Igår kväll låg jag och tittade på kanske en av de mest ispirerande dokumentärerna någonsin.
Den handlar om vackra Katie Piper (modell och tv hallåa) som blev våldtagen och misshandlad av sin bara "2 veckor gammla" pojkvän, som 2 dagar efter att hon dumpat honom ska ha anlitat en snubbe för att mitt på dagen, mitt på stan kasta en kaffe kopp fylld med syra i ansiktet på henne.
Den här dokumentären är gripande och enormt inspirerande.
Jag tror att jag fällde tårar i omgångar på grund av hennes kloka ordval.
Man får följa hennes steg hon gör under det året allting hände,
Man får se hennes vardag och hennes första "steg" ut i världen igen.
Det vi varje dag tar för givet, så som att gå ut på en kortare promenad, eller att lägga mascara på våra ögonfransar.
Det smärtfria livet vi egentligen har.
Att vara fri från sjukdomar eller skador.
Jag har bara en sak att säga och det är att vi har inget att klaga på INGET när man gör en jämförelse med en sån här kvinna.
Och det läskigaste av allt är att hon, Precis som hon beskriver själv är precis som du och jag, hon tänker i samma banor, gillar kläder, smink och hår.
Gillar nattliv, shopping, dans och allt vad som hör till standarden för en kvinna i 20 års åldern men har råkat ut för det overkliga.
Jag menar bara att det där kunde eller kan hända precis dig och mig, för vem fan räknar med att någonsin behöva ställas inför den där sjuka och sadistiska hämnden.
Jag blir rädd för var människan kan göra, att svartsjuka och rädsla att förlora någon kan få en människa att göra precis vad som helst för att se till att någon "förevigt är deras"
Hon säger med sorgen i rösten att "varje dag måste jag vakna upp till skapelsen av vad HAN gjorde, detta är hans verk, det var inte så här jag föddes eller formades av mina föräldrar, det är han jag ser, jag är för evigt hans skulptur"
Det sjuka med Katie är att, trots hennes ansiktsskador, så tycker jag att hon fortfarande är fruktansvärt snygg!
Kolla på dokumentären så förstår ni vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar