Att finna inspiration

Jag har ju absolut alltid varit nojig över tid.
Ibland glömmer jag bort att jag faktiskt är "a fullgrown woman" (eller?)
Jag glömmer bort att jag är 23 fast jag känner mig som en förvirrad 17 åring i själen.
Skulle jag till exempel göra som i en queen låt och "kill a man" så skulle jag också skrika ut till min mamma. jag skulle gråta som ett barn och inte tro att det skulle kunna hända mig, för jag är ju så liten och så ung.
Att skaffa barn och se folk skaffa barn skrämmer mig, bara för att jag känner inte igen mig i deras mogenhet, Hur kan de vara så redo, vid en sån här ålder? Är det fel på mig eller på dom?
Hade jag en scen pubertet?
Borde inte jag vara den världsvana och super kloka kvinnan som om NÅGON skulle kunna vara redo för en unge att sprida vidare mitt sinne för politik, mina dåliga och goda livserfarenheter och diverse läxor om livet?
Inte för en dag.
jag vill nästan bara trycka på PAUSE och få något extra år att komma på the next move och sen göra comeback.
Nu är ju detta minst sagt allt ifrån troligt, jag har fått det här livet och saker och ting sker hela tiden på gott och ont, det ska inte vara lätt och tacksam är jag faktiskt för det!

Just som det känns nu så vaskar jag dyrbar tid, vilket känns onödigt.
Jag vill ge tillbaka av all den kärlek jag fått i tuffa och underbara tider.
Istället för att hänga läpp över min situation så har jag gjort val som känns väldigt rätt just nu.

Och det är volontärarbete, har redan kontaktat diverse föreningar (nu snackar vi inte om att åka till afrika)
Nu letar jag efter ställen som kvinnohemmet och diverse.
Kan jag nu när jag själv har så mycket kärlek att ge men inte styrkan att hålla upp en fasad på ett jobb kanske tillbringa min tid med människor i tuffa tider, som kanske lever i ett främmande land och känner sig ensamna och vilsna, då vill jag vara där.
Jag vill kravlöst bara hålla någon som behöver i handen, ge en klapp på axeln och visa att det finns hopp.
Att det finns människor, som faktiskt bryr sig om människor. Människor som de inte ens känner.

Nu letar jag efter diverse olika ställen som behöver hjälp.
Det enda jag har lyckats hitta på nätet är kvinnohemmet, men om det är någon som vet något mer eller annat så lämna gärna en kommentar.

Jag är fruktansvärt pepp på att stå till tjänst. helt kravlöst.

Återigen, allting händer utav en anledning, detta känns som mitt kall just nu och det är något jag brinner för och verkligen vill göra!