Kroppsideal

Jag måste ge mig själv credd för hur klok jag var som tonåring.
Hittade ett gammalt inlägg om kroppsideal som jag skrev för ganska exakt 5 år sedan.

Varje dag måste vi ställa oss inför rätta för våra kroppsideal.
Många bryr sig inte ens medans vissa andra lägger ner hela sin energi på det.

Nej, du är inte sexig med dina bristningar eller din "feta" överarm om du inte har något självfötroende.
Men tro mig, slänger du på dig kappan med självsäkerthet och självförtroende så blir dina bristningar kanske det snyggaste som kan förekomma på din kropp.
Står du obekvämt framför din partner eller den som är i din närhet, försöker dölja genom att släcka lampan eller täcker för med en handduk så strålar det låga självförtroendet ut, och den energin gör ingen människa attraktiv.
Osäkerhet och människor som "fiskar" efter kommentarer är i min värld det osexigaste som finns.

Lär dig att älska det du hatar, omvandla till det positiva, För det är verkligen inte svårt.
Vi människor föds med skinn och ben och inte med plast och ståltråd.
Vi är inte barbie, ingen kan vara barbie, ingen kommer eller kan bli som barbie, Så länge du bor i en människas kropp.
Problemet sitter inte i dina höfter, problemet sitter i det du tänker med.
Du kommer aldrig kunna sprudla, lysa eller vara glad fullt ut om du inte skaffar dig ett självförtroende, Och hur gör man det? Jo man tar av sig alla sina kläder, ställer sig framför spegeln och inser att detta är den man är, denna kropp och detta ansikte ska man spendera hela sitt liv med, så det är det bara att göra upp.
Hitta det vackra med just dig. För det har vi alla, vissa vågar bara inte att se det.

Och lär dig att vara tacksamma för att du är du! Du har inte cancer, du ligger inte för döden, du är frisk, du kan röra på dig, du är fri att göra vad som än faller dig i!
Men vad väljer vissa att bry sig om då, jo hur "tjocka lår" man har.

Alla har vi bemötts av en kommentar om ett känsligt ställe, kanske just det stället vi finner vår största osäkerhet i.
Men glöm aldrig, att den människan som vill påpeka något om ditt utseende, har inga andra goda grunder mer än att höja sig själv lite grand.

Och vem väljer att ta åt sig av en osäker människa? Eftersom att det är bara osäkra människor som talar så eller vill påpeka något sådant.

Jag har bemött många kommentarer under livet, inga som har satt sina spår iaf, vet ni varför?
För jag väljer att låta det gå ut genom det andra örat.
Jag börjar tänka på en bra låt eller ett bra minne istället, eller tänker på vad jag har som inte många andra har, typ världens snyggaste rumpa. I love it!
Därför väljer jag att framhäva den i alla situationer, jag framhäver mina finaste delar och bara accepterar det mindre snygga med mig själv.
I min värld är jag perfekt, och absolut, återigen skulle jag inte klaga över att finslipa denna arma kropp, men jag lider inte av att den är som den är heller.

Jag har bemött människor i alla storlekar, smala, stora, korta, långa, stora läppar, små läppar, långt hår, kort hår, mörk hy, ljus hy, svart hår, rött hår.
Och de som utmärker sig mest, det är inte dom som är vad vi kallar för "snyggast" eller "fulast" utan det är de som utsrålar rätt energi, de är i mina ögon kanske det snyggaste och sexigaste som finns.

Se bara på mig, min vikt velar mellan 66-70 kg. jag har bristningar på rumpan, en rygg full med ärr, ett hår som går av vid en viss längd så jag får alltid ha mellan långt hår! Jag avskyr min ansiktform. Men jag pallar inte att må dåligt över det! Detta är jag, DETTA GÖR MIG UNIK.
Detta gör mig till mig.
Och det är i min värld det finaste med mig.

Jag vet att ni kan om ni bara vill. Kan jag, kan du!

(PS. skulle inte livet vara en bitch om vi såg ut som ken och barbie, ingen snopp och inga hål, tystnaden som uppstår när ken försöker penetrera barbie)