Det ligger till naturen att vi oavsett partner eller ej lätt dras till andra människor.
Gör det oss till polygamister? Eller är det monogami så länge vi håller oss till den vi inleder ett förhållande med?
sammtidigt som vi kanske drömmer och suktar efter en tredje?
Jag tror verkligen att människan från grunden är formad till att vara polygamisk.
Se bara på vår närmaste släkting apan.
Kanske ska man byta partner ofta, alla hinner vi förändras stuntals gånger genom livets gång.
Det är ju så viktigt att "byta jobb och inte gå i samma mönster för länge"
Men vad vet jag,
Det enda jag kan säga är att jag hade absolut inte varit den jag är idag om jag hade stått kvar och hållit handen med mina ex.
Kanske hade jag varit mer tillbakadragen och stillsam? Hade jag varit frustrerad och låst?
Eller hade jag kanske kännt mig trygg?
Oavsett hur eller vad så finns det en sak jag tror på och det är soulmates, det kanske är en vän eller en partner, Och man kanske inte alltid är tillsammans, man kanske inte heller alltid älskar varandra.
Men på något sett så för instinkten eller universum varandra samman igen.
Se bara pingvinen, de har en stor kärlek livet ut, mamman ger sig ut i minst 3 månader per år för att hämta mat, och bland alla tusentals pingviner, alla tusentals dagar, mil och timmar bort så hittar dom tillbaka till varandra igen. Varje år.
Vad tror ni? Kan man helhjärtat älska en och samma person
hela livet ut? Utan att ge upp på den andre eller vilja något
annat? Tröttna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar