"I did not feel like I was heading towards being a complete person. I felt like I was just another rat in the rat race." / Dalai Lama
Ju mer jag anstränger mig i nuet för att min framtid kunna bli bättre, Desto mer tynar jag bort i en osäkerhet och med mig bär jag konstant en klump i magen.
Ingenting av det här känns rätt.
Det känns fel att studera, det känns fel att jobba i syftet att få extra pengar för att överleva.
Jag vantrivs så mycket att jag snart bara hoppar av hela det här racet.
Vad är det för fasoner?
Jag var 20 år när jag blev sjukskriven för första gången i mitt liv.
Jag var 22 år när jag brände ut mig.
Ska det vara så?
Varför känns det som att jag säljer min själ till produktionen och konsumtionen?
Jag finner ingen frid framför min dyra elektronik.
Jag finner ingen frid i pengarna som kommer in och rullar ut regelbundet från kontot.
Mina resor har skapat utrymme och gett mig näring så att jag kan finna orken till att fortsätta i hoppet om att jag en vacker dag ska ha hoppat av det här råttracet och följt min egen väg.
Men jag antar att jag inte är redo än.
Just nu borde jag verkligen plugga.. Det finns ingen motivation.
Jag kan bara se solen, känna lukten av kryddorna och människorna. de glada och pratglada människorna.
om man hoppar av, vad händer då med min pension? Om jag hoppar av, hur ska jag då kunna betala min studier? Om jag hoppar av.......
idag är jag nollad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar