M U S I C

Det här fenomenet musik kan ju diskuteras i evigheter.
Jag har bara en sak att säga:
När jag lyssnar på musiken, så flyr jag alltid till ett annat ställe i mina tankar.
För fem år sedan drömde jag om framtiden utomlands, nu när jag lyssnar på min musik så tas jag tillbaka till det jag en gång har fått uppleva.
Minnen som gör livet så värt att leva, jag vill ha fler minnen.
När jag lyssnar på musik idag känns det emellannåt bittert, Det påminner mig om något jag varken har eller klarar av idag.
Endå är jag fruktansvärt taggad för framtiden.
Det skär i hjärtat att jag inte får flytta in till örebro och starta upp det livet jag sett fram emot så väldigt länge.
Sammtidigt kan man inte älta och man måste bara lära sig att njuta idag.
Jag har en hel sommar utan jobb, JAG får ha semester, en del av mig tycker att jag kan fan vara värd det här.
Det kanske var bäst att det blev så här.
Så som jag har mått de senaste åren, hur fan överlevde jag?
På något sett ser jag ljuset i tunneln.
Jag tar tillbaka allt jag sa om att snubbla på mållinjen.
Sträckan dit blev bara lite längre än det var tänkt.

Om två veckor så är det en liten go koster reunion i göteborg, och varför ska jag bli rädd?
Jag vägrar! Jag tror fan att jag kan klara av det.
Jag kan inte fortsätta stanna i min comfort zone.
För ett år sedan satt man på 12 timmars nattbussar UTAN toa.
Idag kan jag knappt åka in till örebro.
Fuck heller.
NO MORE!

"Öppna dina trötta ögon och släpp ut henne"