat säga att jag laddade upp med massa tabletter för bland annat magkatarr. Jag tog min sista tablett på flyget till Thailand.
Sedan dag ett har min kropp slagit sig fri och jag har på nytt fått blomma ut.
Till och med mina naglar är ett bevis på att min kropp mår riktigt bra.

Jag känner mig genuint lycklig. fri.

För tre år sedan var en bussresa mellan kumla och örebro så ångest laddat att det kunde suga musten ur mig för dagar.
Idag klämmer jag in mig i mitten, längst bak i en minivan i fem timmar. Utan att knappt känns en uns av panik känsla.
Jag har åkt nattbuss igen, jag har gett mig ut på okänt vatten.
Saker som var så enkla förr, som blev en spärr i vardagen, har jag med den här resan vunnit tillbaka.

Jag trodde aldrig mer att jag skulle kunna resa igen. Här står man, starkare än någonsin.

Det är mycket som händer i Sverige som jag gärna skulle vilja närvara på.
Men ärligt talat, att inte behöva ställa klockan, för att gå upp och ta en iskall buss till universitetet. Eller att inte behöva gå till jobbet varannan helg. Att ångesten över pengar är som bortblåst.

För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat tro eller ana detta.

Men det är ett bevis på att beslutsamhet och envishet lönar sig.

Ett motto jag också anammat, som jag fann vara oerhört svårt i den allmänt "stressfyllda" vardagen är: Att ta ut ett problem i förskott, det är att ta ut saker i onödan.

Här kan man inte annat än att följa det. Låt det bara ske. Det är bortom ens kontroll.

Min kamp och min viktigaste utmaning just nu är att förhålla mig till att vara positiv. Att bara släppa onödig energi. Jag kan inte kontrollera människorna runt mig eller min omvärld. Men jag kan välja att kontrollera mina känslor. Jag kan gå åt ena hållet eller åt det andra. Förr var jag ganska bitter. Glad-bitter typ.

Ser framemot vad framtiden har att erbjuda.

Och om knappt en månad, fyller jag 25! Underbart!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar