Startar med att säga att två fel inte ger ett enda rätt.
Tänk igenom det riktigt noga innan du läser vidare.
"You've got to be faithful, so we can prove wrong"
Alla vill vi bli räddade, omfamnade men framför allt älskade.
vi hoppar in i relationer som går framåt, går bakåt eller står still.
När vi börjar ifrågasätta huruvida vi känner inför vår partner så blir vi rädda.
Hur många är ni därute som inte trivs i erat förhållande?
En del av er älskar den andre som om det vore ens andra hälft, sammtidigt som att gräset antagligen måste vara grönare på andra sidan?
Hur många nöjer sig med att bara vara trygg? Hur många har pirret kvar i magen?
Är kär något man bara är första året/åren och sedan växer det till något annat?
Vad krävs för att ett förhållande ska hålla i längden?
Personligen, av egna erfarenheter så vet jag att ett hat-kärleks förhållande går fet bort.
Det är inte kärlek att inte besvara sin partners känslor, det är inte kärlek när man inte stöttar.
det är inte kärlek att kväva någon.
"You've been acting awful tuff lately, smoking a lot of cigarettes lately"
Människan slutar aldrig växa, och framförallt slutar aldrig att förändras.
Många människor odlar fram positivitet, medans andra trollar fram negativitet.
I priset av en positiv partner får du följande:
Skratt, Nytta, Nöje, Lycka, Kärlek, Livsglädje, extra år
I priset av en negativ partner får du:
Låg självkänsla, ilska, irritation, avund samt hat.
Jag har haft många förhållanden med stor hat-kärlek.
Jag chockas idag av att man kunde känna så mycket hat mot någon man sammtidigt delar säng med och användt orden "jag älskar dig" till.
Det har inte varit fel på oss två individer, vi har bara inte fungerat i matematiken.
Två fel ger inte ett enda rätt.
Jag vet och förstår ju idag att jag hellre skulle leva ett liv i ensamhet framför att leva så som jag tidigare har gjort.
Ingenting skrämmer mig längre och minst sagt gör väll ensamheten det (dör vännerna före mig så har jag ju alltid drömt om en papegoja)
Testa att sitta ensam i ett inrökt hotellrum på andra sidan jorden, med bara musik som din ende vän och den vietnamesiske hisspojken som emmellanåt checkade läget med "miss, you good?"
Jag har själv byggt upp en mur gentemot det andra könet de senaste två åren, på grund av rädslan av att misstolka matematiken igen.
Varje ny man är som ett matteprov, man försöker studera, sen kommer provet och sedan kommer slutresultaten.
Och ett slutresultat kan ju kännas som en evighet emellan åt.
"Icke Godkänd" "
"Get on without my guy?!"
Jag vet att jag de senaste två åren har varit svår att ta sig fram till, jag har nästan i smyg hatat alla männ lite grand.
Men absolut, jag vet ju att det finns så många underbara karlar där ute som bara väntar på en kvinna som mig.
Jag tror nog inte att det är fel på människan i sig, jag tror verkligen bara att sätter man ihop två helt fel karaktärer, ja då blir allt bara en enda röra.
Nöj er aldrig med det lilla, nöj er aldrig med att bara ibland känna er uppskattade, nöj er nara med det allra bästa.
Och en relation utan problem är i mina ögon inte heller en frisk relation.
Lite drama och skit för att det ska uppskattas, right?
"Let him know that you know best, beacuse after all you do know best!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar